”Var stilla och vet att jag är Gud”
Vi kan vara stilla och veta att Gud är vår himmelske Fader, att vi är hans barn och att Jesus Kristus är vår Frälsare.
Under ett öppet hus och en mediadag för ett nytt Herrens hus nyligen ledde jag en grupp journalister på en rundtur genom den heliga byggnaden. Jag beskrev syftet med tempel i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och svarade på deras många utmärkta frågor.
Innan vi kom in i det celestiala rummet förklarade jag att detta speciella rum i Herrens hus symboliskt representerar friden och skönheten i det himmelska hem som vi kan återvända till efter det här livet. Jag förklarade för våra gäster att vi inte skulle prata medan vi var i det celestiala rummet, men att jag gärna skulle besvara alla frågor efter att vi förflyttat oss till nästa anhalt på rundturen.
När vi hade lämnat det celestiala rummet och medan vi samlades på nästa plats frågade jag våra gäster om de hade några iakttagelser de ville dela med sig av. En av journalisterna sa mycket känslosamt: ”Jag har aldrig upplevt något liknande i hela mitt liv. Jag visste inte att sådan tystnad fanns i världen; jag trodde helt enkelt inte att en sådan stillhet var möjlig.”
Jag slogs av både uppriktigheten och dysterheten i den här personens uttalande. Och journalistens reaktion belyste en viktig aspekt av stillhet – att övervinna och stänga ute bruset i vår yttre miljö.
När jag senare funderade över journalistens kommentar och reflekterade över det ofta hektiska tempot i våra moderna liv – upptagenheten, bullret, distraktionerna och omvägarna som så ofta verkar kräva vår uppmärksamhet – kom jag att tänka på ett skriftställe: ”Var stilla och vet att jag är Gud.”1
Jag ber att den Helige Anden ska upplysa var och en av oss när vi reflekterar över en högre och heligare dimension av stillhet i våra liv – en inre andlig stillhet i själen som gör att vi kan veta och minnas att Gud är vår himmelske Fader, att vi är hans barn och att Jesus Kristus är vår Frälsare. Denna anmärkningsvärda välsignelse är tillgänglig för alla medlemmar i kyrkan som trofast strävar efter att bli ”Herrens förbundsfolk”.2
Var stilla
År 1833 utsattes de heliga i Missouri för intensiv förföljelse. Pöbelhopar hade drivit dem från deras hem i Jackson County och några av kyrkans medlemmar hade försökt bosätta sig i andra närliggande områden. Men förföljelserna fortsatte och dödshoten var många. Under dessa utmanande omständigheter uppenbarade Herren följande instruktion för profeten Joseph Smith i Kirtland i Ohio.
”Låt därför era hjärtan bli tröstade när det gäller Sion, för allt kött är i mina händer. Var stilla och vet att jag är Gud.”3
Jag tror att Herrens uppmaning att ”vara stilla” innebär mycket mer än att bara inte prata eller inte röra sig. Kanske hans avsikt är att vi kommer ihåg och förlitar oss på honom och hans kraft ”alltid och i allting och överallt där [vi] må befinna [oss]”.4 ”Var stilla” kan alltså vara ett sätt att påminna oss om att osvikligt fokusera på Frälsaren som den yttersta källan till den andliga stillhet i själen som stärker oss så att vi kan göra och övervinna svåra saker.
Bygg på klippan
Sann tro fokuseras alltid i och på Herren Jesus Kristus – i honom som Faderns gudomlige och enfödde Son och på honom och den återlösande mission han utförde.
”Han har ju uppfyllt lagens krav, och han gör anspråk på alla dem som har tro på honom. Och de som har tro på honom håller fast vid alla goda ting. Därför för han alla människobarnens talan.”5
Jesus Kristus är vår Återlösare,6 vår Medlare,7 och vår förespråkare8 hos den evige Fadern och den klippa på vilken vi bör bygga den andliga grundvalen i våra liv.
Helaman förklarade: ”Kom ihåg … kom ihåg att det är på klippan, vår Återlösare, som är Kristus, Guds Son, som ni måste bygga er grundval, så att när djävulen sänder sina mäktiga vindar, ja, sina pilar i virvelvinden, ja, när allt hans hagel och hans mäktiga storm piskar er, ska detta inte ha någon makt att dra er ned till eländets och det oändliga lidandets avgrund, tack vare den klippa som ni är byggda på och som är en säker grundval, och om människorna bygger på denna grundval kan de inte falla.”9
Symboliken i att Kristus är ”klippan” på vilken vi ska bygga grundvalen i våra liv är högst lärorik. Observera i den här versen att Frälsaren inte är grunden. Snarare uppmanas vi att bygga vår personliga andliga grund på honom.10
Grunden är den del av en byggnad som förbinder den med marken. En stark grund ger skydd mot naturkatastrofer och många andra destruktiva krafter. En ordentlig grund fördelar också vikten av en byggnad över ett stort område för att undvika att den underliggande jorden överbelastas, och den ger en jämn yta att bygga på.
En stark och tillförlitlig förbindelse mellan marken och grunden är nödvändig för att en byggnad ska förbli stadig och stabil. Och för vissa byggnadsverk kan förankringsbultar och stålstänger användas för att fästa grunden till en byggnad i ”berggrunden”, det hårda, fasta berget under ytmaterial som jord och grus.
På liknande sätt måste grunden i våra liv vara fäst i Kristi klippa om vi ska kunna förbli fasta och ståndaktiga. De heliga förbunden och förrättningarna i Frälsarens återställda evangelium kan jämföras med de förankringsbultar och stålstänger som används för att fästa en byggnad i berggrunden. Varje gång vi trofast tar emot, repeterar, minns och förnyar heliga förbund, säkras våra andliga ankare allt fastare och stadigare i ”klippan” Jesus Kristus.
”Därför kan var och en som tror på Gud förvisso hoppas på en bättre värld, ja, på en plats på Guds högra sida, vilket hopp kommer av tro och blir ett ankare för människornas själar, vilket gör dem fasta och ståndaktiga, alltid rika på goda gärningar, och leder dem till att prisa Gud.”11
Stegvis och ”med tiden”12 ”pryds våra tankar ständigt med dygd, vår självtillit växer sig stark i Guds närhet och den Helige Anden är vår ständige ledsagare”.13 Vi blir mer grundade, rotade, befästa och fasta.14 När grunden för våra liv är byggd på Frälsaren välsignas vi med att ”vara stilla” – att ha en andlig försäkran om att Gud är vår himmelske Fader, att vi är hans barn och att Jesus Kristus är vår Frälsare.
Heliga stunder, heliga platser och hemmet
Herren ger oss både heliga stunder och heliga platser så att vi kan uppleva och lära känna denna inre stillhet i våra själar.
Sabbaten är till exempel Guds dag, en helig stund avskild för att minnas och tillbe Fadern i hans Sons namn, för att delta i prästadömets förrättningar och för att ta emot och förnya heliga förbund. Varje vecka tillber vi Herren i våra hemstudier och även som ”medborgare med de heliga”15 under sakramentsmötet och andra möten. På hans heliga dag är våra tankar, våra handlingar och vårt uppförande tecken som vi ger till Gud och en indikator på vår kärlek till honom.16 Varje söndag kan vi, om vi vill, vara stilla och veta att Gud är vår himmelske Fader, att vi är hans barn och att Jesus Kristus är vår Frälsare.
Ett centralt inslag i vår tillbedjan på sabbaten är att ”gå till bönehuset och offra [våra] sakrament på [Herrens] heliga dag”.17 De ”bönehus” vi samlas i på sabbaten är möteshus och andra godkända lokaler – heliga platser för vördnad, tillbedjan och lärande. Varje möteshus och lokal har invigts med prästadömets myndighet som en plats där Herrens Ande kan vistas och där Guds barn kan komma ”till kunskapen om sin Återlösare”.18 Om vi vill kan vi ”vara stilla” på våra heliga platser för gudsdyrkan och veta med ännu större säkerhet att Gud är vår himmelske Fader, att vi är hans barn och att Jesus Kristus är vår Frälsare.
Templet är ytterligare en helig plats, specifikt avskild för att vi ska tillbe och tjäna Gud och lära oss eviga sanningar. Vi tänker, handlar och klär oss annorlunda i Herrens hus än vad vi gör på andra platser som vi besöker. I hans heliga hus kan vi, om vi vill, vara stilla och veta att Gud är vår himmelske Fader, att vi är hans barn och att Jesus Kristus är vår Frälsare.
De främsta ändamålen med heliga stunder och heliga platser är exakt desamma: att upprepade gånger rikta vår uppmärksamhet mot vår himmelske Fader och hans plan, Herren Jesus Kristus och hans försoning, den helige Andens uppbyggande kraft och löftena som är förknippade med Frälsarens återställda evangeliums heliga förrättningar och förbund.
I dag upprepar jag en princip som jag tidigare har betonat. Våra hem borde vara den ultimata kombinationen av både helig stund och helig plats där enskilda och familjer kan ”vara stilla” och veta att Gud är vår himmelske Fader, att vi är hans barn och att Jesus Kristus är vår Frälsare. Att lämna hemmet för tillbedjan på sabbatsdagen och i Herrens hus är verkligen viktigt. Men det är endast när vi återvänder hem med det andliga perspektiv och den styrka som vi fått på dessa heliga platser och aktiviteter som vi kan bibehålla vårt fokus på jordelivets huvudsakliga syften och övervinna de frestelser som är så vanliga i vår fallna värld.
Våra fortgående upplevelser av sabbaten, templet och hemmet bör stärka oss med den Helige Andens kraft, med en fortgående och starkare förbundskontakt med Fadern och Sonen och med ett ”fullkomligt klart hopp”19 om Guds eviga löften.
När hemmet och kyrkan samlas till ett i Kristus20 må vi kanske vara ständigt trängda, men vi blir inte instängda i vårt sinne och hjärta. Vi må vara rådvilla av våra omständigheter och utmaningar, men vi blir inte rådlösa. Vi må vara förföljda, men vi inser också att vi aldrig är ensamma.21 Vi kan få andlig styrka för att bli och förbli fasta, ståndaktiga och sanna.
Löfte och vittnesbörd
Jag lovar att när vi bygger vårt livs grundval på Jesu Kristi ”klippa” kan vi välsignas av den Helige Anden så att vi kan ta emot en enskild och andlig stillhet i själen som gör det möjligt för oss att veta och minnas att Gud är vår himmelske Fader, att vi är hans barn och att Jesus Kristus är vår Frälsare, och vi kan välsignas med att kunna göra och övervinna svåra saker.
Jag vittnar med glädje om att Gud är vår himmelske Fader, att vi är hans barn och att Jesus Kristus är vår Frälsare och vår frälsnings ”klippa”. Det vittnar jag om i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.