Ni ska bli fria
Jesus Kristus är ljuset som vi ska hålla upp även under de mörka stunderna i jordelivet.
Mina älskade bröder och systrar, jag är så tacksam för förmånen att få tala till er från Afrika. Det är en välsignelse att ha dagens teknik och kunna använda den så effektivt för att nå ut till er, var ni än befinner er.
I september 2019, när vi verkade som ledare för Marylandmissionen Baltimore, hade jag och syster Mutombo förmånen att besöka några av kyrkans historiska platser i Palmyra i New York i samband med att vi deltog i ett missionsledarseminarium. Vi avslutade vårt besök i den heliga lunden. Vår avsikt med att besöka den heliga lunden var inte att få en särskild uppenbarelse eller syn, men vi kände Guds närvaro på denna heliga plats. Våra hjärtan fylldes av tacksamhet för profeten Joseph Smith.
På vägen tillbaka lade syster Mutombo märke till att jag log brett medan jag körde, så hon frågade: ”Varför är du så glad?”
Jag svarade: ”Min kära Nathalie, sanning kommer alltid att segra över villfarelse, och mörkret kommer inte att vara kvar på jorden tack vare Jesu Kristi återställda evangelium.”
Gud Fadern och Jesus Kristus besökte den unge Joseph Smith för att bringa i ljuset det som var gömt, så att vi kan få ”kunskapen om tingen som de är, … som de var och som de kommer att vara” (L&F 93:24).
Efter nästan 200 år söker många fortfarande efter de sanningar som behövs för att befrias från många av de traditioner och lögner som motståndaren sprider i världen. Många är ”förblindade av människors utstuderade list” (L&F 123:12). I sitt brev till efesierna säger Paulus: ”Vakna, du som sover. Stå upp från de döda, och Kristus ska lysa över dig” (Ef. 5:14). Frälsaren lovade att han ska vara ljuset för alla som hör hans ord (se 2 Ne. 10:14).
För 35 år sedan var även mina föräldrar förblindade och sökte desperat efter sanningen och bekymrade sig för vart de skulle vända sig för att finna den. Mina föräldrar föddes båda i små byar där traditioner var djupt förankrade i enskildas och familjers liv. De lämnade båda sina byar i unga år och kom till staden för att söka efter ett bättre liv.
De gifte sig och startade sin familj under mycket ringa omständigheter. Vi var nästan åtta personer i ett litet hus – mina föräldrar, två av mina systrar och jag samt en kusin som brukade bo hos oss. Jag undrade om vi verkligen var en familj eftersom vi inte tilläts äta middag vid samma bord som våra föräldrar. När vår pappa kom hem från sitt arbete ombads vi att lämna huset och gå ut så fort han kom in. Våra nätter var mycket korta eftersom vi inte kunde sova på grund av bristen på harmoni och sann kärlek i våra föräldrars äktenskap. Vårt hem var inte bara litet, det var också en mörk plats. Innan vi träffade missionärerna gick vi till olika kyrkor varje söndag. Det var uppenbart att våra föräldrar sökte efter något som världen inte kunde ge dem.
Detta pågick tills vi träffade äldste och syster Hutchings, de första seniormissionärerna som kallades att verka i Zaire (i dag känt som DR Kongo eller Kongo-Kinshasa). När vi började träffa dessa underbara missionärer, som var som änglar från Gud, lade jag märke till att något började förändras i vår familj. Efter våra dop började vi verkligen stegvis få en ny livsstil tack vare det återställda evangeliet. Kristi ord började utvidga våra själar. De började upplysa vårt förstånd och bli välbehagliga för oss eftersom de sanningar vi fick gick att urskilja och vi kunde se ljuset, och det ljuset blev klarare och klarare för varje dag.
Denna förståelse av evangeliets syfte hjälpte oss bli mer som Frälsaren. Vårt hems storlek ändrades inte, inte heller våra sociala omständigheter. Men jag såg en hjärtats förändring hos mina föräldrar när vi bad morgon och kväll, varje dag. Vi studerade Mormons bok, vi höll hemafton – vi blev verkligen en familj. Varje söndag vaknade vi klockan sex för att göra oss klara för kyrkan och vi reste i timmar varje vecka utan klagan för att kunna delta i kyrkans möten. Det var underbart att se det hända. Vi som tidigare hade vandrat i mörker jagade bort mörkret från oss (se L&F 50:25) och såg ett ”stort ljus” (2 Ne. 19:2).
Jag minns en dag när jag inte ville vakna tidigt på morgonen för vår familjebön och jag muttrade till mina systrar: ”Det finns sannerligen inget annat som vi kan göra i det här hemmet än att be, be, be.” Min pappa hörde vad jag sa. Jag minns hur han reagerade och kärleksfullt men tydligt lärde mig: ”Så länge du är i det här huset kommer du att be, be, be.”
Min pappas ord ringde i mina öron dagligen. Vad tror ni att syster Mutombo och jag gör med våra barn i dag? Vi ber, ber och ber. Det är vårt arv.
Mannen som föddes blind och botades av Jesus Kristus sa efter att ha pressats av sina grannar och fariseerna:
”Mannen som kallas Jesus gjorde en deg och smorde mina ögon och sade till mig: Gå till Siloam och tvätta dig där. Jag gick dit, och när jag hade tvättat mig kunde jag se. …
Ett vet jag, att jag som var blind nu kan se” (Joh. 9:11, 25).
Vi var också blinda och kan nu se. Det återställda evangeliet har haft en stor inverkan på vår familj sedan dess. Kunskapen om evangeliets syfte har välsignat tre generationer i min familj och kommer att fortsätta att välsigna många kommande generationer.
Jesus Kristus är ljuset som lyser i mörkret. De som följer honom ”ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12).
Under nästan ett års tid, mellan 2016 och 2017, drabbades folket i provinsen Kasaï av en fruktansvärd tragedi. Det var en mycket mörk period för folket på grund av en konflikt mellan väpnade grupper och regeringsstyrkor. Våldet spreds från städer i centrala provinsen Kasaï till den större Kasaï-regionen. Många människor flydde från sina hem för att vara trygga och gömde sig i vildmarken. De hade varken mat eller vatten eller någonting alls egentligen, och bland dessa fanns några medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i Kanangaområdet. Några medlemmar i kyrkan dödades av milisen.
Broder Honoré Mulumba i Nganzas församling i Kananga och hans familj var några av de få som gömde sig i sina hem utan att veta vart de skulle bege sig eftersom gatorna hade förvandlats till skjutbanor. En dag upptäckte några miliskrigare i grannskapet att broder Mulumba och hans familj var där, eftersom de en kväll gick ut för att försöka hitta några grönsaker att äta i sin familjeträdgård. En milisgrupp kom till deras hem och drog sedan ut dem och sa att de kunde välja mellan att stödja milisens handlingar eller bli dödade.
Broder Mulumba sa modigt till dem: ”Jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Min familj och jag har tagit emot Jesus Kristus och har tro på honom. Vi kommer att förbli trofasta till våra förbund och går med på att dö.”
Milisen sa till dem: ”Eftersom ni har valt Jesus Kristus kommer era kroppar att ätas upp av hundar”, och de lovade att komma tillbaka. Men de kom aldrig tillbaka och familjen stannade kvar där i två månader utan att se dem igen. Broder Mulumba och hans familj höll sin tros lykta brinnande. De kom ihåg sina förbund och blev beskyddade.
Jesus Kristus är ljuset som vi ska hålla upp även under de mörka stunderna i jordelivet (se 3 Ne. 18:24). När vi väljer att följa Kristus väljer vi att förändras. En man eller kvinna som har förändrats för Kristus kommer att ledas av Kristus och vi kommer att fråga liksom Paulus gjorde: ”Herre, vad vill du att jag ska göra?” (KJV Acts 9:6). Vi ska ”följa i hans fotspår” (1 Petr. 2:21). Vi ska ”leva så som han levde” (1 Joh. 2:6). (Se Ezra Taft Benson, ”Födda av Gud”, Nordstjärnan, okt. 1989, s. 2, 6.)
Jag vittnar om honom som dog, begravdes och uppstod igen på tredje dagen och uppsteg till himlen så att du och jag kan ta emot välsignelserna odödlighet och upphöjelse. Han är ”ljus och liv och sanning” (Eth. 4:12). Han är motgiftet och botemedlet mot världens förvirring. Han är fullkomlighetsnormen för upphöjelse, ja, Jesus Kristus. I Jesu Kristi namn, amen.