Var inte rädd. Bara tro!
Börja ert sökande efter lycka genom att ta emot det överflöd vi redan har fått av givaren av varje god gåva.
Jag riktar mitt tal i dag till de unga i kyrkan, vilket betyder alla i president Russell M. Nelsons ålder eller yngre. Jag använder sällan åskådningsmaterial men jag kan inte motstå att dela den här.
Denna cri de coeur kommer från min åttaåriga vän Marin Arnold och skrevs när hon var sju år. Jag ska översätta hennes tidiga reformerade egyptiska åt er:
Käre biskop!
ginralkonfirensen
var Tråkig varför
Måsste vi
Ha den? berätta varför
Helsningar, Marin
Arnold.”1
Nåväl Marin, det tal jag ska hålla kommer helt säkert att göra dig besviken igen. Men när du skriver till din biskop för att klaga är det viktigt att du säger att jag heter ”Kearon. Äldste Patrick Kearon.”
I nästan två år har en pandemi av bibliska proportioner omslutit vår planet, och även om plågan satte stopp för nästan allt på det sociala planet, satte den uppenbarligen inte stopp för brutalitet, våld och grym politisk aggression – varken nationellt eller internationellt. Som om det inte vore nog står vi fortfarande inför långvariga sociala och kulturella utmaningar, allt från ekonomisk nöd till förorening av miljön till rasmässiga orättvisor och mer därtill.
Sådana hårda vindar och mörka dagar kan vara nedslående för de unga ibland oss, de som vi hoppas på när vi söker optimism och entusiasm inför morgondagarna i våra liv. Det har sagts att ”ungdomens kraft är världens gemensamma rikedom. De unga … är vår framtids ansikten.”2 Dessutom är våra barn de förvaltare i vilkas händer denna kyrkas öde ska läggas.
Med tanke på rådande tider är det förståeligt om de ungas idealism försvagas lite. Dr Laurie Santos, professor vid Yale University, skapade nyligen en kurs med titeln Psychology and the Good Life [Psykologin och det goda livet]. ”Första året kursen erbjöds, registrerade sig nästan [en fjärdedel] av [alla] universitetsstudenter på grundnivå.”3 Över 64 miljoner människor lyssnade sedan på hennes podcast. En journalist skrev om det här fenomenet och noterade hur smärtsamt det är att se så många begåvade, unga elever – och vuxna – desperat ”leta efter något som de har förlorat” eller, ännu värre, längta efter något de aldrig har haft.4
Min vädjan i dag till våra ungdomar, och till er föräldrar och vuxna som ger dem råd, är att börja ert sökande efter lycka genom att ta emot det överflöd vi redan har fått av givaren av varje god gåva.5 När nu många människor i världen ställer själens djupa frågor borde vi svara med Jesu Kristi evangeliums ”glädjebudskap”6. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, som håller upp världens Frälsares mission och budskap, erbjuder det mest evigt betydelsefulla sättet att både hitta det goda och göra gott i denna nödens tid.
President Russell M. Nelson har sagt att denna generation av unga människor har förmåga att ha ”större inverkan [för det goda] på världen än någon tidigare generation”7. Vi, av alla människor, borde ”sjunga sången om den återlösande kärleken”8, men det kräver disciplin – eller med andra ord, ”lärjungeskap” – sådan som håller vakt mot negativa attityder och destruktiva vanor som får oss att sjunga falskt när vi försöker sjunga sången om evig frälsning.
Även när vi stannar kvar ”på den soliga sidan av gatan”9 stöter vi då och då på den där personen som är fast besluten att hitta något dystert och trist i allt. Du känner till hans motto: ”Det är alltid som mörkast precis innan det blir kolsvart.” Vilken ond syn och vilken eländig tillvaro! Ja, ibland kanske vi vill springa bort från där vi är, men vi bör absolut aldrig springa bort från de vi är – barn till den levande Guden som älskar oss, som alltid är redo att förlåta oss och som aldrig någonsin kommer att överge oss. Du är hans dyrbaraste ägodel. Du är hans barn, till vilket han har gett profeter och löften, andliga gåvor och uppenbarelser, underverk och budskap och änglar på båda sidor om slöjan.10
Han har också gett dig en kyrka som stärker familjer under jordelivet och binder dem samman för evigheten. Den tillhandahåller över 31 000 församlingar och grenar där människor samlas och sjunger och fastar och ber för varandra och ger av sina medel till de fattiga. Det är här varje person namnges, räknas in och betjänas och där obetalda vänner och medmänniskor tjänar varandra på frivillig basis i ämbeten som sträcker sig från själavård till lokalvård. Unga vuxna – men även äldre par – verkar som missionärer i tusental på egen bekostnad utan att ha något alls att säga till om beträffande var de ska verka. Medlemmar, unga som gamla, traskar iväg till templen för att utföra heliga förrättningar som är nödvändiga för att binda samman den mänskliga familjen – en djärv aktivitet i en sådan splittrad värld, men en som förkunnar att sådan splittring bara är tillfällig. Dessa är några av anledningarna till ”det hopp [vi] har”11.
I vår tid ställs naturligtvis alla Jesu Kristi lärjungar inför oerhört svåra problem. Ledarna i denna kyrka uppoffrar sina liv i sökandet efter Herrens vägledning för att hitta lösningen på dessa utmaningar. Om några inte blir lösta på ett sätt som tillfredsställer alla, kanske dessa utgör en del av det kors som Jesus sa att vi måste ta upp för att kunna följa honom.12 Det är just för att det skulle bli mörka dagar och svåra problem som Gud lovade att han, ur ett moln på dagen och en eldpelare om natten, skulle vägleda profeter, ge en ledstång av järn, öppna en trång port som leder till en smal stig, och framför allt ge oss kraften att fullborda vårt lopp.13
Så snälla, snälla, stanna kvar på hela festmåltiden även om du inte är så säker på broccolin. Sola dig i hans ljus och låna ditt ljus till saken.14 De har rätt i Primär: Jesus vill verkligen att du ”en solstråle [ska] vara”15.
När den judiske ledaren Jairus vädjade till Jesus att bota hans 12-åriga dotter som låg döende hemma, uppehöll den omgivande folkmassan Frälsaren så länge att en tjänare kom och sa till denne orolige far: ”’Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer.’
Jesus hörde det och svarade honom: ’Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad.’”16
Och det blev hon. Och det blir du också. ”Var inte rädd. Bara tro.”
Eftersom var och en av er som lyssnar är dyrbar för Gud och för denna kyrka, avslutar jag med denna speciella apostoliska förkunnelse. Innan du någonsin fick den Helige Andens gåva hade Kristi ljus planterats i din själ;17 ”ljuset som finns i allting, … ger liv åt allting”18 och är ett gott inflytande i alla människors hjärtan som någonsin har levt eller någonsin kommer att leva. Det ljuset gavs för att skydda och undervisa dig. Ett av dess huvudbudskap är att livet är den dyrbaraste av alla gåvor, en gåva som vi endast kan ha för evigt genom Herren Jesu Kristi försoning. Som världens ljus och liv19 kom Guds enfödde Son för att ge oss liv genom att besegra döden.
Vi måste engagera oss helt och fullt för denna livets gåva och skynda att hjälpa de människor som riskerar att ge upp denna heliga gåva. Ledare, rådgivande, vänner, familj – var uppmärksamma på tecken på depression, förtvivlan eller något som ger antydan om självskadebeteende. Erbjud din hjälp. Lyssna. Gör någon form av ingripande när så är lämpligt.
Till alla av våra ungdomar där ute som har det svårt, oavsett era bekymmer eller svårigheter, är död genom självmord uppenbarligen inte svaret. Det lindrar inte smärtan som du känner eller som du tror att du orsakar. I en värld som så förtvivlat behöver allt ljus den kan få, snälla minimera inte det eviga ljus som Gud satte i din själ innan den här världen var till. Prata med någon. Be om hjälp. Förgör inte ett liv som Kristus gav sitt liv för att bevara. Du kan bära jordelivets svårigheter, för vi hjälper dig att bära dem. Du är starkare än du tror. Hjälp finns att få från andra och särskilt från Gud. Du är älskad, och du behövs! Vi behöver dig! ”Var inte rädd. Bara tro.”
Någon som stod inför omständigheter som var mycket mer desperata än vad du och jag någonsin kommer att uppleva, ropade en gång: ”Gå framåt [mina älskade unga vänner]. Mod, … och framåt, framåt till seger! Låt era hjärtan glädjas och vara mycket glada.”20 Vi har så mycket att vara glada för. Vi har varandra och vi har honom. Förvägra oss inte möjligheten att ha dig, vädjar jag om i Herrens, Jesu Kristi, vår Mästares heliga och helgade namn, amen.