Lyft upp ditt hjärta och gläd dig
Vi föddes vid den här tidpunkten i en gudomlig avsikt: Israels insamling.
När Herren talade till Thomas B. Marsh, en nyomvänd, sa han uppmuntrande: ”Lyft upp ditt hjärta och gläd dig för stunden för din mission har kommit” (Läran och förbunden 31:3).
Jag tror att den här uppmaningen kan vara en inspiration för alla medlemmar i kyrkan. När allt kommer omkring har vi alla fått uppdraget av vår himmelske Fader att samla Israel på båda sidor om slöjan.
”Den insamlingen”, har president Russell M. Nelson sagt, ”är det viktigaste som sker på jorden i dag. Inget annat kan jämföras i fråga om omfattning, inget kan jämföras i fråga om betydelse, inget annat kan jämföras i fråga om majestät.”1
Det finns förvisso många värdiga saker i världen. Det är omöjligt att nämna dem alla. Men skulle du inte vilja delta i en stor sak inom räckhåll för dig och där ditt bidrag gör en avgörande skillnad? Insamlingen gör evig skillnad för alla. Människor i alla åldrar kan delta i den här saken oavsett deras omständigheter och var de bor. Det finns ingen annan sak i världen som är mer inkluderande.
I ett särskilt tal till ungdomarna sa president Nelson att ”vår himmelske Fader har reserverat många av sina ädlaste andar – man kan säga det bästa teamet – till den här slutfasen. Dessa ädla andar – dessa de finaste spelarna, dessa hjältar – är ni!”2
Ja, du har förberetts från före detta liv och fötts nu för att delta i det stora arbetet med Israels insamling på båda sidor om slöjan i dessa sista dagar (se Läran och förbunden 138:53–56).
Varför är denna sak så viktig? Därför att ”själarna är mycket värdefulla i Guds ögon” (Läran och förbunden 18:10). Och eftersom ”var och en som tror på [Jesus Kristus] och blir döpt, han ska bli frälst, och … ska ärva Guds rike” (3 Nephi 11:33). Dessutom ska ”allt vad … [Fadern] har ges åt” dem som tar emot hans förrättningar och håller hans förbund (Läran och förbunden 84:38). Dessutom är ”arbetarna få” (se Lukas 10:2).
Endast i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga finner vi kraften, myndigheten och sättet att erbjuda en sådan välsignelse till andra, levande eller döda.
Som president Nelson sagt: ”Varje gång du gör någonting som hjälper någon – på ena eller andra sidan om slöjan – att ta ett steg mot att ingå viktiga förbund med Gud och få sina väsentliga dop- och tempelförrättningar, hjälper du till att samla in Israel. Så enkelt är det.”3
Det finns många sätt att hjälpa till med insamlingen, men jag vill särskilt tala om ett: att verka som heltidsmissionär. För många av er innebär det att vara en undervisande missionär. För många andra innebär det att vara servicemissionär. Men världen försöker distrahera ungdomar från detta heligaste ansvar med hjälp av rädsla och osäkerhet.
Några andra distraktioner kan vara att uppleva en pandemi, lämna ett bra jobb, skjuta upp sin utbildning eller vara särskilt intresserad av någon romantiskt. Alla får sina egna utmaningar. Sådana distraktioner kan uppstå just när vi inträder i Herrens tjänst, och val som känns uppenbara senare är inte alltid lika lätta i stunden.
Jag vet av erfarenhet hur bekymrad en sådan ung person är. När jag förberedde mig för att gå ut som missionär försökte en del överraskande krafter göra mig modfälld. En av dem var min tandläkare. När han insåg att mitt besök var så att jag kunde bli missionär försökte han få mig att avstå från att tjäna. Jag hade ingen aning om att min tandläkare var emot kyrkan.
Avbrottet i min utbildning var också komplicerat. När jag bad om två års ledighet från mitt universitetsprogram fick jag veta att det inte var möjligt. Jag skulle förlora min plats på universitetet om jag inte kom tillbaka efter ett år. I Brasilien var det här allvarligt eftersom det enda kriteriet för inträde i ett universitetsprogram var en mycket svår och konkurrensbetonad examen.
Efter att gång på gång ha insisterat fick jag motvilligt veta att jag, efter att ha varit borta i ett år, kunde ansöka om ett undantag av extraordinära skäl. Det kunde godkännas eller inte. Jag var livrädd vid tanken på att ta om det där svåra antagningsprovet efter två års tid borta från studierna.
Jag var också särskilt intresserad av en ung kvinna. Flera av mina vänner delade samma intresse. Jag tänkte för mig själv: Om jag går ut som missionär löper jag en risk.
Men Herren Jesus Kristus var min stora inspiration att inte vara rädd för framtiden när jag strävade efter att tjäna honom av hela mitt hjärta.
Han hade också en mission att utföra. Med egna ord förklarade han: ”Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig” (Johannes 6:38). Och var hans mission lätt? Naturligtvis inte. Hans lidande, som var en viktig del av hans mission, fick honom, ”den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och ande – och [han] önskade att [han] inte skulle behöva dricka den bittra kalken och rygga –
dock, ära vare Fadern, och [han] drack och fullbordade [sina] förberedelser för människobarnen” (Läran och förbunden 19:18–19).
Att verka som heltidsmissionär kan verka svårt för oss. Kanske krävs det att vi ger upp viktiga saker för ett tag. Herren vet detta mycket väl, och han kommer alltid att vara vid vår sida.
Faktum är att i sitt budskap till missionärerna i Predika mitt evangelium lovar första presidentskapet: ”Herren kommer att belöna och rikligen välsigna dig när du ödmjukt och under bön tjänar honom.”4 Det är sant att alla Guds barn välsignas på ett eller annat sätt, men det finns en skillnad mellan att bli välsignad och att bli rikligt välsignad i hans tjänst.
Kommer ni ihåg de utmaningar jag trodde att jag stod inför före min mission? Min tandläkare? Jag hittade en annan. Mitt universitet? De gjorde ett undantag för mig. Kommer ni ihåg den unga kvinnan? Hon gifte sig med en av mina goda vänner.
Men Gud välsignade mig verkligen rikligt. Och jag lärde mig att Herrens välsignelser kan komma på andra sätt än vi förväntar oss. Hans tankar är trots allt inte våra tankar (se Jesaja 55:8–9).
Bland de många rikliga välsignelser han har gett mig för att jag tjänat honom som heltidsmissionär finns större tro på Jesus Kristus och hans försoning, och en starkare kunskap och ett starkare vittnesbörd om hans lärdomar, så att jag inte lätt påverkas av ”varje vindkast i läran” (Efesierbrevet 4:14). Jag blev av med rädslan för att undervisa. Min förmåga att möta utmaningar med optimism ökade. Genom att observera enskilda och familjer som jag träffade eller undervisade som missionär lärde jag mig att Guds lärdomar är sanna när han säger att synd inte ger sann lycka och att lydnad mot Guds bud hjälper oss att blomstra både timligt och andligt (se Mosiah 2:41; Alma 41:10). Och jag lärde mig för egen del att Gud är en underverkens Gud (se Mormon 9).
Allt det här bidrog till min förberedelse för vuxenlivet, bland annat möjligt äktenskap och föräldraskap, tjänande i kyrkan samt yrkesliv och samhällsliv.
Efter min mission hade jag nytta av mitt större mod att presentera mig som en trofast efterföljare till Jesus Kristus och hans kyrka i alla omständigheter och för alla människor, och till och med dela med mig av evangeliet till en vacker kvinna som skulle bli min dygdiga, visa, roliga och älskade eviga livskamrat, mitt livs solsken.
Ja, Gud har rikligen välsignat mig, långt utöver vad jag föreställde mig, precis som han kommer att göra med alla dem som ”ödmjukt och under bön tjänar honom”. Jag är evigt tacksam mot Gud för hans godhet.
Min mission formade mitt liv helt och hållet. Jag lärde mig att det är värt ansträngningen att lita på Gud, att lita på hans visdom och barmhärtighet och på hans löften. Han är trots allt vår Fader, och utan tvekan vill han vårt bästa.
Kära ungdomar över hela världen, jag ger samma uppmaning som vår profet president Nelson har gett er alla ”att gå med i Herrens ungdomskår för att hjälpa till att samla in Israel”. President Nelson sa:
”Det finns ingenting som betyder mer. Absolut ingenting.
Den här insamlingen borde betyda allt för er. Det här är det uppdrag ni sändes till jorden att utföra.”5
Vi föddes vid den här tidpunkten i en gudomlig avsikt: Israels insamling. När vi verkar som heltidsmissionärer utmanas vi ibland, men Herren själv är vårt stora föredöme och vägleder oss i sådana omständigheter. Han förstår vad en svår mission är. Med hans hjälp kan vi göra svåra saker. Han står vid vår sida (se Läran och förbunden 84:88), och han välsignar oss storligen när vi ödmjukt tjänar honom.
Av alla dessa skäl förvånar det mig inte att Herren sa till Thomas B. Marsh och till oss alla: ”Lyft upp ditt hjärta och gläd dig för stunden för din mission har kommit.” I Jesu Kristi namn, amen.