Var ett med Kristus
Vi är enade i vår kärlek och tro på Jesus Kristus och hans försoning. Kärnan i sann tillhörighet är att vara ett med Kristus.
Jag har haft starka känslor för Jesu Kristi försoning sedan jag var riktigt liten, men verkligheten i Frälsarens försoning gick upp för mig när jag var 25 år. Jag hade precis tagit examen från Stanford Law School och studerade för en kalifornisk advokatexamen. Min mamma ringde och sa att min morfar Crozier Kimball, som bodde i Utah, var döende. Hon sa att om jag ville träffa honom så borde jag komma hem. Min morfar var 86 år och väldigt sjuk. Det var ett underbart besök. Han blev så glad över att se mig och bar sitt vittnesbörd för mig.
När Crozier bara var tre år gammal dog hans far David Patten Kimball 44 år gammal.1 Crozier hoppades att hans far och farfar, Heber C. Kimball, skulle godkänna hans liv och känna att han hade varit trogen sitt arv.
Min morfars främsta råd till mig var att undvika alla slags känslor av berättigande eller förmåner på grund av dessa trofasta förfäder. Han sa till mig att mitt fokus borde vara på Frälsaren och Frälsarens försoning. Han sa att vi är alla barn till en kärleksfull himmelsk Fader. Oavsett vilka våra jordiska förfäder är så kommer vi alla att få rapportera till Frälsaren om hur väl vi har hållit hans bud.
Morfar hänvisade till Frälsaren som ”väktaren vid porten”, och syftade på 2 Nephi 9:41. Han sa att han hoppades att han hade omvänt sig tillräckligt för att kvalificera sig för Frälsarens barmhärtighet.2
Jag kände mig djupt rörd. Jag visste att han hade varit en rättfärdig man. Han var patriark och hade utfört flera missioner. Han lärde mig att ingen kan återvända till Gud endast genom goda gärningar utan förmånen av Frälsarens försoning. Jag kan än i dag minnas den stora kärlek och uppskattning morfar hade till Frälsaren och hans försoning.
Under ett uppdrag i Jerusalem 20193 besökte jag en övervåning som kan ha legat nära platsen där Frälsaren tvättade sina apostlars fötter innan sin korsfästelse. Jag berördes andligen och tänkte på hur han befallde sina apostlar att älska varandra.
Jag mindes Frälsarens vädjande förbön för oss. Den här bönen ägde rum bokstavligen under hans jordiska livs sista timmar som den har nedtecknats i Johannesevangeliet.
Bönen riktades till Kristi efterföljare, vilket omfattar oss alla.4 I Frälsarens vädjan till sin Fader bad han ”att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig.” Frälsaren fortsätter sedan: ”Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett.”5 Att vara ett är vad Kristus bad om innan han blev förrådd och korsfäst. Att vara ett med Kristus och vår himmelske Fader kan uppnås genom Frälsarens försoning.
Herrens frälsande barmhärtighet är inte beroende av härkomst, utbildning, ekonomisk ställning eller ras. Den baseras på att vara ett med Kristus och hans bud.
Profeten Joseph Smith och Oliver Cowdery tog emot uppenbarelsen om kyrkans organisation och styrelsesätt 1830, strax efter att kyrkan organiserades. Det som nu är kapitel 20 lästes av profeten Joseph vid kyrkans första konferens och var den första uppenbarelsen som godkändes av allmänt bifall.6
Innehållet i den här uppenbarelsen är verkligen otroligt. Den lär oss om Frälsarens betydelse och roll, och hur man får tillgång till hans makt och välsignelser genom hans försonande nåd. Profeten Joseph var 24 år gammal och hade redan tagit emot flertalet uppenbarelser och slutfört översättningen av Mormons bok genom Guds gåva och kraft. Både Joseph och Oliver identifieras som ordinerade apostlar vilket ger dem myndighet att presidera över kyrkan.
Vers 17 till 36 innehåller en summering av viktiga läror i kyrkan, däribland att Gud är verklig, människans skapelse, fallet och vår himmelske Faders frälsningsplan genom Jesu Kristi försoning. Vers 37 innehåller de grundläggande kraven för att döpas i Herrens kyrka. Vers 75 till 79 beskriver de sakramentsböner vi använder varje sabbat.
De lärdomar, principer, sakrament och seder som Herren etablerade genom Joseph Smith, återställelsens profet, är verkligen av avgörande betydelse.7
Kraven för dop, om än djupsinniga, är påfallande enkla. De omfattar huvudsakligen ödmjukhet inför Gud, ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande,8 omvändelse från alla synder, att ta på oss Jesu Kristi namn, hålla ut till änden och genom våra handlingar visa att vi har tagit emot Kristi Ande.9
Det är anmärkningsvärt att alla kvalifikationer för att bli döpt är andliga. Ingen ekonomisk eller social status behövs. De fattiga och de rika har samma andliga krav.
Det finns inga krav på ras, kön eller etniskt ursprung. Mormons bok tydliggör att alla är inbjudna att ta del av Herrens godhet, ”svart eller vit, träl eller fri, man eller kvinna … alla är lika inför Gud”.10 ”Alla människor [har] samma förmån, den ene som den andre, och ingen förmenas.”11
Med tanke på att vi är ”samma” inför Gud är det inte särskilt logiskt att betona våra olikheter. Några har felaktigt uppmuntrat oss att ”föreställa oss att människor är väldigt olika oss själva och varandra än de faktiskt är. Vissa tar verkliga, men små, olikheter och överdriver dem tills de blir klyftor.”12
Förutom det har några felaktigt antagit att eftersom alla människor är inbjudna att ta emot hans godhet och evigt liv, så finns det inga krav på beteende.13
Men skrifterna vittnar om att av alla ansvariga personer krävs det att de omvänder sig från sina synder och håller hans bud.14 Herren tydliggör att alla har handlingsfrihet och ”är fria att välja frihet och evigt liv genom alla människors store Medlare … och [att hörsamma] hans viktiga befallningar och [vara] trofasta mot hans ord och [att välja] evigt liv.”15 För att få välsignelserna i Frälsarens försoning måste vi bejakande utöva vår handlingsfrihet till att välja Kristus och lyda hans bud.
Under mitt liv har innebörden av ”handlingsfrihet” och ”fri vilja” analyserats och diskuterats. Det har funnits och fortsätter att finnas många intellektuella diskussioner om dessa ämnen.
På det senaste omslaget av en skrift för tidigare studenter på ett stort universitet hävdar en framstående biologiprofessor: ”Det finns ingen plats för fri vilja.”16 Det är inte underligt att denna professor citerades i artikeln med orden: ”Det finns inget som heter Gud … och det finns ingen fri vilja … och det här är ett ofantligt, likgiltigt, tomt universum.”17 Jag kan verkligen inte hålla med.
En grundläggande lära i vår tro är att vi har moralisk handlingsfrihet18 vilket omfattar fri vilja.19 Handlingsfrihet är förmågan att välja och handla. Den är väsentlig för frälsningsplanen. Utan moralisk handlingsfrihet skulle vi inte lära oss, utvecklas eller välja att vara ett med Kristus. Tack vare moralisk handlingsfrihet är vi ”fria att välja frihet och evigt liv”.20 I det förjordiska rådet i himlen innefattade Faderns plan handlingsfriheten som en väsentlig del. Lucifer gjorde uppror ”och försökte omintetgöra människans handlingsfrihet”.21 Följaktligen förnekades Satan och de som följde honom förmånen att få en dödlig kropp.
Andra andar i föruttillvaron använde sin handlingsfrihet till att följa vår himmelske Faders plan. Andar som välsignas med att födas till jorden fortsätter att ha handlingsfrihet. Vi är fria att välja och handla, men vi kan inte styra följderna. ”Goda och rättfärdiga val leder till glädje, frid och evigt liv, medan syndiga och onda val i slutändan leder till sorg och elände.”22 Som Alma sa: ”Ogudaktighet har aldrig inneburit lycka.”23
I den här extremt tävlingsinriktade världen finns det ett konstant behov av att lyckas. Att sträva efter att vara den bästa vi kan vara är en rättfärdig och meningsfull strävan. Det överensstämmer med Herrens lära. Ansträngningar för att förminska eller nedvärdera andra eller skapa hinder för deras framgång strider mot Herrens lära. Vi kan inte skylla på våra omständigheter eller på andra för ett beslut att handla mot Guds bud.
I dagens värld är det enkelt att fokusera på materiell och yrkesmässig framgång. Vissa tappar eviga principer och val som har evig betydelse ur sikte. Om vi är kloka följer vi president Russell M. Nelsons råd att ”tänka celestialt”.24
De viktigaste valen kan göras av nästan alla oavsett talanger, förmågor, möjligheter eller ekonomiska omständigheter. En betoning på att sätta familjeval först är grundläggande. Det här står klart i skrifterna. Tänk på berättelsen i 1 Nephi där Lehi ”begav sig ut i vildmarken. Och han lämnade sitt hus och sitt arveland och sitt guld och sitt silver och sina dyrbarheter och tog ingenting med sig utom sin familj.”25
Under livets alla skiftningar inträffar många händelser som vi har föga eller ingen kontroll över. Hälsoutmaningar och olyckor hamnar ju i den här kategorin. Den nyliga covid-19-pandemin har påverkat människor svårt, även dem som gjort allt rätt. När det gäller de viktigaste valen, har vi kontroll. För att återgå till min missionstid så lät äldste Marion D. Hanks, vår missionspresident, oss lära oss en del av en dikt av Ella Wheeler Wilcox:
Det finns ingen tillfällighet, inget öde, ingen bestämmelse som
kan kringgå eller hindra eller kontrollera
den fast beslutna själens starka föresats.26
När det gäller principer, uppträdande, religion och rättfärdigt leverne så styr vi själva. Vår tro på och tillbedjan av Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus är vårt eget val.27
Jag vill slå fast att jag inte förespråkar ett minskat intresse för utbildning eller yrkesliv. Det jag säger är att när ansträngningar som rör utbildning och yrkesliv sätts framför familjen eller att vara ett med Kristus, så kan de oavsedda följderna bli mycket allvarliga.
Den tydliga och enkla läran i Läran och förbunden 20 är rörande och övertygande eftersom den förstärker och förtydligar heliga och andliga uppfattningar. Den lär att frälsning kommer när Jesus Kristus rättfärdiggör och heliggör ångerfulla själar tack vare Frälsarens nåd.28 Den förbereder vägen för hans försonings enastående roll.
Vi bör sträva efter att inkludera andra i vår cirkel av enighet. Om vi ska följa president Russell M. Nelsons uppmaning att samla det skingrade Israel på båda sidorna av slöjan så behöver vi inkludera andra i vår cirkel av enighet. Som president Nelson så vackert har sagt: ”På varje kontinent och på havets alla öar samlas trofasta till Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Olikheter i fråga om kultur, språk, kön, ras och nationalitet bleknar i betydelse när de trofasta går in på förbundsstigen och kommer till vår älskade Återlösare.”29
Vi är enade av vår kärlek och tro på Jesus Kristus och som barn till en kärleksfull himmelsk Fader. Kärnan i sann tillhörighet är att vara ett med Kristus. Dopets och sakramentets förrättningar som återges i Läran och förbunden 20 samt våra tempelförbund enar oss på särskilda sätt och låter oss vara ett på alla evigt betydelsefulla sätt och att leva i fred och harmoni.
Jag bär mitt säkra och fasta vittnesbörd om att Jesus Kristus lever, och tack vare hans försoning kan vi vara ett med Kristus. I Jesu Kristi heliga namn, amen.