Helt enkelt vackert – enkelt på ett vackert sätt
Må vi hålla evangeliet enkelt när vi tar på oss våra gudagivna ansvar.
Inledning
Jag vill varmt välkomna var och en av er som deltar i den här konferensen.
I dag hoppas jag kunna beskriva två aspekter av det återställda evangeliet och därefter fyra fängslande berättelser från sista dagars heliga runt om i världen som åskådliggör tillämpningen av de här principerna. Den första aspekten av det återställda evangeliet – Guds frälsnings- och upphöjelseverk – sätter gudomligt tilldelade ansvar i fokus. Den andra aspekten påminner oss om att evangeliet är enkelt och dyrbart.
Gudagivna ansvar
För att få evigt liv måste vi ”[komma] till Kristus och bli fullkomnade i honom”.1 I och med att vi kommer till Kristus och hjälper andra att göra samma sak deltar vi i Herrens frälsnings- och upphöjelseverk, som fokuserar på gudagivna ansvar.2 Dessa gudagivna ansvar harmonierar med prästadömsnycklar som återställts av Mose, Elias och Elia, vilket nedtecknats i kapitel 110 i Läran och förbunden3, och det andra stora budet som Jesus Kristus gav oss: att vi ska älska vår nästa som oss själva.4 De återfinns på de första två sidorna i den uppdaterade versionen av Allmän handbok, som alla medlemmar har tillgång till.
Om ljudet av orden ”Allmän handbok” eller ”gudagivna ansvar” får er att bäva av rädsla för besvärligheter, så snälla – gör inte det. De här ansvaren är enkla, inspirerande, motiverande och fullt genomförbara. De är att
-
leva enligt Jesu Kristi evangelium
-
ta hand om behövande
-
inbjuda alla att ta emot evangeliet
-
förena familjer för evigheten.
Du ser dem kanske som jag ser dem: som en vägkarta för vår väg hem till vår kärleksfulle himmelske Fader.
Evangeliet är enkelt och dyrbart
Det har sagts att Jesu Kristi evangelium är ”enkelt på ett vackert sätt och vackert på ett enkelt sätt”.5 Det är inte världen. Den är komplicerad, invecklad och full av oro och konflikter. Vi blir välsignade när vi är noga med att inte låta komplexitet, som är så vanlig i världen, få nästla sig in i vårt sätt att ta emot och leva efter evangeliet.
President Dallin H. Oaks har sagt: ”Vi undervisas om många små och enkla medel i Jesu Kristi evangelium. Vi behöver påminnas om att totalt sett och i det långa loppet får dessa till synes små medel stora ting att ske.”6 Jesus Kristus själv säger att hans ok är milt och hans börda lätt.7 Vi bör alla sträva efter att hålla evangeliet enkelt – i våra liv, i våra familjer, i våra klasser och kvorum, och i våra församlingar och stavar.
När ni lyssnar på följande berättelser som jag ska dela med er, var då medvetna om att de noggrant har valts ut för att å ena sidan inspirera och å andra sidan informera. Var och en av de här sista dagars heligas handlingar blir ett mönster, för var och en av oss, för hur vi tillämpar evangeliet på enkla, dyrbara sätt när vi uppfyller ett av de gudagivna ansvar som just presenterats.
Leva enligt Jesu Kristi evangelium
För det första: leva enligt Jesu Kristi evangelium. Jens i Danmark ber dagligen om att kunna leva efter evangeliet och lägga märke till maningar från den Helige Anden. Han har lärt sig att agera snabbt när han känner sig vägledd av Anden.
Jens berättade följande:
”Vi bor i ett idylliskt litet halvtimmerhus med halmtak, mitt i en mysig liten by, nära byns damm.
Den här kvällen, med det vackraste danska sommarväder man kan tänka sig, stod dörrar och fönster öppna och allt andades lugn och frid. På grund av våra underbart långa och ljusa sommarkvällar hade jag inte haft bråttom att byta ut en trasig glödlampa i vår tvättstuga.
Plötsligt fick jag en stark känsla av att jag måste byta ut den ögonblickligen! Samtidigt hörde jag min fru Mariann ropa på mig och barnen att vi skulle tvätta händerna eftersom middagen var färdig!
Jag hade varit gift länge nog för att veta att det inte var läge att börja göra något annat än att tvätta händerna, men jag hörde mig själv svara Mariann att jag bara skulle skynda till butiken för att köpa en ny glödlampa. Jag kände starkt att jag genast skulle ge mig iväg.
Butiken låg bara på andra sidan dammen. Vanligtvis brukade vi promenera dit, men i dag tog jag cykeln. När jag cyklade förbi dammen lade jag i ögonvrån märke till en liten pojke, ungefär två år gammal, som gick omkring ensam nära kanten av dammen, mycket nära vattnet – och plötsligt trillade han i! I ena ögonblicket var han där – i nästa var han borta!
Ingen hade sett det hända förutom jag. Jag kastade cykeln på marken, sprang och hoppade i den midjedjupa dammen. Växterna som genast täckte ytan gjorde det omöjligt att se genom vattnet. Då kände jag en rörelse på ena sidan. Jag sträckte ner armen i vattnet och fick tag i en t-shirt och drog upp den lille pojken. Han kippade efter andan, hostade och skrek. Strax därpå återförenades pojken med sina föräldrar.”
När broder Jens varje morgon ber om hjälp med att känna igen den Helige Andens maningar, till och med om något så ovanligt som att genast byta ut en glödlampa, ber han också om att kunna användas som ett redskap till nytta och hjälp för Guds barn. Jens efterlever evangeliet genom att söka gudomlig vägledning varje dag, försöka vara värdig och sedan göra sitt bästa för att följa vägledningen när den kommer.
Ta hand om behövande
Här är ett exempel på hur man kan ta hand om behövande. En dag följde stavspresidenten i Cucuta stav i Colombia med Unga kvinnors president i staven för att besöka två unga kvinnor – och deras äldre tonårsbror – som genomled fruktansvärda svårigheter. Deras far hade nyligen gått bort och deras mor hade gått bort året innan. De tre syskonen hade nu lämnats ensamma i sin lilla enkla bostad. Väggarna var av oslipat trä som täckts med plastpåsar, och taket av korrugerad plåt täckte endast området där de sov.
Efter sitt besök visste de här ledarna att de behövde hjälpa till. Genom församlingsrådet började en plan på att hjälpa dem att ta form. Ledare i församlingen och staven – Hjälpföreningen, äldstekvorumet, Unga män, Unga kvinnor – och många familjer tog alla itu med uppgiften att hjälpa den här familjen.
Församlingens organisationer kontaktade ett antal församlingsmedlemmar som arbetar i byggbranschen. Några hjälpte till med utformning, andra skänkte tid och arbete, andra lagade mat och åter andra donerade det material som behövdes.
När det lilla huset stod färdigt var det en glädjerik dag för dem som hade hjälpt till och för de tre unga församlingsmedlemmarna. Dessa föräldralösa barn kände en varm och trösterik samhörighet med sin församlingsfamilj och visste att de inte var ensamma och att Gud alltid finns där för dem. De som hjälpte kände Frälsarens kärlek för den här familjen och agerade som hans tjänande händer.
Inbjuda alla att ta emot evangeliet
Jag tror att ni kommer att tycka om det här exemplet på hur man kan inbjuda alla att ta emot evangeliet. 17-årige Cleiton i Kap Verde hade ingen aning om vad som skulle komma att bli resultatet av att han gick in på sin församlings seminarielektion en dag. Men hans liv och andras kom att förändras för alltid för att han gjorde det.
Cleiton hade tillsammans med sin mamma och äldre bror blivit döpt i kyrkan för en tid sedan, men familjen hade slutat gå dit. Denna enda handling att han närvarade på seminariet skulle visa sig bli en vändpunkt för familjen.
De andra ungdomarna i seminarieklassen var varma och välkomnande. De fick Cleiton att känna sig hemma och de uppmuntrade honom att vara med på en till aktivitet. Det var han, och snart började han vara med på sina andra möten i kyrkan. En klok biskop såg andlig potential i Cleiton och bad honom bli hans assistent. ”Från och med det ögonblicket”, säger biskop Cruz, ”blev Cleiton ett föredöme för och hade inflytande på andra unga människor.”
Den första personen som Cleiton välkomnade tillbaka till kyrkan var hans mor, därefter hans äldre bror. Sedan utvidgade han sin vänkrets. En av dessa vänner var en ung man i hans egen ålder, Wilson. Under sitt allra första möte med missionärerna uttryckte Wilson sin önskan att bli döpt. Missionärerna var imponerade och förundrades över hur mycket Cleiton redan hade berättat för Wilson.
Cleitons ansträngningar slutade inte där. Han hjälpte andra mindre aktiva medlemmar att komma tillbaka, och delade dessutom evangeliet med vänner i andra kyrkor. I dag har församlingen 35 aktiva ungdomar och ett seminarieprogram som frodas – till stor del tack vare Cleitons bemödanden om att älska, dela med sig och inbjuda. Cleiton och hans äldre bror, Cléber, förbereder sig nu båda för att verka som heltidsmissionärer.
Förena familjer för evigheten
Låt mig till sist berätta om ett fint exempel på hur en familj förenas för evigheten. Lydia från Charkiv i Ukraina hörde först talas om templet genom missionärerna. Genast kände Lydia en innerlig önskan att besöka templet och efter sitt dop började hon förbereda sig för att få en tempelrekommendation.
Lydia besökte Freibergs tempel i Tyskland för att ta emot sin begåvning och ägnade sedan flera dagar åt att göra ställföreträdande arbete där. Efter invigningen av templet i Kiev i Ukraina besökte Lydia templet oftare. Hon och hennes man Anatolij beseglades där för evigheten och kallades senare att verka som tempelmissionärer. Tillsammans har de hittat över 15 000 namn på förfäder och har arbetat på att förse dem med tempelförrättningar.
När Lydia tillfrågas om sina känslor för tempeltjänst svarar hon: ”Vad fick jag ta emot i templet? Jag har ingått nya förbund med Gud. Mitt vittnesbörd har stärkts. Jag har lärt mig att ta emot personlig uppenbarelse. Jag kan ta emot frälsande förrättningar för mina avlidna släktingar. Och jag kan älska och tjäna andra människor.” Hon avslutar med detta mycket sanna uttalande: ”Herren vill se oss i templet oftare.”
Slutsats
Jag inspireras av godheten hos dessa sista dagars heliga, var och en av dem med olika och varierande bakgrund, som är medelpunkten i de här fyra berättelserna. Det finns mycket att lära av de mirakulösa resultat som kom genom deras enkla tillämpning av enkla evangelieprinciper. Allt de gjorde finns inom räckhåll för oss också.
Må vi hålla evangeliet enkelt när vi tar på oss våra gudagivna ansvar: Att leva enligt Jesu Kristi evangelium i det att vi är lyhörda för maningar, såsom Jens i Danmark var. Att ta hand om behövande, som medlemmarna i Cucuta stav i Colombia visade prov på genom att förse föräldralösa församlingsmedlemmar med ett hus. Att inbjuda alla att ta emot evangeliet, på det sätt som Cleiton från den afrikanska önationen Kap Verde gjorde med sina vänner och familjemedlemmar. Slutligen, att förena familjer för evigheten, som syster Lydia från Ukraina visade exempel på genom sina egna tempelförrättningar, sin släktforskning och sin tempeltjänst.
När vi gör detta får vi tveklöst uppleva glädje och frid. Detta lovar jag och vittnar om – och om Jesus Kristus som vår Frälsare och Återlösare – i Jesu Kristi namn, amen.