Modigt lärjungeskap i de sista dagarna
Låt oss vara självsäkra, inte ursäktande, modiga, inte blyga, trofasta, inte ängsliga när vi håller upp Herrens ljus i dessa sista dagar.
Handlingsfrihet är Guds enastående gåva till alla sina barn.1 Vi är ”fria att välja frihet och evigt liv genom alla människors store Medlare, eller att välja fångenskap och död enligt djävulens fångenskap och makt.”2 Gud kommer inte att tvinga oss att göra gott, och djävulen kan inte tvinga oss att göra ont.3 Även om somliga kanske tror att jordelivet är en strid mellan Gud och motståndaren, räcker det med ett ord från Frälsaren ”och Satan tystas och förvisas. … Det är [vår] styrka som prövas, inte Guds.”4
I slutändan skördar vi därför det som våra livslånga val har sått.5 Så vad säger summan av våra tankar, önskningar, ord och gärningar om vår kärlek till Frälsaren, hans utvalda tjänare och hans återställda kyrka? Betyder våra dop-, prästadöms- och tempelförbund mer för oss än världens beröm eller antalet ”gillamarkeringar” på sociala medier? Är vår kärlek till Herren och hans bud starkare än vår kärlek till något eller någon annan i detta liv?
Motståndaren och hans anhängare har alltid försökt förgöra Kristi och hans profeters verk. Frälsarens bud, om de inte har ignorerats helt och hållet, har rationaliserats till meningslöshet av många i dagens värld. Guds budbärare som undervisar om ”obekväma” sanningar avfärdas ofta. Till och med Frälsaren själv kallades ”frossare och drinkare”6 och anklagades för att störa den allmänna opinionen och så splitter. Svaga och försåtliga själar ”gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade”7, och hans ”sekt” av tidiga kristna var ”motsagd överallt”8.
Frälsaren och hans tidiga efterföljare hade att göra med allvarligt internt och externt motstånd, och vi upplever detsamma. I dag är det nästan omöjligt att modigt efterleva vår tro utan att ibland dra till sig några faktiska och virtuella föraktfullt pekande fingrar från de världsliga. Att med tillförsikt följa Frälsaren är givande, men ibland kan vi hamna i klorna på dem som förespråkar en ”ät, drick och var glada”9-filosofi, där tro på Kristus, lydnad och omvändelse ersätts av illusionen att Gud rättfärdigar en liten synd eftersom han älskar oss så mycket.
Talade inte Frälsaren om vår tid ”genom [sin] egen röst eller genom [sina] tjänares röst”10. och sa att ”det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär” och att många ska ”vägra att lyssna till sanningen och vända sig till myter”11? Sörjde han inte över att ”deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud”?12 Varnade han inte för att ”bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida”?13 Förutsåg han inte att ”det onda [skulle kallas] gott och det goda ont”14 och att ”var och en får sin familj till fiender”?15
Och vi då? Ska vi vara skrämda eller rädda? Ska vi leva efter vår religion på periskopdjup? Verkligen inte! Med tro på Kristus behöver vi inte frukta människors klander eller vara rädda för deras smädelser.16 Med Frälsaren vid rodret och levande profeter som leder och vägleder oss, ”vem kan … vara emot oss?”17 Låt oss vara självsäkra, inte ursäktande, modiga, inte blyga, trofasta, inte ängsliga när vi håller upp Herrens ljus i dessa sista dagar.18
Frälsaren klargjorde att ”den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far. … Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far.”19
Följaktligen, även om vissa skulle föredra en Gud som kommer utan bud, låt oss frimodigt vittna med äldste D. Todd Christofferson att ”en Gud som inte ställer några krav är praktiskt taget detsamma som en Gud som inte existerar”.20
Även om vissa skulle föredra att vara selektiva i de bud de följer, låt oss med glädje ta emot Frälsarens inbjudan att leva ”av varje ord som utgår från Guds mun”.21
Även om många tror att Herren och hans kyrka har överseende med att göra ”vad [vårt] hjärta än önskar”22, låt oss tappert förkunna att det är fel att ”följa mängden … i det onda”23, eftersom ”inte ens en massa människor kan göra det till rätt som Herren har förklarat vara fel”24.
”O, kom ihåg, kom ihåg … hur stränga [men befriande] Guds bud är.”25 Att undervisa dem tydligt kan ibland ses som intolerant. Låt oss därför respektfullt visa att det inte bara är möjligt utan också nödvändigt att älska ett Guds barn som tar till sig trosuppfattningar som skiljer sig från våra egna.
Vi kan acceptera och respektera andra utan att stödja deras tro eller handlingar som inte stämmer överens med Herrens vilja. Det finns ingen anledning att offra sanning på behaglighetens och den sociala önskvärdhetens altare.
Sion och Babylon är oförenliga. ”Ingen kan tjäna två herrar.”26 Låt oss alla komma ihåg Frälsarens genomträngande fråga: ”Varför kallar ni mig, ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger?”27
Låt oss visa vår kärlek till Herren genom helhjärtad, frivillig lydnad.
Om du känner dig fångad mellan ditt lärjungeskap och världen, kom då ihåg att din kärleksfulle Frälsare ”sänder en inbjudan … för barmhärtighetens armar är utsträckta mot [er], och han säger: ’Omvänd er, och jag ska ta emot er.’”28
President Russell M. Nelson har sagt att ”Jesus Kristus utför några av sina mäktigaste kraftgärningar under tiden från nu och fram till sin återkomst”29. Men han lärde också att ”de som väljer Herrens väg kommer sannolikt att lida förföljelse”.30 Att anses ”värdiga att bli förnedrade för [hans namns] skull”31 kan ibland vara vår lott när vi låter ”hans röst få prioritet över alla andra”.32
”Salig är den”, sa Frälsaren, ”som inte tar anstöt av mig.”33 På andra ställen lär vi oss att ”stor frid har de som älskar din undervisning, inget kan få dem på fall”.34 Inget! Så låt oss fråga oss själva: ”Tror jag bara för en tid, men när jag möter lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer jag då genast på fall?35 Är jag fast byggd på Jesu Kristi och hans tjänares klippa?”
Moraliska relativister förespråkar att sanningen bara är en social konstruktion, att det inte finns några moraliska absoluta sanningar. Det de egentligen säger är att det inte finns någon synd36, att ”vad människan än [gör] så [är] det inte något brott”37, en filosofi som motståndaren stolt hävdar att han är författare till! Låt oss därför akta oss för vargar i fårakläder som alltid rekryterar och ofta använder ”sitt intellektuella avståndstagande för att släta över sitt beteende”38.
Om vi verkligen vill vara modiga lärjungar till Kristus, finner vi ett sätt. Annars erbjuder motståndaren lockande alternativ. Men som trofasta lärjungar ”behöver [vi] inte be om ursäkt för det vi tror på och inte heller gå ifrån det som vi vet är sant.”39
Avslutningsvis några ord om de femton Guds tjänare som sitter bakom mig. Medan de världsliga ”säger till siarna: ’Sluta med era syner!’ och till profeterna: ’Profetera inte’”40 kröns de trofasta ”med välsignelser ovanifrån, ja, och med inte så få befallningar, och med uppenbarelser i deras rätta tid”.41
Det är inte förvånande att dessa män ofta fungerar som åskledare för dem som är missnöjda med Guds ord så som profeterna förkunnar det. De som förkastar profeterna inser inte att ”ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning” eller till följd av människans vilja, ”utan ledda av den helige Ande har [heliga] människor talat vad de fått från Gud”.42
Liksom Paulus skäms dessa Guds män ”inte för vittnesbördet om vår Herre” och är hans ”fångar”43 i den bemärkelsen att läran de undervisar om inte är deras utan hans som kallade dem. Liksom Petrus kan de ”inte hålla tyst med vad [de] har sett och hört”.44 Jag vittnar om att första presidentskapet och de tolvs kvorum är goda och ärliga män som älskar Gud och hans barn och som är älskade av honom. Deras ord bör vi ta emot som från Herrens egen mun ”med största tålamod och tro. För om [vi] gör detta ska helvetets portar inte få överhand över [oss] … och Herren Gud ska skingra mörkrets makter framför [oss].”45
”Ingen ohelig hand kan hindra verket från att framåtskrida”;46 det ska triumferande tåga framåt med eller utan er eller mig, så ”välj i dag vem ni vill tjäna”.47 Låt er inte luras eller skrämmas av motståndets högljudda oväsen som utgår från den stora och rymliga byggnaden. Deras väldiga ljudvolym kan inte mäta sig med den stilla, milda röstens inflytande på brustna hjärtan och botfärdiga andar.
Jag vittnar om att Kristus lever, att han är vår Frälsare och Återlösare, och att han leder sin kyrka genom första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum, med försäkran om att vi inte ”kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran”.48
”Jesu Kristi sanna lärjungar”, lärde president Nelson, ”är villiga att synas, göra sig hörda och vara annorlunda än människorna i världen. De är oförskräckta, hängivna och modiga.”49
Bröder och systrar, det är en bra dag att vara god! I Jesu Kristi heliga namn, amen.