Tro!
Tro på er själva. Tro på att ni aldrig är ensamma. Tro på att ni alltid kommer att få vägledning.
För flera månader sedan blev jag inbjuden att hålla tal till de unga kvinnorna i den stav som jag växte upp i. Jag var entusiastisk för och angelägen om detta tillfälle. Min mor följde med mig och vi kom dit i god tid. Mötet hölls i den byggnad där jag hade gått i kyrkan ända tills jag började på college. Jag hade inte varit där på länge, och jag hade inte räknat med vad som skulle hända när jag gick in genom ytterdörren. En våg av minnen sköljde över mig och jag började gråta. Min mor såg på mig och sade: ”Elaine, börja inte nu.” Men mina tårar flödade när jag betraktade kontoret som låg överst på den vackra marmortrappan och i vilket min far suttit som biskop. När jag gått uppför trappan märkte jag att dörren till biskopskontoret var öppen. Jag gick in och såg att det hade möblerats om till ett litet klassrum och återigen sköljde en våg av minnen över mig. Jag såg för mitt inre öga hur min far satt bakom skrivbordet och hur jag som liten flicka satt på en stol framför honom och betalade mitt tionde och sedan hur jag som ung kvinna intervjuades och fick prästadömsvälsignelser. Min kärlek till den byggnaden var djupt förknippad med mina andliga upplevelser och känslor där.
Som ung flicka gjorde jag ofta sällskap till kyrkan med min far, som var biskop, och väntade på honom tills hans möten eller intervjuer var slut. Jag brukade sysselsätta mig med att gå på upptäcktsfärd. Jag kände till byggnadens alla vinklar och vrår. Ett av mina favoritrum var tornrummet. Det var ett stort rum och en brant trappa ledde dit. Inne i rummet hängde en bild av Frälsaren ovanför en stor öppen spis. Jag drogs alltid till det rummet. Jag brukade gå uppför trappan och vördnadsfullt in i rummet. Jag brukade sitta på en stol och titta på bilden av Frälsaren och be till min himmelske Fader. Det var enkla böner. Men varje gång jag bad var det som om jag uppslukades av en alldeles särskild känsla och jag visste att han hörde mina barnsliga böner. Det var där jag började tro.
Herren har lovat oss och sagt att när vi ”rannsaken noga, bedjen alltid och haven tro, så skall allting samverka till [vårt] bästa”. (L&F 90:24, betoning tillagd) Det betyder inte att allt kommer att vara fullkomligt eller att vi inte ska få några prövningar, men det betyder att allt blir som det ska om vi bara inte ger upp. Vi kan vara ”ett föredöme för de troende” (1 Tim 4:12), och Frälsaren har lovat oss och sagt att ”allt förmår den som tror”. (Mark 9:23) Så tro på er själva. Tro på att ni aldrig är ensamma. Tro på att ni alltid kommer att få vägledning.
Tro på er själva
Äldste David B Haight i de tolv apostlarnas kvorum sade följande om er: ”Vi tror på er, era föräldrar och bröder och systrar tror på er, och Gud förväntar sig det bästa av er. Ni måste tro på er själva. Ge inte upp när det är svårt, för du lägger grundvalen till ett stort verk, och detta stora verk är ditt liv.” (”En tid för förberedelse”, Nordstjärnan, jan 1992, s 44)
President Hinckley har sagt till oss: ”Jag tror på mig själv. Jag menar inte att vara egenkär. Men jag tror på min och din förmåga att göra gott, att vara en tillgång för samhället vi är en del av, att växa och utvecklas och uträtta sådant som vi kanske nu betraktar som omöjligt … Jag tror på principen att jag kan påverka världen. Mina talanger är kanske inte så stora, men jag kan använda dem till välsignelse för andra.” (”I Believe”, Tambuli, mars 1993, s 8)
Ni är en av de bästa generationerna unga kvinnor som någonsin levt på den här jorden. Innan ni kom till denna jord fick ni undervisning vid er Faders knä. Ni hölls tillbaka för att komma till jorden i en särskild avsikt. Det finns saker för var och en av er att göra som ingen annan kan göra lika väl. Ni har en bestämmelse att uppfylla.
Ert rättfärdiga exempel som en av de troende kommer att påverka världen, så ”bliven därför icke trötta av att göra gott, ty I läggen grundvalen till ett stort verk”. (L&F 64:33)
Tro på att ni aldrig är ensamma
När ni strävar efter att vara ett föredöme för de troende kan det ibland kännas som om ni är ensamma. Det kanske känns som om ni är den enda som verkligen försöker vara rättfärdig och ren. Det kanske känns som om ni är den enda som försöker vara anständig i handling, tal och utseende. Men ni är inte ensamma. Ni är en av tusentals unga kvinnor världen över som strävar efter att vara ett föredöme för de troende.
Carmelita och Rosario, två unga kvinnor i Jalapa i Mexico, tillhör dessa troende. Ingen annan i deras familj är medlem i kyrkan och de bor ensamma. När jag besökte deras enkla hem sade de att de visste att deras himmelske Fader älskade dem väldigt mycket, eftersom han skickade missionärerna till dem för att undervisa dem om evangeliet. Trots att de inte har det lätt litar de dagligen på sin himmelske Faders kärleksfulla omsorg och vägledning.
För Carmelita och Rosario och för var och en av er vittnar jag om att ni inte är ensamma. Herren har lovat oss: ”Jag skall gå framför eder. Jag skall vara på eder högra sida och på eder vänstra, och min Ande skall vara i edra hjärtan och mina änglar runt omkring eder för att understödja eder.” (L&F 84:88)
Tro på att ni kommer att få vägledning
När ni studerar skrifterna flitigt och alltid ber så vägleder Herren er. En ung kvinna från Mongoliet lyssnade till profeternas ord när missionärerna läste avsnitt i Mormons bok för henne. Mormons bok hade ännu inte översatts till hennes språk, men när missionärerna översatte orden för henne trodde hon och lät döpa sig. Hon blev ett föredöme för de troende i Mongoliet.
Hon kallades sedan på mission till Salt Lake City. Vilken glädje hon kände! Hon lärde sig engelska och köpte en egen uppsättning av skrifterna. När hon kom till vårt hem läste hon vördnadsfullt ur sina nya skrifter. Hon älskade dem. Jag såg att nästan allt på varje sida var understruket med gult. Jag sade: ”Syster Sarantsetseg, dina skrifter ser ut som guldplåtarna.” Hon svarade: ”Jag stryker bara under det jag tycker om.”
Allting i skrifterna kan tillämpas på vårt liv. Skrifterna svarar på våra frågor, de ger oss förebilder och hjältar, och de hjälper oss att förstå hur vi ska hantera motgångar och prövningar. Ofta kommer det ni läser i skrifterna att vara svaret på era böner.
När jag var i er ålder, blev min far svårt sjuk. Vi trodde att det bara var influensa, men allt eftersom dagarna gick blev han sjukare och sjukare. Det var under den tiden som jag förstod vad orden ”bedjen alltid” innebär. (2 Nephi 32:9) Jag hade en ständig bön i mitt hjärta och jag sökte mig till ensliga platser där jag kunde utgjuta min själ i bön till min himmelske Fader och be honom bota min far. Min far dog efter bara några veckors sjukdom. Jag var chockad och rädd. Hur skulle vår familj kunna klara sig utan vår far som vi älskade så högt? Hur skulle vi kunna leva vidare? Det kändes som om min himmelske Fader inte hade hört eller svarat på mina innerliga böner. Min tro sattes på prov. Jag vände mig till min himmelske Fader och frågade: ”Himmelske fader, är du verkligen där?”
Under många månader bad jag om hjälp och vägledning. Jag bad för min familj, och jag bad att kunna förstå varför min far inte hade blivit botad. Under en tid kändes det som om himlarna var tysta, men vi fortsatte att be tillsammans som familj om tröst och vägledning. Jag fortsatte också att be. Och så en dag, många månader senare, kom mitt svar i form av ett skriftställe under ett sakramentsmöte. Talaren sade: ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna.” (Ords 3:5–6) En känsla kom över mig och det kändes som om jag var den enda i kapellet. Det var mitt svar. Min himmelske Fader hade hört mina böner!
Det här hände för många år sedan, men jag har det fortfarande i livligt minne, och jag vittnar om att han har gjort mina stigar jämna. Jag vet att när vi tror och litar på honom så kommer ”allting [att] samverka till [vårt] bästa”.
Låt mig uppmana er på samma sätt som aposteln Paulus uppmanade sin unge vän Timoteus: ”Var ett föredöme för de troende.” (1 Tim 4:12) Vill ni vara det? Vill ni visa världen och Herren vad ni tror på genom er klädsel, ert språk, er respekt för er kropp, ert livs renhet? Världen behöver unga kvinnor som är troende.
Tro på Frälsaren. Han älskar er, och jag vittnar för er att han inte kommer att lämna er ensamma. Han har lovat och sagt:
Ej räds, jag är med dig, nu frimodig var.
Se, jag är din Gud, städs mitt bistånd du har.
Du renad skall utgå ur luttringens ugn …
Jag rensar mitt folk, var blott tacksam och lugn.
(”En grundval blev lagd”, Psalmer, nr 38; se också Jes 41:10; 43:2–5)
Jag tror att var och en av er kan påverka världen. Tro på er själva. Tro på att ni aldrig är ensamma. Tro på att ni kommer att få vägledning. I Jesu Kristi namn, amen.