Vittnesbördet om Jesus
Jag uppmanar er att agera nu för att säkra er plats som en som är tapper i vittnesbördet om Jesus.
År 1832 tog Joseph Smith och Sidney Rigdon emot en storslagen syn om Guds barns eviga bestämmelse. Den här uppenbarelsen handlade om tre himmelska riken. President Dallin H. Oaks talade om dessa ”härlighetsriken” förra oktober,1 och nämnde att ”genom Lammets triumf och härlighet”2 kommer alla utom relativt få individer att återlösas in i ett av dessa riken ”enligt de önskningar de har gett uttryck för genom sina val”.3 Guds återlösningsplan utgör en universell möjlighet för alla hans barn, närhelst och varhelst de kan ha levt på jorden.
Även om härligheten i till och med det lägsta av de tre rikena, det telestiala riket, ”övergår allt förstånd”4 hoppas vår Fader att vi ska välja – och, genom hans Sons nåd meritera oss för – det högsta och allra härligaste av dessa riken, det celestiala riket, där vi kan åtnjuta evigt liv som ”Kristi medarvingar”.5 President Russell M. Nelson har manat oss att ”tänka celestialt” och därmed låta det celestiala riket vara vårt eviga mål, och att vi sedan ”noggrant funderar över var vart och ett av [våra] beslut under [vår] tid på jorden kommer att placera [oss] i nästa värld”.6
De i det celestiala riket är ”de som tog emot Jesu vittnesbörd … som är rättfärdiga människor, fullkomliggjorda genom Jesus, det nya förbundets medlare”.7 Invånarna i det andra, eller det terrestriala riket beskrivs som i grund och botten goda och innefattar ”jordens hedervärda människor, som förblindades av människors list”. Deras främsta begränsande karaktärsdrag är att de ”inte är tappra i vittnesbördet om Jesus”.8 De i det lägsta, telestiala riket är däremot de som ”inte tog emot evangeliet, inte heller vittnesbördet om Jesus”.9
Notera att det som främst kännetecknar invånarna i vart och ett av rikena är deras sätt att förhålla sig till ”vittnesbördet om Jesus” på en skala från 1) helhjärtad hängivenhet till att 2) inte vara tapper, till 3) att fullständigt förkasta det. Varje persons reaktion avgör hans eller hennes eviga framtid.
I.
Vad är vittnesbördet om Jesus?
Det är den Helige Andens vittnesbörd om att han är Guds gudomlige Son, Messias och Återlösaren. Det är Johannes vittnesbörd om att Jesus i begynnelsen var hos Gud, att han är himlens och jordens Skapare, och att ”i honom var evangeliet, och evangeliet var livet, och livet var människors ljus”.10 Det är ”apostlarnas och profeternas vittnesbörd om … att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himlen”.11 Det är kunskapen om att det inte finns något annat namn varigenom vi kan göras fria.12 Det är ”det allra sista vittnesbördet” som profeten Joseph Smith gav om ”att han lever! … Att han är Faderns Enfödde – om att medelst honom och genom honom och av honom skapas och skapades världarna, och deras invånare är födda som söner och döttrar åt Gud.”13
II.
Bortom detta vittnesbörd finns frågan: Vad gör vi åt det?
De som blir arvingar till det celestiala riket ”tar emot” vittnesbördet om Jesus i dess mest fullständiga bemärkelse genom att låta döpa sig, ta emot den Helige Anden och övervinna genom tro.14 Principerna och sanningarna i Jesu Kristi evangelium styr deras prioriteringar och val. Vittnesbördet om Jesus visar sig i vad de är och vad de håller på att bli. Det som driver dem är ”Kristi rena kärlek”.15 Sitt fokus har de på sin strävan efter den ”mognad som motsvarar Kristi fullhet”.16.
Åtminstone en del av dem som kommer till det terrestriala riket tar emot vittnesbördet om Jesus, men de utmärks genom det som de inte gör åt det. Att inte vara tapper i sitt vittnesbörd om Frälsaren tyder på en viss grad av likgiltighet eller bristande engagemang – att vara ”ljum”17 – i motsats till Ammons folk i Mormons bok, till exempel, som ”utmärkte sig … för sin hängivenhet mot Gud”.18
Invånarna i det telestiala riket är de som förkastar vittnesbördet om Jesus och även hans evangelium, hans förbund och hans profeter. Enligt Abinadi hade de ”följt sina egna köttsliga begär och önskningar och aldrig vänt sig till Herren medan barmhärtighetens armar var utsträckta mot dem, för barmhärtighetens armar var utsträckta mot dem, men de ville inte”.19
III.
Vad innebär det att vara tapper i vittnesbördet om Jesus?
Det finns flera möjliga svar att överväga för att besvara den här frågan. Jag ska nämna några. Att vara tapper i vittnesbördet om Jesus innefattar helt klart att vårda och stärka detta vittnesbörd. Sanna lärjungar ignorerar inte de till synes små saker som upprätthåller och stärker deras vittnesbörd om Jesus, såsom bön, skriftstudier, lydnad till sabbatsbudet och deltagande i sakramentet, omvändelse, stödverksamhet, och tillbedjan i Herrens hus. President Nelson påminner oss om att ”med skrämmande hastighet kan ett vittnesbörd som inte dagligen får näring ’genom Guds goda ord’ [Moroni 6:4] förfalla … Således … behöver [vi] dagligen dyrka Herren och studera hans evangelium.” Sedan lade han till: ”Jag vädjar till dig att låta Gud råda i ditt liv. Ge honom en god del av din tid. När du gör det, lägg då märke till vad som händer med ditt positiva andliga momentum.”20
Att vara tapper innebär också att vara öppen och offentlig med sitt vittnesbörd. I och med dopet intygar vi vår villighet att ”stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där [vi] må befinna [oss], ända intill döden”.21 Speciellt under denna påskhögtid förkunnar vi glatt, offentligt och oförbehållsamt vårt vittnesbörd om den uppståndne, levande Kristus.
En aspekt av att vara tapper i vittnesbördet om Jesus är att följa hans budbärare. Gud tvingar inte in oss på den bättre vägen, förbundsstigen, utan han säger åt sina profeter att göra oss fullständigt medvetna om följderna av våra val. Och det gäller inte bara medlemmarna i hans kyrka. Genom sina profeter och apostlar vädjar han kärleksfullt till hela världen att följa den sanning som ska göra dem fria,22 bespara dem onödigt lidande och ge dem varaktig glädje.
Att vara tapper i vittnesbördet om Jesus innebär att genom ord och exempel uppmuntra andra att likaså vara tappra, speciellt de som tillhör våra familjer. Äldste Neal A. Maxwell talade en gång om ”de i grunden ’hedervärda’ medlemmarna [i kyrkan] som skummar på ytan i stället för att fördjupa sitt lärjungeskap och som engagerar sig flyktigt i stället för att ’verka med iver’ [Läran och förbunden 76:75; 58:27]”.23 Äldste Maxwell framhöll att alla är fria att välja och tillade med sorg: ”När några väljer bekvämlighet, väljer de tyvärr inte bara för sig själva, utan också för nästa generation och nästa. Små undanflykter från föräldrarnas sida kan leda till stora avvikelser hos barnen! Tidigare generationer inom en familj kanske har återspeglat hängivenhet, medan några i den nuvarande generationen visar tecken på undanflykt. Tyvärr kan några i nästa generation välja avvikande åsikter, då urholkningen kräver sin tribut.”24
För många år sedan berättade äldste John H. Groberg om en ung familj som tillhörde en liten gren i Hawaii i början av 1900-talet. De hade varit medlemmar i kyrkan i ungefär två år när en av deras döttrar insjuknade i en odiagnostiserad sjukdom och lades in på sjukhus. I kyrkan på söndagen förberedde pappan och hans son sakramentet som de gjorde de flesta veckor, men när den unga pappan knäböjde för att välsigna brödet reste sig grenspresidenten plötsligt då han insåg vem som var vid sakramentsbordet, och utbrast: ”Stopp! Du får inte röra vid sakramentet. Din dotter har en okänd sjukdom. Gå härifrån genast medan någon annan ordnar nytt sakramentsbröd. Vi kan inte ha er här. Gå.” Den chockade pappan tittade utforskande på grenspresidenten och sedan på de församlade, och när han uppfattade hur djupt oroade och obekväma alla var, gjorde han tecken åt sin familj och de gick tyst ut ur möteshuset.
Inte ett ord yttrades under det att familjen modfälld gick längs stigen till sitt lilla hem. Där satte de sig i en ring och pappan sa: ”Vi är alla tysta tills jag är redo att tala.” Den unge sonen undrade vad de skulle göra för att hämnas den skam de utsatts för: skulle de döda grenspresidentens grisar, bränna ner hans hus eller gå med i en annan kyrka? Fem, tio, femton, tjugofem minuter förflöt under tystnad.
Pappans knutna nävar började slappna av och han fick tårar i ögonen. Mamman började gråta och snart grät vart och ett av barnen tyst. Pappan vände sig mot sin fru och sa: ”Jag älskar dig”, och upprepade sedan de orden till vart och ett av sina barn. ”Jag älskar er alla och vill att vi ska vara tillsammans, för evigt, som en familj. Och enda sättet som detta kan ske på, är att vi alla är goda medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och beseglas genom det heliga prästadömet i templet. Detta är inte grenspresidentens kyrka. Detta är Jesu Kristi kyrka. Vi ska inte låta någon människa, något sårande ord eller generande handling eller någon stolthet hindra oss från att vara tillsammans för evigt. Nästa söndag går vi tillbaka till kyrkan. Vi håller oss för oss själva tills vi vet vad vår dotter har för sjukdom, men vi ska gå tillbaka.”
De gick tillbaka, deras dotter blev frisk och familjen beseglades i Laie tempel i Hawaii när det stod färdigt. I dag har över 100 själar anledning att tacka sin far, morfar, farfar, gammelmorfar och gammelfarfar för att han höll blicken på evigheten.25
En sista aspekt jag vill nämna om att vara tapper i vittnesbördet om Jesus är vår individuella strävan efter personlig helighet. Jesus är vår oumbärlige Återlösare,26 och han vädjar till oss: ”Omvänd er, alla jordens ändar, och kom till mig och bli döpta i mitt namn så att ni kan bli heliggjorda genom att ta emot den Helige Anden, så att ni kan stå obefläckade inför mig på den yttersta dagen.”27
Profeten Mormon beskrev en grupp heliga som på detta sätt framhärdade trots att de var tvungna att ”genomgå många lidanden”28:
”Ändå fastade de och bad ofta och växte sig starkare och starkare i sin ödmjukhet och fastare och fastare i tron på Kristus, till dess deras själar fylldes av glädje och tröst, ja, så att deras hjärtan renades och heliggjordes med en heliggörelse som kommer på grund av att de överlämnade sina hjärtan åt Gud.”29 Det är denna mäktiga förändring i hjärtat – detta överlämnande av hjärtat till Gud och en pånyttfödelse genom Frälsarens nåd – som vi eftersträvar.30
Jag uppmanar er att agera nu för att säkra er plats som en som är tapper i vittnesbördet om Jesus. Omvändelse kan behövas, så se till att ”ni inte uppskjuter er omvändelses dag till slutet”,31 för annars ska sommaren – i en stund då ni inte anar det – vara över och skörden avslutad och era själar inte frälsta.32 Var nitiska i att hålla era förbund med Gud. ”Förtörnas [inte] över ordets stränghet”.33 ”Kom ihåg att alltid bevara Kristi namn skrivet i era hjärtan … så att ni hör och känner den röst med vilken ni kallas, och likaså det namn vid vilket han ska kalla er.”34 Och till sist: ”Bestäm det här i ert hjärta, att ni ska göra det som [Jesus] ska lära och befalla er.”35
Vår Fader vill att alla hans barn som vill ska få åtnjuta evigt liv med honom i hans celestiala rike. Jesus led, dog och uppstod för att göra detta möjligt. Han ”har uppstigit till himlen och satt sig på Guds högra sida för att av Fadern utkräva sin rätt att vara barmhärtig mot människobarnen”.36 Min bön är att vi alla må välsignas med ett brinnande vittnesbörd om Herren Jesus Kristus, glädjas och vara tappra i det vittnesbördet, och ständigt få åtnjuta frukterna av hans nåd i våra liv. I Jesu Kristi namn, amen.