Allt blir väl tack vare templets förbund
Det finns inget viktigare än att hedra de förbund som du har ingått eller kommer att ingå i Guds tempel.
Mina älskade bröder och systrar, det här generalkonferensmötet har, för mig, varit en helig tid. Jag är tacksam för uppdraget att tala till miljontals sista dagars heliga och våra vänner över hela världen. Jag älskar er, och jag vet att Herren älskar er.
För över 50 år sedan var det mitt stora privilegium att tjäna som rektor för Ricks College i Rexburg, Idaho. Morgonen den 5 juni 1976 körde min fru Kathy och jag från Rexburg till Idaho Falls tempel i Idaho för att närvara vid en nära väns besegling. Eftersom vi hade fyra små pojkar hemma vid den tiden kunde vår tempelresa bara bli av med hjälp av en modig barnvakt! Vi lämnade våra dyrbara barn i hennes vård och körde den korta 30-minutersresan.
Vår upplevelse i templet den dagen var underbar, som alltid. Men när tempelbeseglingen var avslutad – och vi förberedde oss för att återvända hem – märkte vi att många tempeltjänare och besökare pratade nervöst med varandra i templets lobby. Inom en kort stund berättade en av tempeltjänarna för oss att den nybyggda Teton-dammen i östra Idaho hade kollapsat! Över 300 miljoner kubikmeter vatten flödade genom dammen och in i de 775 kvadratkilometer närliggande dalarna. Stora delar av Rexburg låg under vatten, och hus och fordon sveptes iväg av vattnet. Två tredjedelar av de 9 000 invånarna var plötsligt hemlösa.1
Som ni kan tänka er vändes våra tankar och bekymmer till våra kära barns, hundratals college-studenters och lärares samt ett älskat samhälles säkerhet. Vi var mindre än 5 mil hemifrån, men den här dagen, långt innan mobiltelefoner och sms fanns hade vi inget sätt att genast kommunicera med våra barn, och kunde inte heller köra från Idaho Falls till Rexburg eftersom alla vägar hade spärrats av.
Vårt enda val var att sova över på ett lokalt motell i Idaho Falls. Kathy och jag knäböjde tillsammans i vårt motellrum och vädjade ödmjukt till vår himmelske Fader om säkerhet för våra kära barn och de tusentals andra som drabbats av den tragiska händelsen. Jag minns att Kathy traskade fram och tillbaka över golvet inpå småtimmarna orolig för hennes små barn. Trots min egen oro kunde jag lugna mitt sinne och somna.
Det var inte så långt därefter som min ljuva eviga kamrat väckte mig och sa: ”Hal, hur kan du sova nu?”
Dessa ord kom då tydligt till mitt hjärta och sinne. Jag sa till min fru: ”Kathy, oavsett hur det blir kommer allt att bli väl tack vare templet. Vi har ingått förbund med Gud och har beseglats som en evig familj.”
I den stunden var det som att Herrens Ande bekräftade i våra hjärtan och sinnen det vi båda redan visste var sant: de beseglande förrättningarna som endast finns i Herrens hus och administreras av rätt prästadömsmyndighet hade bundit oss samman som man och hustru, och våra barn hade beseglats till oss. Det fanns verkligen inget behov av att frukta, och vi var tacksamma att senare få veta att våra pojkar var i säkerhet.
Kanske det här uttalandet av president Thomas S. Monson bäst illustrerar vad Kathy och jag kände den där oförglömliga natten. ”När vi är i templet kan vi uppleva en dimension av andlighet och en känsla av frid … Vi upplever då den sanna innebörden i Frälsarens ord när han sa: ’Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er … Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet [Johannes 14:27].’”2
Jag har välsignats med att känna den friden varje gång jag gått in i det heliga templet. Jag minns den första dagen jag gick in i Salt Lake-templet. Jag var en ung man.
Jag tittade upp mot ett högt vitt tak som gjorde rummet så ljust att det nästan verkade vara öppet mot himlen. Och i det ögonblicket kom en tanke till mig med tydliga ord: Jag har varit på den här upplysta platsen förut. Men så kom genast till mitt sinne följande ord, som inte var med min egen röst: ”Nej, du har aldrig varit här förut. Du minns ett tillfälle innan du föddes. Du befann dig på en helig plats som denna dit Herren kunde komma.”
Bröder och systrar, jag vittnar ödmjukt om att när vi besöker templet kan vi bli påminda om våra andars eviga natur, vår relation med Fadern och hans gudomlige Son samt vår önskan att slutligen återvända till vårt himmelska hem.
I nyliga konferenstal har president Russell M. Nelson sagt följande:
”Det säkraste stället att vara på andligt sett … är att leva inom dina tempelförbund …
Allt vi tror på och varje löfte som Herren har gett sina förbundsbarn kommer samman i templet.”3
”Var och en som ingår förbund … i tempel – och håller dem – har ökad åtkomst till Jesu Kristi kraft.”4
Han har också lärt att ”när vi sluter förbund med Gud lämnar vi neutral mark för evigt. Gud överger inte sin relation med dem som har skapat ett sådant band till honom. Faktum är att alla som har ingått ett förbund med Gud har tillgång till en särskild slags kärlek och nåd.”5
Under president Nelsons inspirerade ledarskap har Herren påskyndat, och kommer att fortsätta påskynda, byggandet av tempel över hela världen. Det ger alla Guds barn möjligheten att ta emot frälsningens och upphöjelsens förrättningar samt ingå och hålla heliga förbund. Att kvalificera sig för att ingå heliga förbund är inte en engångssatsning utan ett livsmönster. Herren har sagt att det kräver hela vårt hjärta, vårt sinne och vår styrka.6
Att ofta delta i templets förrättningar kan skapa ett mönster av hängivenhet till Herren. När du håller dina tempelförbund och kommer ihåg dem inbjuder du den Helige Andens sällskap som både stärker och renar dig.
Då kan du uppleva en känsla av ljus och hopp som vittnar om att löftena är sanna. Du kommer att inse att varje förbund med Gud är en möjlighet att komma närmare honom, vilket sedan skapar en önskan i ditt hjärta att hålla templets förbund.
Vi har lovats: ”Tack vare vårt förbund med Gud tröttnar han aldrig på att hjälpa oss, och vi förbrukar aldrig hans barmhärtiga tålamod med oss.”7
Det är genom beseglingsförbunden i templet som vi kan få en försäkran om kärleksfulla familjeband som fortsätter efter döden och varar i evighet. När vi hedrar äktenskaps- och familjeförbund som ingåtts i Guds tempel skyddar de oss från själviskhetens och högmodets ondska.
Bröders och systrars konsekventa omsorg om varandra kommer endast med era ihärdiga ansträngningar att leda er familj på Herrens sätt. Ge barnen möjligheter att be för varandra. Var snabba att urskilja när kiv börjar uppstå och uppmärksamma på ett positivt sätt osjälviskt tjänande, särskilt gentemot varandra. När syskon ber för varandra och tjänar varandra kommer deras hjärtan att uppmjukas och vändas till varandra och till deras föräldrar.
Delvis är det detta som Malaki beskrev då han förutsade att profeten Elia skulle komma: ”Han ska inplanta i barnens hjärtan de löften som gavs till fäderna, och barnens hjärtan ska vända sig till sina fäder. Om det inte vore så, skulle hela jorden bli fullständigt ödelagd vid hans ankomst.”8
Prövningar, utmaningar och hjärtesorg drabbar säkerligen oss alla. Ingen av oss är immun mot ”taggar i köttet”.9 Men när vi besöker templet och kommer ihåg våra förbund kan vi förbereda oss för att få personlig vägledning av Herren.
När Kathy och jag gifte oss och beseglades i Logans tempel i Utah utförde dåvarande äldste Spencer W. Kimball vår besegling. Med de få ord han uttalade, gav han det här rådet: ”Hal och Kathy, lev så att ni kan lämna allt med lätthet när kallelsen kommer.”
Till en början förstod vi inte vad det rådet innebar för oss, men vi gjorde vårt bästa för att leva våra liv på ett sådant sätt att vi skulle vara förberedda att lämna allt för att tjäna Herren när kallet kom. När vi hade varit gifta i 10 år kom ett oväntat samtal från chefen för kyrkans utbildningsverksamhet, Neal A. Maxwell.
Det kärleksfulla råd vi hade fått av president Kimball i templet att kunna ”lämna allt med lätthet” blev till verklighet. Kathy och jag mottog ett kall att lämna vad som verkade vara en idyllisk familjesituation i Kalifornien för att tjäna i en uppgift och på en plats som vi inte visste något om. Men vår familj var redo att lämna detta på grund av att en profet, i ett heligt tempel – en plats för uppenbarelse – såg en framtida händelse som vi därefter förberedde oss för.
Mina kära bröder och systrar, jag vittnar om att det inte finns något viktigare än att hedra de förbund ni har ingått eller kommer att ingå i templet. Oavsett var ni är på förbundsstigen uppmanar jag er att kvalificera er och bli värdiga att besöka templet. Kom dit så ofta som era omständigheter tillåter. Ingå och håll heliga förbund med Gud. Jag kan försäkra er om samma sanning som jag delade med Kathy mitt i natten för nästan fem decennier sedan i ett motellrum i Idaho Falls: ”Oavsett hur det blir kommer allt att bli väl tack vare templets förbund.”
Jag ger er mitt fasta vittnesbörd om att Jesus är Kristus. Han lever och leder sin kyrka. Templen är Herrens hus. President Russell M. Nelson är Guds levande profet på jorden. Jag älskar honom, och jag älskar var och en av er. I Jesu Kristi heliga namn, amen.