Ord spelar roll
Ord anger en stämning. De uttrycker våra tankar, känslor och upplevelser, på gott och ont.
Bröder, systrar och vänner runt om i världen, det är en ära att få tala till denna stora åhörarskara varav många är medlemmar i vår kyrka och många är vänner och nya lyssnare till denna generalkonferensutsändning. Välkomna!
De budskap som ges från denna talarstol kommuniceras med ord. De ges på engelska och översätts till nästan 100 olika språk. Grunden är alltid densamma. Ord. Och ord spelar en stor roll. Låt mig säga det igen. Ord spelar roll!
De är grunden till hur vi får kontakt med varandra; de representerar vår tro, vår moral och vårt perspektiv. Ibland talar vi ord; andra gånger lyssnar vi. Ord anger en stämning. De uttrycker våra tankar, känslor och upplevelser, på gott och ont.
Dessvärre kan ord vara tanklösa, förhastade och sårande. När de en gång har sagts kan vi inte ta tillbaka dem. De kan skada, straffa, förminska eller till och med leda till destruktiva handlingar. De kan tynga ner oss.
Å andra sidan kan ord fira seger, vara hoppfulla och uppmuntrande. De kan mana oss att tänka om, starta om och ändra vår kurs. Ord kan öppna våra sinnen för sanningen.
Det är därför, först och främst, Herrens ord spelar roll.
I Mormons bok drabbade profeten Alma och hans folk i det forntida Amerika samman i ständiga krig med dem som hade förkastat Guds ord, förhärdat sina hjärtan och förvanskat sin kultur. De trofasta kunde ha stridit, men Alma rådde dem: ”Och eftersom ordets predikan hade en stark benägenhet att leda folket till att göra det som var rätt – ja, det hade gjort ett mäktigare intryck på människornas sinnen än svärdet eller något annat som hade hänt dem – tänkte Alma att det skulle vara lämpligt att de prövade Guds ords kraft.”1
”Guds ord” överträffar alla andra uttryck. Så har det varit ända sedan jordens skapelse, då Herren sa: ”’Varde ljus!’ Och det blev ljus.”2
Från Frälsaren kom denna försäkran i Nya testamentet: ”Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.”3
Och detta: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom.”4
Från Maria, Jesu mor, kom detta ödmjuka vittnesbörd: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.”5
När vi tror och lyssnar på Guds ord kommer vi närmare honom. President Russell M. Nelson har lovat: ”Om ni studerar hans ord kommer er förmåga att bli mer som han att öka.”6
Vill vi inte alla vara som det står i psalmen ”mer mogen för himlen, mer, Jesus, dig lik”?7
Jag föreställer mig den unge Joseph Smith på sina knän, när han hör sin himmelske Faders ord: ”[Joseph], denne är min älskade Son. Hör honom!”8
Vi ”hör honom” i skrifternas ord, men låter vi dem bara stå där på sidan eller inser vi att han talar till oss? Förändras vi?
Vi ”hör honom” i personlig uppenbarelse och maningar från den Helige Anden, i svar på böner, och i de stunder när bara Jesus Kristus genom kraften i sin försoning kan lyfta våra bördor, skänka oss förlåtelse och frid och omsluta oss med sin ”kärleks armar”.9
För det andra: profeternas ord spelar roll.
Profeter vittnar om Jesu Kristi gudomlighet. De undervisar om hans evangelium och visar hans kärlek till alla.10 Jag vittnar om att vår levande profet, president Russell M. Nelson, hör och talar Herrens ord.
President Nelson vet hur man uttrycker sig. Han har sagt: ”Stanna kvar på förbundsstigen”,11 ”Samla in Israel”,12 ”Låt Gud råda”,13 ”Bygg broar av förståelse”,14 ”Tacka”,15 ”Öka din tro på Jesus Kristus”,16 ”Ta ansvar för ditt vittnesbörd”,17 och ”Bli en som skapar frid”.18
Nu senast har han bett oss att ”tänka celestialt”. ”När du ställs inför ett dilemma,” sa han, ”tänk celestialt! När du prövas av frestelser, tänk celestialt! När livet eller närstående gör dig besviken, tänk celestialt! När någon dör ’i förtid’, tänk celestialt! …När sådant som pressar dig i livet hopar sig över dig, tänk celestialt! … När man tänker celestialt börjar hjärtat gradvis förändras … du [ser] prövningar och motstånd i ett nytt ljus … [och] din tro [kommer] att växa.”19
När vi tänker celestialt ser vi ”tingen som de verkligen är och … som de verkligen kommer att vara”.20 I den här världen tyngd av förvirring och stridigheter behöver vi alla det perspektivet.
Långt innan han blev kyrkans president talade äldste George Albert Smith om att stödja profeten och hörsamma hans ord. Han sa: ”Den skyldighet vi ålägger oss när vi räcker upp handen …är ytterst helig. Den innebär … att vi ska stödja honom, be för honom … och sträva efter att följa de anvisningar som Herren ger honom.”21 Med andra ord kommer vi noggrant att handla enligt vår profets ord.
Som en av 15 profeter, siare och uppenbarare som i går stöddes av vår världsomfattande kyrka vill jag berätta om en av mina upplevelser av att stödja profeten och ta emot hans ord. Det var på många sätt för mig som för profeten Jakob, som berättade: ”Jag hade … hört Herrens röst tala till mig med hörbara ord.”22
Förra oktober var jag och min fru Melanie i Bangkok i Thailand där jag förberedde mig för att inviga det som skulle bli kyrkans 185:e tempel.23 För mig var uppgiften både overklig och ödmjukande. Det här var det första templet på den sydostasiatiska halvön.24 Det var mästerligt formgivet – en sex våningar hög byggnad med nio spiror, ”sammanfogad”25 till att vara ett Herrens hus. Jag hade funderat på invigningen i månader. Det som hade sjunkit in i min själ och mitt sinne var att landet och templet hade sitt ursprung i profeters och apostlars famn. President Thomas S. Monson hade tillkännagett templet26 och president Nelson invigningen.27
Jag hade förberett invigningsbönen flera månader tidigare. Dessa heliga ord hade översatts till 12 språk. Vi var redo. Åtminstone trodde jag det.
Natten innan invigningen väcktes jag ur min sömn av en orolig, brådskande känsla angående invigningsbönen. Jag försökte ignorera maningen eftersom jag trodde att bönen var färdig. Men Anden lämnade mig inte ifred. Jag kände att vissa ord saknades och genom gudomlig avsikt kom de till mig i en uppenbarelse, och jag lade till dessa ord nära bönens slut: ”Må vi tänka celestialt, låta din Ande råda i våra liv och alltid sträva efter att vara de som skapar frid.”28 Herren påminde mig om att lyssna till vår levande profets ord: ”Tänk celestialt”, ”låt Anden råda”, ”sträva efter att skapa frid”. Profetens ord spelar roll för Herren och för oss.
För det tredje, och så oerhört viktiga, är våra egna ord. Tro mig, i vår emoji-fyllda29 värld spelar våra ord roll.
Våra ord kan vara stödjande eller arga, glada eller elaka, medkännande eller ignorerade. I stundens hetta kan ord såra och sjunka smärtsamt in i själen – och förbli där. Våra ord på internet, i sms, på sociala medier eller i tweets får sitt eget liv. Så var försiktig med vad du säger och hur du säger det. I våra familjer, särskilt med män, hustrur och barn, kan våra ord föra oss samman eller driva in en kil mellan oss.
Låt mig föreslå tre enkla fraser som vi kan använda för att ta bort smärtan i svårigheter och olikheter och lyfta och uppmuntra varandra:
”Tack.”
”Förlåt.”
Och ”jag älskar dig”.
Spara inte dessa ödmjuka fraser till särskilda händelser eller katastrofer. Använd dem ofta och uppriktigt, för de visar på hänsyn till andra. Prat blir alltmer tomt; följ inte det mönstret.
Vi kan säga ”tack” i hissen, på parkeringsplatsen, i affären, på kontoret, i en kö eller bland våra grannar eller vänner. Vi kan säga ”förlåt” när vi gör ett misstag, missar ett möte, glömmer en födelsedag eller ser någon lida. Vi kan säga ”jag älskar dig” och de orden medför budskapet ”jag tänker på dig”, ”jag bryr mig om dig”, ”jag finns här för dig” och ”du betyder allt för mig”.
Låt mig ge ett personligt exempel. Män, var uppmärksamma. Systrar, det här kommer att hjälpa er också. Innan jag verkade i kyrkan på heltid reste jag mycket för mitt företag. Jag var borta rätt mycket på avlägsna platser i världen. I slutet av dagen, oavsett var jag var, ringde jag alltid hem. När min fru Melanie svarade och jag avgav rapport slutade alltid vårt samtal med att vi sa ”jag älskar dig”. Varje dag var dessa ord som ett ankare för min själ och mitt beteende; de var ett beskydd för mig mot ondskefulla planer. ”Melanie, jag älskar dig”, var ord som tydde på den dyrbara tilliten mellan oss.
President Thomas S. Monson brukade säga: ”Ni kan ge stadga åt fötter, fatta tag i händer, uppmuntra sinnen, inspirera hjärtan och rädda själar.”30 Att säga ”tack”, ”förlåt” och ”jag älskar dig” gör just det.
Bröder och systrar, ord spelar faktiskt roll.
Jag lovar att om vi ”[mättar oss] med Kristi ord”31 som leder till frälsning, våra profeters ord som vägleder och uppmuntrar oss och våra egna ord som ger uttryck för vilka vi är och vad vi värdesätter, så kommer himlens krafter att strömma ner över oss. ”Kristi ord ska tillkännage för er allt ni bör göra.”32 Vi är hans barn och han är vår Gud, och han förväntar sig att vi ska tala med ”änglars tunga”33 genom den Helige Andens kraft.34
Jag älskar Herren Jesus Kristus. Han är, med den gammaltestamentlige profeten Jesajas ord: ”Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.”35 Och som aposteln Johannes tydliggjorde är Jesus Kristus själv ”Ordet”.36
Om detta vittnar jag som en apostel kallad till Herrens gudomliga tjänst – att förkunna hans ord – och kallad att stå som ett särskilt vittne om honom. I Herren Jesu Kristi namn, amen.