Biskopar – herdar för Herrens flock

Äldste Quentin L. Cook

i de tolv apostlarnas kvorum

Biskopen har en ytterst viktig roll i att som herde vägleda det uppväxande släktet till Jesus Kristus.

Mina kära bröder i prästadömet, en av de mest minnesvärda raderna i en älskad psalm lyder: ”Skall väl Sions ungdom vackla?”¹ Mitt hjärtliga och rungande svar på den frågan är: ”Nej!”

För att försäkra mig om att det svaret står fast vittnar jag i dag om att det är föräldrarnas och biskopsrådens oumbärliga ansvar från vår himmelske Fader att stödja det uppväxande släktet i en tid av ovanliga utmaningar och frestelser.² Låt mig åskådliggöra vikten av ett biskopsråd med en personlig upplevelse.

När jag var diakon flyttade min familj till en ny plats i en annan församling. Jag skulle börja på junior high school så jag fick också börja i en ny skola. Det fanns en fantastisk grupp unga män i diakonernas kvorum där. De flesta av deras föräldrar var aktiva medlemmar. Min mamma var helt aktiv, min pappa var enastående på alla vis men var inte aktiv.

Andre rådgivaren i biskopsrådet³, broder Dean Eyre, var en hängiven ledare. Medan jag fortfarande höll på att vänja mig vid den nya församlingen påannonserades en far och son-aktivitet vid Bear Lake – omkring 6,5 mil därifrån. Jag trodde inte att jag skulle delta utan min far. Men broder Eyre gav mig en särskild inbjudan att delta tillsammans med honom. Han talade berömmande och respektfullt om min far och framhöll vikten av att kunna vara med de andra medlemmarna i diakonernas kvorum. Så jag bestämde mig för att delta med broder Eyre och det var en underbar upplevelse.

Broder Eyre var ett underbart föredöme i fråga om kristuslik kärlek när han uppfyllde biskopsrådets ansvar att stödja föräldrarna genom att vaka över och ta hand om ungdomarna. Han gav mig en utmärkt start i den nya församlingen och var min mentor.

Några månader innan jag åkte på mission 1960 dog broder Eyre till följd av cancer vid 39 års ålder. Han lämnade efter sig sin hustru och deras fem barn, alla under 16 år. Hans äldsta söner Richard och Chris Eyre har försäkrat mig om att biskopsråden, i frånvaron av deras far, stöttade och tog hand om dem och deras yngre bröder och syster med kristuslik kärlek, och det är jag tacksam för.

Föräldrar kommer alltid att ha huvudansvaret för sina familjer.⁴ Kvorumpresidentskap ger också viktigt stöd och vägledning till kvorummedlemmarna genom att hjälpa dem upphöja aronska prästadömets plikter och kraft till ett fokus i deras liv.⁵

Mitt syfte i dag är att fokusera på biskopar och deras rådgivare som lämpligen kan kallas ”herdar över Herrens flock” – med tonvikt på att vara herdar för det uppväxande släktet.⁶ Det är intressant att aposteln Petrus hänvisade till Jesus Kristus som ”era själars herde och vårdare”.⁷

Biskopen har fem huvudansvar som den presiderande i församlingen:

Han är presiderande högpräst i församlingen.⁸
Han är president för aronska prästadömet.⁹
Han är allmän domare.¹⁰
Han samordnar frälsningens och upphöjelsens arbete, vilket omfattar att ta hand om de behövande.¹¹
Och han har tillsyn över uppteckningar, ekonomi och möteshusets användning.¹²

I sin roll som presiderande högpräst är biskopen församlingens ”andlige ledare”¹³. Han är en ”trofast lärjunge till Jesus Kristus”¹⁴.

Utöver detta ”samordnar biskopen frälsningens och upphöjelsens arbete i församlingen”¹⁵. Biskopen bör fördela det dagliga ansvaret för att berätta om evangeliet, stärka nya och återvändande medlemmar, stödverksamhet samt tempeltjänst och släktforskningsarbete till presidentskapen för äldstekvorumet och Hjälpföreningen.¹⁶ Biskopen samordnar detta arbete i församlingsrådet och församlingens ungdomsråd.

Biskopen har en ytterst viktig roll i att som herde vägleda det uppväxande släktet, inklusive unga ensamstående vuxna, till Jesus Kristus.¹⁷ President Russell M. Nelson har betonat den oerhört viktiga rollen som biskopen och hans rådgivare har. Han har lärt oss att deras ”första och främsta ansvar är att ha omsorg om de unga männen och de unga kvinnorna i sin församling”.¹⁸ Biskopsrådet stöder föräldrarna i att vaka över och ta hand om barnen och ungdomarna i församlingen. Biskopen och Unga kvinnors president i församlingen rådgör tillsammans. De strävar efter att hjälpa ungdomarna leva efter normerna i Vägledning för de unga, bli kvalificerade för att motta förrättningar samt ingå och hålla heliga förbund.

Ni undrar kanske: Varför ska biskopen tillbringa så mycket tid med ungdomarna? Herren har organiserat sin kyrka för att uppnå viktiga prioriteringar. Följaktligen har hans kyrka en organisation där biskopen har ett tvåfaldigt ansvar. Han har ett doktrinärt ansvar för församlingen som helhet men han har också det särskilda doktrinära ansvaret för prästernas kvorum.¹⁹

De unga män som är präster och de unga kvinnor som är i samma ålder befinner sig i ett mycket viktigt skede i sina liv och sin utveckling. Under en kort tidsperiod fattar de beslut som får betydande och livslånga konsekvenser. De avgör om de kommer att kvalificera sig för templet, tjäna som missionär²⁰, sträva efter att gifta sig i templet och förbereda sig för sitt livsverk. Dessa beslut får, när de har fattats, djupgående andliga och praktiska följder för resten av deras liv. Biskopar, jag ber er tänka på att en relativt kort stund tillsammans med en ung präst, ung kvinna eller ung vuxen kan hjälpa dem förstå den kraft som finns tillgänglig för dem genom Jesu Kristi försoning. Det kan skapa en vision som får en djupgående inverkan på hela deras liv.

Ett av de bästa exemplen jag har sett på en biskop som hjälpte till att skapa den här slags visionen för sina ungdomar var biskop Moa Mahe. Han kallades att vara den första biskopen i San Franciscos tonganska församling.²¹ Han var en invandrare från Vava’u i Tonga. Hans församling låg nära San Franciscos flygplats i Kalifornien, där han arbetade.²²

Församlingen hade många ungdomar, de flesta från familjer som nyligen hade invandrat till USA. Biskop Mahe lärde dem inte endast i ord och handling hur de skulle vara rättfärdiga Jesu Kristi lärjungar, han hjälpte dem också att få en vision av vad de kunde bli och hjälpte dem förbereda sig för templet, mission, utbildning och arbete. Han tjänade i nästan åtta år och hans drömmar och önskningar för ungdomarna besannades.

Nästan 90 procent av de unga männen i aronska prästadömets kvorum tjänade som missionärer. 15 unga män och kvinnor var de första i sin familj som gick på universitetet.²³ Han träffade rektorn för deras lokala high school (som inte tillhörde vår tro) och de blev vänner och samarbetade för att hjälpa var och en av ungdomarna att uppnå värdiga mål och övervinna problem. Rektorn berättade för mig att biskop Mahe hjälpte honom att arbeta med invandrare från alla trosåskådningar som hade problem. Ungdomarna visste att biskopen älskade dem.

Sorgligt nog dog biskop Mahe medan han tjänade som biskop. Jag kommer aldrig att glömma hans rörande och inspirerande begravning. En enorm folksamling var där. Kören utgjordes av fler än 35 trofasta unga medlemmar som hade tjänat som missionärer eller gick på universitetet och som hade varit ungdomar under hans tid som biskop. En talare uttryckte den innerliga uppskattningen från ungdomarna och de unga vuxna i hans församling. Han hyllade biskop Mahe för den vision han hade gett dem när de förberedde sig för livet och rättfärdigt tjänande. Men viktigast av allt: biskop Mahe hade hjälpt dem att bygga en tro på Herren Jesus Kristus som grundvalen i deras liv.

Biskopar, var ni än tjänar, i era intervjuer eller i annat samröre, så kan ni ge den visionen och bygga tro på Jesus Kristus. Ni kan ge kraftfulla uppmaningar för att ändra beteenden, förbereda dem för livet och inspirera dem att stanna kvar på förbundsstigen.

Ni kan också hjälpa en del ungdomar som är osams med sina föräldrar om saker som är ganska oviktiga.²⁴ I en tid då unga människor verkar ha flest konflikter med sina föräldrar är den person som presiderar över deras kvorum och som de svarar inför i kyrkan också den person som deras föräldrar går till för att få tempelrekommendationer. Det gör att biskopen har den unika möjligheten att ge råd både till ungdomar och deras föräldrar när osämja har skapat splittring. Biskopar kan hjälpa bägge parter att se saker ur ett evigt perspektiv och lösa frågor av större eller mindre vikt. Vi rekommenderar att biskopar inte tilldelas stödfamiljer så att de kan fokusera sin tid och energi på att tjäna ungdomar och deras familjer i dessa slags situationer.²⁵

Jag känner till en biskop som lyckades lösa en extrem konflikt mellan en son och hans föräldrar, vilket medförde harmoni till det hemmet och ett förstärkt åtagande gentemot evangeliet. Biskopen hjälpte föräldrarna förstå att en strävan efter att vara en Jesu Kristi lärjunge var viktigare än exakt hur och när sysslor utfördes.

För att kunna tillbringa mer tid med ungdomar, var de än är, vare sig i skolan eller på aktiviteter, har biskopsråden fått rådet att delegera vissa möten och rådgivningstid med vuxna. Biskopar kan ge råd gällande akuta och brådskande frågor men vi rekommenderar att ni delegerar fortlöpande rådgivning gällande långvariga, mindre brådskande frågor som inte involverar bedömning av värdighet till medlemmar i äldstekvorumet eller Hjälpföreningen – vanligen presidentskapen eller stödbröder och stödsystrar. Anden kommer att vägleda ledarna²⁶ att välja rätt medlemmar för rådgivningen. De som mottar det här delegerade rådgivningsuppdraget har rätt till uppenbarelse. De måste så klart alltid upprätthålla en strikt sekretess.

Omtänksamma ledare har alltid gjort uppoffringar för det uppväxande släktet. Det är åt detta biskopsrådets medlemmar ägnar större delen av sitt tjänande i kyrkan.

Jag vill nu säga några saker direkt till ungdomarna och sedan till våra biskopar.

Många av er, dyrbara ungdomar, kanske inte helt förstår vilka ni är och vilka ni kan bli. Och ändå står ni på tröskeln till de viktigaste besluten ni kommer att fatta i era liv. Jag ber er att rådgöra med både era föräldrar och er biskop om viktiga beslut som ligger framför er. Låt biskopen bli er vän och rådgivare.

Vi är medvetna om att ni får prövningar och frestelser från alla håll. Vi behöver alla omvända oss dagligen, som president Nelson har lärt oss. Jag ber er prata med er biskop om allt som en allmän domare kan hjälpa er med för att sätta ert liv i ordning för Herren i förberedelse för det stora verk han har åt er i denna sista tidsutdelning.²⁷ Se till att kvalificera er för att vara en del av Herrens ungdomskår som president Nelson har inbjudit er till!²⁸

Nu några ord till er, dyrbara biskopar, å kyrkans ledarskaps och medlemmars vägnar. Vi uttrycker vår djupa tacksamhet för er. Med de justeringar som ni har ombetts göra de senaste åren vill vi att ni, kära biskopar, ska veta hur mycket vi älskar och uppskattar er. Era bidrag till riket går nästan inte att beskriva. Kyrkan har 30 900 biskopar och grenspresidenter som tjänar runt om i världen.²⁹ Vi hedrar var och en av er.

Vissa ord och de heliga kallelser de beskriver genomsyras av en nästan andlig, överjordisk innebörd. Kallelsen till biskop är definitivt bland de högst rankade av de orden. Att tjäna Herren i den befattningen är anmärkningsvärt på så många sätt. Kallelsen, inröstningen och avskiljningen av en biskop är en oförglömlig upplevelse. För mig utgör den en av några få storslagna händelser tack vare de omfattande och djupa känslor den framkallar. Den placeras stadigt i en hierarki av dyrbara händelser såsom äktenskap och faderskap som inte kan beskrivas med bara några få ord.³⁰

Biskopar, vi stöder er! Biskopar, vi älskar er! Ni är verkligen Herrens herdar över hans flock. Frälsaren kommer inte att glömma er i dessa heliga ämbeten. Om detta vittnar jag, denna påskhelg, i Jesu Kristi namn, amen.