Faderskap: En evig kallelse
Må vi lyssna till profeternas röst, som ända sedan tidernas begynnelse har gjort oss uppmärksamma på faderns betydelse i hemmet.
Om vi tar oss en ordentlig titt på världen idag, så blir det alltmer uppenbart att Satan arbetar på övertid för att förslava människornas själar. Hans viktigaste mål är samhällets grundval – familjen.
Under de senaste decennierna har Satan fört en kraftfull kampanj för att förringa och nedvärdera denna fundamentala och mest betydelsefulla av alla organisationer. Hans framgång blir alltmer uppenbar – grymma fakta ses, rapporteras och hörs dagligen och handlar om att många familjer spricker. Med familjens upplösning ser vi dess fruktansvärda följder för vårt samhälle – ökad brottslighet, beteenderubbningar, fattigdom och drogmissbruk, och listan blir allt längre.
Det tycks mig som om Satans kikarsikte är fokuserat på de äkta männen och fäderna. Vår tids media har till exempel varit obevekliga i sina attacker – har förlöjligat och förringat äkta män, fäder och deras gudagivna roll.
Exempel ur skrifterna
Det kan vara nyttigt att bemöta medias framställning av äkta män och fäder med skrifterna. Där finner vi många stora föredömen.
Fadern och Frälsaren. I Nya testamentet finner vi glimtar av Frälsarens förhållande till sin Fader. En av de mest livfulla av dessa glimtar får vi i Getsemane strax innan han blir förrådd:
”[Jesus] föll på knä och bad:
’Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.’
Då visade sig en ängel ifrån himlen och gav honom kraft.”1
Mose och Jetro. Vi har exemplet i Andra Moseboken om Jetro, Moses svärfar, som såg hur Mose ledde Israels barn:
”När Moses svärfar såg allt han gjorde för folket, sade han: ’Vad är det för bestyr du har med folket? Varför sitter du här ensam, medan allt folket måste stå omkring dig från morgon till kväll?’
Mose svarade sin svärfar: ’Folket kommer till mig för att fråga Gud.’ …
Då sade Moses svärfar till honom: ’Ditt sätt att arbeta är inte bra.
Både du själv och folket som är hos dig blir ju uttröttade. Den här uppgiften är alldeles för tung för dig, och du kan inte klara av den ensam.’”2
Sedan undervisade Jetro Mose om hur han skulle delegera detta ansvar genom att kalla dugliga män som fruktade Gud och låta dem som föreståndare döma i Israel:
”De skall alltid döma folket, men varje viktigt ärende skall hänskjutas till dig. I alla enklare mål skall de döma själva. Så skall du göra din börda lättare, genom att de bär den tillsammans med dig.”3
Alma. I Mormons bok har vi berättelsen om hur Alma, Almas son, hörde till de upproriska och gjorde allt möjligt orättfärdigt. Alma, hans far, bad med stor tro att hans son skulle komma till kunskap om sanningen – en bön som besvarades på ett mycket speciellt sätt:
”Medan han gick omkring för att nedriva Guds kyrka … då uppenbarade Herrens ängel sig för dem. Han kom ned liksom i ett moln och talade såsom med tordönsröst …
Deras förvåning var så stor, att de föllo till jorden och förstodo ej de ord han talade till dem.
Men han ropade åter och sade: ’Alma! Stå upp och stig fram! Varför förföljer du Guds kyrka? Ty Herren har sagt: Detta är min kyrka, och jag skall fast grunda den, och intet skall störta den utom mitt folks överträdelse.’
Ängeln sade vidare: ’Se, Herren har hört sitt folks böner, liksom ock sin tjänare Almas böner, vilken är din fader. Han har nämligen med mycken tro bett, att du skulle bringas till kunskap om sanningen. Jag har därför kommit för att övertyga dig om Guds makt och myndighet, på det hans tjänares böner måtte bliva besvarade enligt deras tro.’”4
När Alma den yngre hade hämtat sig från denna upplevelse var han förändrad.
Faderns roll försvagas
Satan, som har en omsorgsfullt uttänkt plan för hur han ska förgöra familjen, försöker försvaga faderns roll. Mer ungdomsvåld, ungdomsbrottslighet, djupare fattigdom och ekonomisk osäkerhet, och allt fler barn som misslyckas i skolan, ger klara bevis på att det saknas en fars positiva inflytande i hemmen.5 En familj behöver en far som ankare.
Vi borde väl vid det här laget ha lärt av seklers erfarenheter att kärnfamiljen utgör den stabilaste och säkraste grunden i samhället och är fundamental när det gäller att förbereda ungdomar för deras framtida ansvar. Vi borde vid det här laget ha lärt oss att alternativa familjesammansättningar inte har fungerat och aldrig kommer att fungera. Detta uttrycktes tydligt av första presidentskapet och de tolv apostlarnas råd i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”:
”Vi, första presidentskapet och de tolv apostlarnas råd i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, förkunnar högtidligen att äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud och att familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga bestämmelse.
Alla människor – män och kvinnor – är skapade till Guds avbild. Var och en är ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar och har som sådan gudomliga egenskaper och förutsättningar. Att det finns olika kön är nödvändigt för den enskildes förjordiska, jordiska och eviga identitet och uppgift …
Det första bud som Gud gav Adam och Eva gällde deras möjlighet att som man och hustru bli föräldrar. Vi förkunnar att Guds bud till sina barn att föröka sig och uppfylla jorden fortfarande gäller. Vi förkunnar vidare att Gud har befallt att den heliga fortplantningsförmågan endast skall användas mellan man och kvinna, lagligt vigda som man och hustru …
Enligt gudomlig plan skall fadern presidera över sin familj i kärlek och rättfärdighet och har ansvaret att sörja för och beskydda sin familj. Moderns främsta ansvar är barnens omvårdnad. I dessa heliga ansvar är fadern och modern skyldiga att hjälpa varandra som likvärdiga makar …
Vi varnar dem som bryter mot kyskhetsbudet, som förgriper sig på maka eller barn, eller som underlåter att fullgöra sina skyldigheter mot familjen, att de en dag kommer att stå ansvariga inför Gud. Vi varnar vidare för att familjens upplösning kommer att frambringa de stora olyckor över enskilda människor, samhällen och nationer som förutsagts av forntida och nutida profeter.”6
Faderns mångfaldiga roll
Med sådana allvarliga varningar om vår himmelske Faders barns framtid, måste fäder och mödrar skärskåda sina själar för att förvissa sig om att de följer Herrens riktlinjer om hur eviga familjer upprättas. Med fokus på fäderna – vad förväntar sig Herren att vi ska göra?
Så snart en familj har bildats omfattar faderns roll följande:
1. Fadern är familjens överhuvud.
”Faderskapet innebär ledarskap – det viktigaste ledarskap som finns. Det har alltid varit så. Det kommer alltid att vara så. Far, med din eviga följeslagares hjälp, råd och uppmuntran presiderar du i hemmet. Det är inte frågan om att du är mest värdig eller bäst kvalificerad utan en fråga om [gudomlig] bestämmelse.”7
Ditt ledarskap i hemmet måste inbegripa att leda familjen i dess gudsdyrkan.
”Du presiderar vid matbordet, vid familjebönen. Du presiderar vid familjens hemafton, och vägledd av Herrens ande ser du till att dina barn lär sig rätta principer. Din uppgift är att ge vägledning i allt som rör familjelivet.
Du ger en faders välsignelser. Du deltar aktivt i att sätta upp familjeregler och hålla disciplin. Som ledare i ditt hem planerar och offrar du för att uppnå den välsignelse som en enad och lycklig familj ger. För att göra allt detta krävs att du lever ett familjeinriktat liv.”8
Som president Joseph F Smith rådde oss: ”Bröder, det finns alltför litet religiös hängivenhet, kärlek och gudsfruktan i hemmet. Det finns alltför mycket världslighet, själviskhet, likgiltighet och brist på vördnad i familjen, annars skulle dessa brister inte dominera så som de gör utanför hemmet. Det är alltså hemmet som behöver reformeras. Försök att i dag och i morgon införa en ändring i era hem.”9
Kom ihåg, bröder, att i er roll som ledare för er familj är er hustru er livskamrat. Som president Gordon B Hinckley har lärt oss: ”I den här kyrkan går mannen varken framför eller bakom sin hustru, utan vid hennes sida. De är jämställda.”10 Ända sedan begynnelsen har Gud sagt till människorna att ett äktenskap bör föra man och hustru tillsammans till en enhet.11 Därför finns det inte någon president och vice president i en familj. Paret arbetar ständigt tillsammans för sin familjs bästa. De är förenade i ord, i gärning och i handling, medan de leder, visar vägen och styr sin familj. De står på jämlik fot. De planerar och organiserar tillsammans och enhälligt familjens angelägenheter medan de strävar framåt.
2. Fadern är en lärare.
President Joseph F Smiths råd gäller i dag: ”Överlämna inte era barn till specialister … utan undervisa dem med egna föreskrifter och exempel … Var själva specialister på sanningen.”12
”När du inser betydelsen av att undervisa dina barn blir du ödmjuk, ty du inser då genast att detta kan uppnås genom förebilder och exempel. Du kan inte vara på ett sätt och samtidigt effektivt lära ut något annat. Du måste leva och studera och be så att du ständigt ledsagas av den Helige Anden. Du måste rena och inrätta ditt liv så att ditt ledarskap återspeglar Jesu Kristi evangeliums ljus.
Du måste planera din dag vägledd av Herrens ande och uppriktigt söka din egen och din familjs välfärd innan andra omsorger gör dig blind för detta som är ditt främsta ansvar. Vi har fått lära av de levande profeterna: ’Ingen framgång kan kompensera ett misslyckande i hemmet.’ (David O McKay, i Conference Report, apr 1964, s 5, citerar J E McCulloch, Home: The Savior of Civilization [1924], s 42).”13
3. Fadern försörjer familjen timligen.
President Ezra Taft Benson uttryckte detta tydligt: ”Herren har givit männen befallning att försörja sina familjer på ett sådant sätt att hustrun skall kunna uppfylla sin uppgift som moder i hemmet … Ibland vet vi att modern arbetar utanför hemmet på uppmuntran av, eller t o m efter krav av sin make … [för] de bekvämligheter som den extra inkomsten kan ge … Inte bara familjen kommer att lida i sådana fall, bröder, utan också er egen andliga utveckling kommer att hindras.”14
Fäder! Genom gudomligt påbud ska ni presidera över er familj. Detta är ett tankeväckande ansvar och det viktigaste som ni någonsin kommer att ta på er, för det är ett evigt ansvar. Ni ger familjen dess rätta prioritet. Den är den del av ert liv som kommer att bestå på andra sidan graven. Jag vittnar om att följande uttalande är sant:
”Den ställning som männen intar i familjen, och speciellt när de bär det melkisedekska prästadömet, är av yttersta vikt och bör klart inses och vidmakthållas enligt den ordning och den myndighet som Gud förlänade mannen då han satte honom som överhuvud för hans hushåll.
… När det gäller familjen, och särskilt den familj där en som bär det högre prästadömet presiderar, så finns det ingen högre auktoritet än fadern … Den patriarkaliska ordningen är av gudomligt ursprung och kommer att finnas i tid och all evighet. Det finns alltså ett särskilt skäl till att män, kvinnor och barn bör förstå denna ordning och denna auktoritet i Guds folks familjer och söka göra dem till vad Gud avsett dem att vara, ett villkor och en förberedelse för hans barns största upphöjelse. I hemmet tillfaller alltid den presiderande myndigheten fadern, och i alla angelägenheter och frågor rörande hemmet och familjen finns det ingen högre myndighet.”15
Nu har jag använt många citat vars källa jag inte har angett. Jag har gjort det med vilje. De kommer att noga anges som fotnoter i det kommande majnumret av Ensign och Liahona. Jag inbjuder er att studera och gå igenom dessa konferensbudskap. De är underbara tidningar och borde förvisso finnas i varje hem Då kan denna konferens anda leva kvar hela året på dessa tidningars sidor.
Må vi lyssna till profeternas röst, som ända sedan tidernas begynnelse har gjort oss uppmärksamma på faderns betydelse i hemmet. Må vi besluta oss mer helhjärtat att fullgöra våra plikter och de ansvar som Herren har gett till oss som fäder i Sion, är min ödmjuka bön i Jesu Kristi namn, amen.