Den som följer Jesus skapar fred
Fredsstiftare är inte passiva; de är övertygande på Frälsarens sätt.
Mina kära bröder och systrar, när vi upplever allvarliga dagar av tumult, stridigheter och – för många – djupt lidande, fylls våra hjärtan av överväldigande tacksamhet för vår Frälsare och de eviga välsignelserna i Jesu Kristi återställda evangelium. Vi älskar honom och litar på honom, och vi ber att vi för evigt ska följa honom.
Utmaningen med sociala medier
Internets kraftfulla inverkan är en välsignelse och en utmaning som är unik för vår tid.
I en värld av sociala medier och information som sprids med blixtens hastighet kan en persons röst mångfaldigas exponentiellt. Den rösten, vare sig den är sann eller falsk, vare sig den är rättvis eller dömande, vare sig den är vänlig eller grym, färdas omedelbart över hela världen.
Inlägg på sociala medier om omtanke och godhet går ofta obemärkta förbi, medan föraktets och ilskans ord ofta dundrar i våra öron, vare sig det gäller politisk filosofi, människor på nyheterna eller åsikter om pandemin. Ingen person och inget ämne, inte heller Frälsaren och hans återställda evangelium, är immun mot det här sociala fenomenet med polariserade röster.
Att bli en fredsstiftare
Bergspredikan är ett budskap till alla men gavs särskilt till Frälsarens lärjungar, de som hade valt att följa honom.
Herren undervisade om hur man ska leva, då och nu, i en föraktfull värld. ”Saliga är de som skapar frid”, förkunnade han, ”för de ska kallas Guds barn.”1
Genom skölden, som är vår tro på Jesus Kristus, blir vi fredsstiftare och släcker – vilket innebär att lugna, svalka eller kväva – motståndarens alla brinnande pilar.2
När vi gör vår del är hans löfte att vi ska kallas ”Guds barn”. Varje människa på jorden är av Guds ”släkt”3, men att kallas ”Guds barn” betyder mycket, mycket mer. När vi kommer till Jesus Kristus och sluter förbund med honom blir vi ”hans avkomlingar” och ”rikets arvingar”4, ”Kristi barn, hans söner och hans döttrar”5.
Hur lugnar och svalkar en fredsstiftare de brinnande pilarna? Absolut inte genom att rygga inför dem som förtalar oss. I stället förblir vi trygga i vår tro och delar den med övertygelse, men alltid utan vrede eller illvilja.6
Nyligen, efter en hårt formulerad debattartikel som var kritisk mot kyrkan, gav pastor Amos C. Brown, nationell ledare inom medborgarrättsrörelsen och pastor i Third Baptist Church i San Francisco, följande svar:
”Jag respekterar upplevelsen och perspektivet hos den person som skrev dessa ord. Jag ser visserligen inte det han ser.
Jag ser det som ett av mitt livs största glädjeämnen att känna dessa ledare [i kyrkan], bland annat president Russell M. Nelson. De är enligt min bedömning förkroppsligandet av det bästa ledarskap vårt land har att erbjuda.”
Sedan tillade han: ”Vi kan gnälla över hur saker och ting var. Vi kan vägra erkänna allt det goda som pågår nu. … Men de här tillvägagångssätten läker inte vår nationella splittring. … Som Jesus lärde utrotar vi inte det onda med mer ont. Vi älskar generöst och lever barmhärtigt, även mot dem vi tror är våra fiender.”7
Pastor Brown är en fredsstiftare. Lugnt och respektfullt svalkade han de brinnande pilarna. Fredsstiftare är inte passiva; de är övertygande på Frälsarens sätt.8
Vad ger oss den inre styrkan att svalka, lugna och släcka de brinnande pilarna riktade mot de sanningar vi älskar? Styrkan kommer av vår tro på Jesus Kristus och vår tro på hans ord.
”Saliga är ni när människor hånar … er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. …
För er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.”9
Vikten av handlingsfrihet
Två viktiga principer vägleder vår önskan att vara fredsstiftare.
För det första: Vår himmelske Fader har gett varje individ sin moraliska handlingsfrihet, med förmågan att välja sin egen väg.10 Denna handlingsfrihet är en av Guds största gåvor.
För det andra: Med den här handlingsfriheten tillät vår himmelske Fader ”en motsats till allting”11. Vi ”smakar det bittra så att [vi] kan värdesätta det goda”12. Det bör inte förvåna oss att det finns motsatser. Vi lär oss att skilja mellan gott och ont.
Vi gläds åt välsignelsen av handlingsfrihet och förstår att det kommer att finnas många som inte tror på det vi tror på. Faktum är att i de sista dagarna är det få som väljer att göra sin tro på Jesus Kristus central för allt de tänker och gör.13
På grund av sociala medieplattformar kan en misstroende röst framstå som en mängd negativa röster,14 men även om det är många röster väljer vi fredsstiftarnas väg.
Herrens ledare
Somliga anser att första presidentskapet och de tolvs kvorum har världsliga motiv, i likhet med ledare inom politik, affärsliv och kultur.
Men vi får våra ansvar på ett helt annat sätt. Vi blir inte framröstade eller utvalda bland ansökande. Utan någon särskild yrkesförberedelse har vi kallats och ordinerats att bära vittnesbörd om Jesu Kristi namn över hela världen till vårt sista andetag. Vi bemödar oss om att välsigna de sjuka, de ensamma, de nedstämda och de fattiga och att stärka Guds rike. Vi strävar efter att få veta Herrens vilja och förkunna den, särskilt för dem som söker evigt liv.15
Även om vår ödmjuka önskan är att Frälsarens lärdomar ska hedras av alla, är Herrens ord genom hans profeter ofta tvärt emot världens tänkande och trender. Så har det alltid varit.16
Frälsaren sa till sina apostlar:
”Om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er. …
Allt detta kommer de att göra … därför att de inte känner honom som har sänt mig.”17
Omsorg om alla
Vi älskar verkligen och bryr oss om alla våra medmänniskor, oavsett om de tror som vi gör eller inte. Jesus lärde oss i liknelsen om den barmhärtige samariern att de som har olika trosuppfattningar uppriktigt bör sträcka sig ut för att hjälpa alla behövande, vara fredsstiftare och söka efter goda och ädla saker.
I februari förkunnade en rubrik i Arizona Republic: ”Tvåparti-lagförslag som stöds av sista dagars heliga ska skydda homosexuella och transpersoner i Arizona.”18
Som sista dagars heliga är vi ”glada över att vara en del av en koalition av trossamfund, företag, hbtq-personer och samhällsledare som har arbetat tillsammans i en anda av tillit och ömsesidig respekt”19.
President Russell M. Nelson frågade en gång eftertänksamt: ”Kan inte gränslinjer finnas utan att bli stridslinjer?”20
Vi strävar efter att vara ”Kristi fridsamma efterföljare”21.
Tillfällena att inte reagera
Några av attackerna mot Frälsaren var så illvilliga att han inte sa något. ”Översteprästerna och de skriftlärda … anklagade honom häftigt … och … hånade honom”, men Jesus ”svarade [dem] inte.”22 Det finns tillfällen när att vara fredsstiftare innebär att vi motstår impulsen att reagera och i stället, med värdighet, förblir tysta.23
Det är hjärtskärande för oss alla när hårda eller avvisande ord om Frälsaren, hans efterföljare och hans kyrka uttalas eller publiceras av dem som en gång stod sida vid sida med oss, tog sakramentet med oss och vittnade med oss om Jesu Kristi gudomliga mission.24
Detta hände också under Frälsarens verksamhet.
Några av Jesu lärjungar som var med honom under hans mest majestätiska underverk bestämde sig för att ”sluta vandra med honom”25. Tråkigt nog kommer inte alla att förbli fasta i sin kärlek till Frälsaren och sin beslutsamhet att hålla hans bud.26
Jesus lärde oss att dra oss bort från vredens och stridighetens krets. Vid ett tillfälle, när fariseerna hade konfronterat Jesus och gjort upp planer för att döda honom, står det i skrifterna att Jesus drog sig undan dem27 och underverk skedde när ”många följde honom, och han botade dem alla”.28
Vara till välsignelse för andra
Vi kan också dra oss undan stridigheter och välsigna andras liv29 utan att för den skull isolera oss i vår egen vrå.
I Mbuji-Mayi i Demokratiska republiken Kongo var några till en början kritiska till kyrkan, eftersom de inte förstod vår tro eller kände våra medlemmar.
För en tid sedan var Kathy och jag med på en mycket speciell gudstjänst i Mbuji-Mayi. Barnen var oklanderligt klädda och hade klara ögon och stora leenden. Jag hade hoppats kunna tala till dem om deras utbildning men fick veta att många inte gick i skolan. Med mycket små humanitära medel lyckades våra ledare hitta ett sätt att hjälpa till.30 Nu välkomnas och undervisas över 400 elever – flickor och pojkar, medlemmar såväl som de som inte tillhör vår tro – av 16 lärare som är medlemmar i Jesu Kristi kyrka.
14-åriga Kalanga Muya sa: ”[Eftersom vi inte hade så mycket pengar] kunde jag inte gå i skolan på fyra år. … Jag är så tacksam för vad kyrkan har gjort. … Jag kan nu läsa, skriva och tala franska.”31 På tal om det här initiativet sa borgmästaren i Mbuji-Mayi: ”Jag inspireras av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga för medan [andra] kyrkor är splittrade, var och en i sin hörna … [arbetar ni] med [andra] för att hjälpa det behövande samhället.”32
Älska varandra
Varje gång jag läser Johannes kapitel 13 påminns jag om Frälsarens fullkomliga exempel som fredsstiftare. Jesus tvättade kärleksfullt apostlarnas fötter. Sedan, läser vi, ”skakades han i sin ande”33 när han tänkte på att någon han älskade förberedde sig för att förråda honom. Jag har försökt föreställa mig Frälsarens tankar och känslor när Judas lämnade dem. Intressant nog, vid detta allvarsamma tillfälle talade Jesus inte mer om sina ”skakade” känslor eller om svek. I stället talade han till sina apostlar om kärlek med ord som strömmat genom århundradena:
”Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er …
Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.”34
Må vi älska honom och älska varandra. Må vi vara fredsstiftare, så att vi kan kallas ”Guds barn” är min bön i Jesu Kristi namn, amen.