För att hela världen
Sår och meningsskiljaktigheter kan åtgärdas och till och med helas när vi hedrar Gud, allas vår Fader, och Jesus Kristus, hans Son.
Bröder och systrar, under denna härliga påskhögtid är vi så välsignade med att kunna träffas och ta emot råd och vägledning från Guds tjänare.
Helig vägledning och lärdomar från vår himmelske Fader hjälper oss att hitta rätt i livet i dessa farofyllda tider. Som förutsagts ödelägger ”eld och stormar”, ”krig, krigsrykten och jordbävningar på olika platser”, ”och alla slags avskyvärdheter”1, ”plågor”2 och ”svält”3 familjer, samhällen och till och med nationer.
Ett annat gissel sveper över jorden: attacker på er och min religionsfrihet. Den här växande uppfattningen försöker ta bort religion och tro på Gud från det offentliga rummet, skolan, samhällets normer och det offentliga samtalet. Motståndare till religionsfriheten försöker begränsa uttryck för innerliga övertygelser. De till och med kritiserar och förlöjligar trostraditioner.
En sådan inställning marginaliserar människor, nedvärderar personliga principer, rättvisa, respekt, andlighet och samvetsfrid.
Vad är religionsfrihet?
Det är friheten att tillbe i alla konstellationer: mötesfrihet, yttrandefrihet, frihet att handla efter personliga trosuppfattningar och frihet för andra att göra detsamma. Religionsfriheten gör det möjligt för oss var och en att själva avgöra vad vi tror på, hur vi lever och handlar enligt vår tro och vad Gud förväntar sig av oss.
Försöken att begränsa sådan religionsfrihet är inte nya. Under historiens gång har troende utsatts för mycket lidande av andra. Medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är inte undantagna.
Från vår begynnelse drogs många som sökte Gud till den här kyrkan på grund av dess undervisning om gudomlig lära, däribland tro på Jesus Kristus och hans försoning, omvändelse, planen för vår lycka och vår Herres andra ankomst.
Motstånd, förföljelse och våld plågade vår första nutida profet, Joseph Smith, och hans följare.
Mitt i tumultet år 1842 publicerade Joseph 13 grundläggande lärosatser i den växande kyrkan, bland annat den här: ”Vi gör anspråk på förmånen att tillbe Gud den Allsmäktige i enlighet med vårt eget samvetes maningar och erkänner alla människors rätt till samma förmån, att tillbe hur, var eller vad de vill.”4
Hans uttalande är inkluderande, befriande och respektfullt. Det är kärnan i religionsfrihet.
Profeten Joseph Smith sa också:
”Jag vill klart deklarera inför himlen, att jag är lika redo att dö när det gäller att försvara de rättigheter som en presbyterian, en baptist eller vilken god man som helst från något annat samfund har. Det är nämligen så att samma princip som skulle trampa de … heligas rättigheter under fötterna, skulle kränka de romersk-katolskas eller andra trosåskådningars frihet, samfund som kanske är impopulära eller för svaga att försvara sig själva.
Det är kärlek till friheten som inspirerar min själ – världslig och religiös frihet för hela människosläktet.”5
Ändå attackerades och drevs kyrkans tidiga medlemmar tusentals kilometer från New York till Ohio till Missouri, där guvernören utfärdade en order om att kyrkans medlemmar ”måste behandlas som fiender och måste utrotas eller drivas ut ur delstaten”6. De flydde till Illinois, men plågorna fortsatte. En pöbelhop mördade profeten Joseph, eftersom de trodde att om de dödade honom skulle kyrkan förgås och medlemmarna skingras. Men de trofasta höll stånd. Josephs efterträdare, Brigham Young, ledde tusentals i ett påtvingat uttåg 210 mil västerut till det som i dag är delstaten Utah.7 Mina egna förfäder var bland dessa första pionjärer.
Ända sedan den tiden av intensiv förföljelse har Herrens kyrka stadigt vuxit till nästan 17 miljoner medlemmar, varav över hälften bor utanför USA.8
I april 2020 firade vår kyrka 200-årsdagen av evangeliets återställelse med ett tillkännagivande för världen som förberetts av vårt första presidentskap och de tolv apostlarnas kvorum. Det börjar: ”Vi tillkännager högtidligen att Gud älskar sina barn i varje nation på jorden.”9
Vår älskade profet Russell M. Nelson har vidare sagt:
”Vi tror på frihet, vänlighet och rättvisa för alla Guds barn.
Vi är alla bröder och systrar, var och en ett barn till en kärleksfull Fader i himlen. Hans Son, Herren Jesus Kristus, inbjuder alla att komma till honom, ’svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna’ (2 Nephi 26:33).”10
Beakta med mig fyra sätt varpå samhället och enskilda har nytta av religionsfrihet.
För det första: Religionsfriheten hedrar det första och andra stora budet, och sätter Gud i fokus i våra liv. I Matteus läser vi:
”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.”11
”Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.”12
Vare sig i kapell, synagogor, moskéer eller skjul med plåttak kan Kristi lärjungar och alla likasinnade troende uttrycka hängivenhet mot Gud genom tillbedjan av honom och villighet att tjäna hans barn.
Jesus Kristus är det fullkomliga exemplet på sådan kärlek och sådant tjänande. Under sin verksamhet vårdade han sig om de fattiga13 och botade de sjuka14 och de blinda15. Han mättade de hungriga,16 öppnade sin famn för små barn17 och förlät dem som felade mot honom och till och med korsfäste honom18.
Skrifterna förklarar att Jesus ”gick omkring och gjorde gott”19. Det måste också vi göra.
För det andra: Religionsfrihet främjar uttryck för tro, hopp och frid.
Som kyrka förenar vi oss med andra religioner som skyddar människor av alla trosuppfattningar och åsikter och deras rätt att uttrycka sin övertygelse. Det betyder inte att vi godkänner deras trossatser, och inte heller de våra, men vi har mer gemensamt än vi har med dem som vill tysta oss.
Jag representerade nyligen kyrkan vid G20:s årliga interreligiösa forum i Italien. Jag blev uppmuntrad, till och med upplyft, när jag träffade regerings- och trosledare från hela världen. Jag insåg att sår och meningsskiljaktigheter kan åtgärdas och till och med helas när vi hedrar Gud, allas vår Fader, och Jesus Kristus, hans Son. Allas store Helare är vår Herre och Frälsare Jesus Kristus.
Jag hade en intressant upplevelse när jag avslutade mitt tal. De föregående sju talarna hade inte avslutat på någon trostraditions sätt eller i Guds namn. När jag talade tänkte jag: Säger jag bara tack och sätter mig, eller avslutar jag ”i Jesu Kristi namn”? Jag kom ihåg vem jag var, och jag visste att Herren ville att jag skulle uttala hans namn för att avsluta mitt budskap. Så det gjorde jag. När jag ser tillbaka var det min möjlighet att uttrycka min tro, och jag hade religionsfrihet och kunde bära mitt vittnesbörd om hans heliga namn.
För det tredje: Religion inspirerar människor att hjälpa andra.
När religion får utrymme och frihet att blomstra, utför troende enkla och ibland hjältemodiga gärningar. Det forntida judiska uttrycket ”tikkun olam”, som betyder ”att reparera eller hela världen”, återspeglas i dag i så mångas ansträngningar. Vi har samarbetat med Catholic Charities, kända som Caritas Internationalis, Islamic Relief, och ett antal judiska, hinduiska, buddhistiska, sikhiska och kristna organisationer som Frälsningsarmén och National Christian Foundation. Tillsammans tjänar vi miljoner behövande, senast genom att hjälpa krigsflyktingar med tält, sovsäckar och matförråd20 och tillhandahålla vaccinationer, bland annat mot polio21 och COVID22. Listan över vad som görs är lång, men det är också behoven.
Utan tvekan kan troende människor som arbetar tillsammans göra betydande skillnad. Samtidigt går ofta tjänande från en person till en annan obemärkt förbi, men förändrar liv i det tysta.
Jag tänker på exemplet i Lukas när Jesus räckte ut en hand till änkan från Nain. Jesus, tillsammans med en grupp efterföljare, stötte på änkans ende sons begravningsprocession. Utan honom stod hon inför känslomässig, andlig och till och med ekonomisk ruin. Jesus såg hennes tårfyllda ansikte och sa: ”Gråt inte.”23 Sedan rörde han vid båren som bar kroppen, och processionen stannade.
”Unge man”, befallde han, ”’jag säger dig: Stå upp!’
Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor.”24
Att uppresa de döda är ett underverk, men varje vänlig och omtänksam handling för någon som har det svårt är det förbundssätt på vilket var och en av oss också kan ”[gå] omkring och göra gott”, eftersom vi vet att ”Gud [är] med [oss]”25.
Och för det fjärde: Religionsfriheten är en enande och samlande kraft för utformning av värderingar och moral.
I Nya testamentet läser vi om många som vände sig bort från Jesus Kristus och knotade över hans lära: ”Det här är en svår tanke. Vem står ut med att höra den?”26
Det ropet hörs fortfarande i dag från dem som försöker driva ut religion från samtal och inflytande. Om religionen inte är där för att hjälpa till med att forma karaktär och medla i svåra tider, vem kommer då att vara det? Vem undervisar om ärlighet, tacksamhet, förlåtelse och tålamod? Vem visar kärlek, medkänsla och vänlighet mot de bortglömda och förtryckta? Vem omfamnar dem som är annorlunda men värdefulla, liksom alla Guds barn? Vem öppnar sin famn för de behövande utan att söka någon lön? Vem vördar friden och lydnaden mot lagar som är större än dagens trender? Vem svarar på Frälsarens vädjan ”gå du och gör som han”?27
Det gör vi! Ja, bröder och systrar, det gör vi!
Jag uppmanar er att stötta religionsfrihetens sak. Den är ett uttryck för den gudagivna principen handlingsfrihet.
Religionsfriheten bringar balans mellan motsatta filosofier. Religionens nytta, dess räckvidd och de dagliga kärlekshandlingar som religionen inspirerar till förökar sig bara när vi skyddar friheten att uttrycka och handla efter grundläggande trosuppfattningar.
Jag vittnar om att Russell M. Nelson är Guds levande profet. Jag vittnar om att Jesus Kristus leder den här kyrkan. Han sonade våra synder, korsfästes och uppstod på den tredje dagen.28 Tack vare honom får vi leva igen i all evighet, och de som vill får vistas med vår Fader i himlen. Den här sanningen förkunnar jag för hela världen. Jag är tacksam för friheten att kunna göra det. I Jesu Kristi namn, amen.