Generalkonferenser
Inte det som världen ger
Generalkonferensen i april 2021


15:50

Inte det som världen ger

De verktyg vi behöver för att skapa en ljusare dag och främja en ekonomi av genuin godhet finns i överflöd i Jesu Kristi evangelium.

Före den första påsken, när Jesus avslutade den nya sakramentsförrättning som han utförde för de tolv, påbörjade han sin majestätiska avskedspredikan och gick vidare mot Getsemane, förräderi och korsfästelse. Men Jesus anade oron och kanske även rädslan som några av männen måste ha visat och sa till dem (och till oss):

”Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. …

Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er. …

Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”1

Svåra tider kommer i denna dödliga värld, även till de trofasta, men Kristi hoppingivande budskap är att fastän han, påskalammet, skulle gå som ett ”får … inför dem som klipper det”2, skulle han ändå uppstå, som psalmisten sa, för att vara vår tillflykt och styrka, en hjälp i nödens stund.3

Med insikten om de svåra timmar som låg framför Kristus när han gick mot korset, och framför hans lärjungar som skulle ta evangeliet till världen i tidens mitt, gå nu med mig till ett liknande budskap för medlemmarna i Frälsarens nutida kyrka. Det består i det häpnadsväckande antal verser i Mormons bok som ägnats åt konflikter av ett eller annat slag, från Laman och Lemuels evigt irriterande beteende fram till de sista striderna med hundratusentals soldater inblandade. En av de uppenbara orsakerna till denna betoning är att eftersom Mormons bok skrevs för vår tids läsare, ger författarna (som själva deltog i så många strider) härigenom en profetisk varning om att våld och konflikter kommer att vara ett utmärkande drag hos vår tids relationer.

Min teori om nutida stridigheter är förstås inte så originell. För två tusen år sedan sa Frälsaren att det i vår tid skulle komma ”krig och rykten om krig”4, och senare sa han att ”friden [skulle] tas bort från jorden”.5 Säkerligen måste denne Fridsfurste, som eftertryckligen lärde att stridslystenhet är av djävulen6, gråta tillsammans med sin gudomlige Fader över dem i den mänskliga familjen i vår tid som är ”kärlekslösa”, står det i skrifterna, och som inte förstår hur de ska leva tillsammans i kärlek.7

Bröder och systrar, vi ser alltför mycket av konflikter, ilska och allmän ohövlighet omkring oss. Som väl är har den nuvarande generationen inte haft ett tredje världskrig att utkämpa. Inte heller har vi upplevt en global ekonomisk krasch som den 1929 som ledde till den stora depressionen. Men vi står inför ett slags tredje världskrig som inte är ett krig där vi ska krossa våra fiender, utan en rekrytering av Guds barn som ska bry sig mer om varandra och hjälpa till att hela såren vi finner i en konfliktfylld värld. Den stora depression vi nu står inför har mindre att göra med den externa förlusten av våra besparingar och mer att göra med den interna förlusten av vårt självförtroende, med verkliga underskott av tro och hopp och kärlek runt omkring oss. Men de verktyg vi behöver för att skapa en ljusare dag och främja en ekonomi av genuin godhet i samhället finns i överflöd i Jesu Kristi evangelium. Vi har inte råd – och den här världen har inte råd – med att vi låter bli att till fullo använda dessa evangelieprinciper och stärkande förbund, personligen och offentligt.

Så i en värld ”drabbad av stormar utan att få någon tröst”, som Jehova sa att den skulle bli, hur finner vi det han kallar ”fridsförbund”? Vi finner det genom att vända oss till honom som sa att han skulle förbarma sig över oss och ”med evig godhet” ge våra barn frid.8 Trots skrämmande profetior och oroande skriftställen som förkunnar att friden ska tas bort från jorden i allmänhet har profeterna, däribland vår egen älskade Russell M. Nelson, sagt att den inte måste tas bort från oss individuellt!9 Så låt oss den här påsken utöva frid på ett personligt sätt, och tillämpa nåden och det helande balsamet i Herren Jesu Kristi försoning på oss själva och på våra familjer och på alla som vi kan nå runt omkring oss. Lyckligtvis, och förbluffande nog, görs denna lindrande salva tillgänglig för oss ”utan pengar och för intet”10.

Sådan hjälp och sådant hopp behövs innerligt, för i denna världsomfattande samling i dag finns det många som kämpar med ett antal utmaningar – fysiska eller känslomässiga, sociala eller ekonomiska, eller ett dussin andra problem. Men många av dem är vi inte starka nog att hantera själva, för hjälpen och friden vi behöver är inte av den sort ”som världen ger”11. Nej, för de verkligt svåra problemen behöver vi det som skrifterna kallar ”himlens krafter”, och för att få tillgång till dessa krafter måste vi leva efter det som samma skriftställe kallar ”rättfärdighetens principer”12. Detta samband mellan princip och kraft är den enda läxa som människosläktet aldrig tycks kunna lära sig, så säger himlens och jordens Gud!13

Och vilka är dessa principer? Tja, de räknas upprepade gånger upp i skrifterna, de tas upp gång på gång i konferenstal som detta, och i vår tidsutdelning blev profeten Joseph Smith undervisad om dem som svar på sin egen version av ropet: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”14 I den kalla, likgiltiga fångenskapen i fängelset i Liberty fick han veta att rättfärdighetens principer inbegriper sådana dygder som tålamod, långmodighet, mildhet och uppriktig kärlek.15 Utan dessa principer var det absolut säkert att vi så småningom skulle ställas inför oenighet och fientlighet.

I det avseendet vill jag för ett ögonblick tala om frånvaron på vissa platser av dessa rättfärdighetens principer i vår tid. Som regel är jag en optimistisk och munter kille, och det finns så mycket som är gott och vackert i världen. Vi har helt visst fler materiella välsignelser än någon annan generation i historien, men i 2000-talets kultur i allmänhet, och alltför ofta i kyrkan, ser vi ändå människor som råkar illa ut, med kompromisser som resulterar i alltför många brutna förbund och alltför många brustna hjärtan. Tänk på det råa språk som åtföljer sexuella överträdelser, vilka båda förekommer överallt i filmer eller på tv, eller notera de sexuella trakasserier och andra former av oanständighet på arbetsplatsen som vi läser så mycket om numera. När det gäller förbundsenlig renhet får man alltför ofta det som är heligt att se ordinärt ut, och det behandlas alltför ofta vanvördigt. Till den som frestas att i dessa tider gå eller prata eller bete sig – ”som världen ger”, så att säga – förvänta dig inte att det ska leda till en fridfull upplevelse. Jag lovar dig i Herrens namn att det inte gör det. ”Ogudaktighet har aldrig inneburit lycka”16, sa en forntida profet en gång. När kalaset är över måste notan alltid betalas, och oftast är valutan i form av tårar och ånger.17

Eller så kanske vi ser andra former av övergrepp eller kränkningar. Vi behöver vara dubbelt så försiktiga som lärjungar till Herren Jesus Kristus så att vi inte hemfaller åt något sådant beteende. Vi får inte på några villkor göra oss skyldiga till några former av övergrepp eller orättfärdigt herravälde eller omoraliskt tvång – inte fysiskt eller känslomässigt eller i egenskap av ledare i kyrkan, eller på något annat sätt. Jag minns hur jag kände president Gordon B. Hinckleys glöd för några år sedan när han talade till kyrkans män om dem som han kallade tyranner i sitt eget hem:18

”Vilken tragisk och avskyvärd företeelse hustrumisshandeln är”, sa han. ”Den man i denna kyrka som begår övergrepp mot sin hustru, som förnedrar henne, som förolämpar henne, som utövar orättfärdigt herravälde över henne, är ovärdig att bära prästadömet. … [Han] är ovärdig att inneha en tempelrekommendation.”19 Lika avskyvärda, sa han, var alla former av övergrepp mot barn – och alla andra slags övergrepp.20

I alltför många fall kan i övrigt trofasta män, kvinnor och barn vara skyldiga till att säga ovänliga och även destruktiva ord till dem som de mycket väl kan vara beseglade till genom en helig förrättning i Herrens tempel. Alla har rätt att bli älskade, att känna frid och att finna trygghet hemma. Jag ber att vi må uppehålla en sådan atmosfär där. Löftet ni får som fridstiftare är att ni har den Helige Anden som ständig ledsagare och att välsignelser strömmar till er ”utan tvångsmedel” för evigt.21 Ingen kan använda en vass tunga eller ovänliga ord och fortfarande ”sjunga sången om den återlösande kärleken”.22

Jag vill sluta där jag började. I morgon är det påsk, en tid då Jesu Kristi evangeliums rättfärdiga principer och hans försoning får konflikter, motsättningar, förtvivlan, överträdelse, och slutligen döden, att gå oss förbi. Det är en tid då vi förbinder oss att vara helt lojala i ord och handling mot Guds lamm som bar våra sjukdomar och tog på sig våra smärtor23 i sin beslutsamhet att avsluta frälsningsverket för vår skull.

Trots att han fick utstå förräderi och smärta, misshandel och grymhet, och bar alla människosläktets sammantagna synder och bedrövelser, tittade den levande Gudens levande Son ner längs jordelivets långa resa, såg oss den här helgen och sa: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”24 Ha en välsignad, glädjerik, fridfull påsk. Dess otaliga möjligheter har redan betalats av Fridsfursten som jag älskar av hela mitt hjärta, vars kyrka detta är, och som jag otvetydigt vittnar om, ja, Herren Jesus Kristus, amen.