Vi är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

Reyna I. Aburto.

andra rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap

Kyrkan är mer än byggnaderna och den kyrkliga strukturen. Kyrkan är vi, medlemmarna, med Kristus i spetsen och profeten som hans språkrör.

Efter att ha fått en inbjudan att ”komma och se”¹ besökte jag Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga för första gången när jag var 26 år gammal. Jag hade nyligen separerat från min första make. Jag hade en treårig son. Jag kände mig maktlöst rädd. Jag kom in i byggnaden och fylldes av värme när jag märkte tron och glädjen hos människorna omkring mig. Det var verkligen ”en tillflykt undan stormen”². Tre veckor senare ingick jag dopförbundet med min himmelske Fader och påbörjade min resa som Kristi lärjunge, även om mitt liv inte har varit fullkomligt under resan.

För att jag skulle få de eviga välsignelserna behövde många fysiska och andliga delar finnas på plats. Jesu Kristi evangelium hade återställts och predikats, möteshuset hade byggts och underhållits, det fanns en kyrklig struktur – från profeten till lokala ledare – och en gren fylld av förbundsmedlemmar som var redo att omfamna mig och min son när vi fördes till Frälsaren, fick ”näring genom Guds goda ord”³ och gavs möjligheter att tjäna⁴.

Från begynnelsen har Gud strävat efter att samla och organisera sina barn⁵ för ”att åstadkomma odödlighet och evigt liv för”⁶ oss. Med detta syfte i åtanke har han befallt oss att bygga platser för gudsdyrkan⁷ där vi tar emot kunskap och frälsningens och upphöjelsens förrättningar, ingår och håller förbund som binder oss till Jesus Kristus⁸, begåvas med ”gudaktighetens kraft”⁹ och ofta samlas tillsammans för att minnas Jesus och stärka varandra i honom¹⁰. Kyrkans organisation och dess byggnader är till för vår andliga välfärd. ”Kyrkan är … den byggnadsställning varmed vi bygger eviga familjer.”¹¹

När jag pratade med en vän som gick igenom en svår tid, frågade jag hur han överlevde ekonomiskt. Med tårar i ögonen svarade han att hans biskop hjälpte honom genom att använda fasteoffermedel. Han tillade: ”Jag vet inte var min familj och jag hade varit om det inte hade varit för kyrkan.” Jag svarade: ”Kyrkan är dess medlemmar. Det är de som villigt och med glädje ger fasteoffer för att hjälpa dem av oss som står i behov. Du tar emot frukten av deras tro och beslutsamhet att följa Jesus Kristus.”

Mina medlärjungar till Kristus, låt oss inte underskatta det förunderliga verk som Herren utför genom oss, sin kyrka, trots våra tillkortakommanden. Ibland är vi givare och ibland är vi mottagare, men vi är alla en familj i Kristus. Hans kyrka är den struktur han har gett oss för att vägleda och välsigna oss när vi tillber honom och tjänar varandra.

En del systrar har bett mig om ursäkt i tron att de inte är aktiva medlemmar i Hjälpföreningen för att de verkar i Primär eller Unga kvinnor. Dessa systrar är bland de mest aktiva medlemmarna i Hjälpföreningen eftersom de hjälper våra dyrbara barn och ungdomar att stärka sin tro på Jesus Kristus.

Hjälpföreningen begränsas inte till ett rum i en byggnad, en söndagslektion, en aktivitet eller ett presidentskap på lokal- eller generalnivå. Hjälpföreningen är kyrkans förbundskvinnor. Den är vi – var och en av oss och vi alla. Den är vår ”globala gemenskap av medkänsla och tjänande”.¹² Vart vi än går är vi alltid en del av Hjälpföreningen när vi strävar efter att uppfylla dess gudomliga syfte, vilket är att kvinnor ska utföra Guds verk enskilt och gemensamt¹³ genom att ge lindring: ”lindring från fattigdom, lindring från sjukdom, lindring från tvivel, lindring från okunnighet – lindring från allt som hindrar … glädje och framåtskridande”¹⁴.

Liknande tillhörighet finns i kyrkans äldstekvorum och kyrkans organisationer för alla åldrar, även för våra barn och ungdomar. Kyrkan är mer än byggnaderna och den kyrkliga strukturen; kyrkan är vi, medlemmarna. Vi är Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, med Kristus i spetsen och profeten som hans språkrör. Herren har sagt:

”Se, detta är min lära: Den som omvänder sig och kommer till mig, han är min kyrka. …

Och … alla som är av min kyrka och som är ståndaktiga i min kyrka intill änden, dem ska jag grunda på min klippa.”¹⁵

Syskon, låt oss inse hur privilegierade vi är att tillhöra Jesu Kristi kyrka, där vi kan förena vår tro, våra hjärtan, styrkor, sinnen och händer åt honom för att utföra hans mäktiga underverk. Kristi kyrkas ”kropp består ju inte av en enda kroppsdel utan många”¹⁶.

En tonårig pojke sa till sin mor: ”När jag var liten, varje gång jag gav en dollar i tionde, trodde jag att med den enda dollarn skulle ett helt möteshus byggas. Visst är det dumt?”

Rörd svarade hon: ”Det är underbart! Föreställde du dig dem?”

”Ja!” utbrast han. ”De var vackra och det fanns miljontals av dem!”¹⁷

Mina kära vänner, låt oss ha ett barns tro och glädjas åt vetskapen om att även våra minsta ansträngningar gör stor skillnad i Guds rike.

Vårt syfte i hans rike borde vara att föra varandra till Kristus. Vi läser i skrifterna att Kristus gav följande inbjudan till nephiterna:

”Har ni några som är sjuka bland er? För dem hit. Har ni några som … lider på något sätt? För dem hit så ska jag bota dem, för jag hyser medlidande med er, mitt inre är fyllt av barmhärtighet. …

Jag ser att er tro är tillräcklig för att jag ska kunna bota er.”¹⁸

Har vi inte alla lidanden som kan föras fram till Jesu fötter? En del av oss har fysiska utmaningar, många fler kämpar med känslomässiga svårigheter, andra kämpar med att vårda de sociala banden, och vi söker alla andrum när våra andar utmanas. Vi lider alla på något sätt.

Vi läser att ”hela mängden tillsammans [gick] fram med sina sjuka och … med alla dem som led på något sätt, och han botade dem var och en allteftersom de fördes fram till honom.

Och alla, både de som hade blivit botade och de som var friska, föll ner för hans fötter och tillbad honom.”¹⁹

Från en liten pojke som med tro betalar tionde, till en ensamstående mor i behov av Herrens kraftgivande nåd, till en far som kämpar för att försörja sin familj, till våra förfäder i behov av frälsningens och upphöjelsens förrättningar, till var och en av oss som förnyar förbund med Gud varje vecka – vi behöver varandra, och vi kan föra varandra till Frälsarens återlösande läkedom.

Mina kära syskon, låt oss följa Jesu Kristi inbjudan att föra oss själva och våra lidanden till honom. När vi kommer till honom och tar med oss dem vi älskar till honom, ser han vår tro. Han gör dem hela och han gör oss hela.

Som ”Kristi fridsamma efterföljare”²⁰ strävar vi efter att bli ”av ett hjärta och ett sinne”²¹ och att vara ödmjuka, undergivna, milda, beredvilliga, fulla av tålamod och långmodighet, vara måttliga i allt, vara noga med att alltid hålla Guds bud, fulla av tro, hopp och kärlek och att överflöda av goda gärningar²². Vi strävar efter att bli lika Jesus Kristus.

Jag vittnar om att som Kristi kyrka är vi, som president Russell M. Nelson har lärt, medlen genom vilka ”vår Frälsare och Återlösare Jesus Kristus utför några av sina mäktigaste kraftgärningar under tiden från nu och fram till sin återkomst”²³.

Herren har sagt:

”Se, jag ska påskynda mitt verk i dess tid.

Och jag ger er … en befallning att ni ska komma tillsammans och organisera er och förbereda er och heliggöra er. Ja, rena era hjärtan och rentvå era händer och era fötter inför mig, så att jag kan göra er rena.”²⁴

Må vi svara på denna gudomliga uppmaning och med glädje komma tillsammans, förbereda och heliggöra oss, är min ödmjuka bön i Jesu Kristi namn, amen.