Men om inte …
Människor uträttar storslagna ting genom att lita på Herren och hålla hans bud – genom att utöva tro också när de inte vet på vilket sätt han håller på att forma dem.
Som ung man kom jag hem från en basketturnering för åttondeklasser. Jag var nedstämd, besviken och förvirrad. Jag vräkte ur mig till min mor: ”Jag vet inte varför vi förlorade – jag hade tro på att vi skulle vinna!”
Jag inser nu att jag inte då visste vad tro är.
Tro är inte övermod, inte bara en önskan – inte bara en förhoppning. Sann tro är tro på Herren Jesus Kristus – en tillit till Jesus Kristus som får en att vilja följa honom.1
För årtusenden sedan måste plötsligt Daniel och hans kamrater lämna sin trygga tillvaro och tvingades ut i världen – en värld som var både främmande och skrämmande. När Sadrak, Mesak och Abed-Nego vägrade falla ner och tillbe en gyllene staty som kungen hade ställt upp, sade en ursinnig Nebukadnessar att om de inte tänkte tillbe som de blivit befallda, skulle de genast kastas i den brinnande ugnen. ”Och vilken gud skall då kunna rädda er ur mina händer?”2
De tre unga männen svarade omedelbart och med tillförsikt: ”Om det blir så [om du kastar oss i ugnen], är vår Gud, som vi dyrkar, mäktig att befria oss ur den brinnande ugnen och att befria oss ur din hand.” Det låter som det slags tro jag hade när jag gick i åttonde klass. Men sedan visade de att de till fullo förstod vad tro är: De fortsatte med att säga: ”Men om inte … [kommer] vi ändå inte [att dyrka] dina gudar och … inte … tillbe den staty av guld som du har låtit ställa upp.”3 Det är sann tro.
De visste att de kunde lita på Gud, även om saker och ting inte blev som de hoppades.4 De visste att tro är mer än ett intellektuellt instämmande, mer än ett erkännande av att Gud lever. Tro är total tillit till honom.
Tro är att förlita sig på att även om vi inte förstår allting så gör han det. Tro är att veta att även om vår förmåga är begränsad så är inte hans det. Tro på Jesus Kristus är att helt och fullt lita på honom.
Sadrak, Mesak och Abed-Nego visste att de alltid kunde lita på honom därför att de kände till hans plan och visste att han är oföränderlig.5 De visste, som vi gör, att jordelivet inte är någon naturens slump. Det är ett kort segment av vår kärleksfulle himmelske Faders stora plan6 att göra det möjligt för oss, hans söner och döttrar, att uppnå samma välsignelser som han åtnjuter, om vi är villiga.
De visste, som vi vet, att vi i vårt förjordiska liv blev undervisade av honom om syftet med jordelivet: ”Vi vilja … dana en jord, på vilken dessa kunna bo. Vi vilja pröva dem med detta för att se, om de vilja göra allt vad Herren, deras Gud, befaller dem.”7
Så är det – det är ett prov. Världen är en plats där dödliga män och kvinnor sätts på prov. När vi begriper att allt är ett prov som handhas av vår himmelske Fader, som vill att vi ska lita på honom och låta honom hjälpa oss, då ser vi allting klarare.
Hans verk och hans härlighet, har han sagt, är ”att åvägabringa odödlighet och evigt liv för människan”.8 Han har redan uppnått gudaskap. Hans enda mål är nu att hjälpa oss – att göra det möjligt för oss att återvända till honom och vara som han är och leva som han lever i all evighet.
Med denna kunskap var det inte svårt för dessa tre unga hebreer att fatta sitt beslut. De skulle följa Gud, de skulle utöva tro på honom. Han skulle rädda dem, men om inte – och vi vet hur berättelsen fortsätter.
Herren har gett oss valfrihet, rätten och skyldigheten att fatta beslut.9 Han prövar oss genom att tillåta att vi ställs inför svårigheter. Han försäkrar oss att han inte kommer att tillåta att vi frestas över vår förmåga.10 Men vi måste begripa att stora svårigheter skapar stora människor. Vi traktar inte efter prövningar, men om vi reagerar på dem med tro, styrker Herren oss. Ett men-om-inte kan leda till stora välsignelser.
Aposteln Paulus lärde sig detta och sade efter årtionden av hängivet missionsarbete: ”Vi jublar … mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och det hoppet bedrar oss inte.”11
Frälsaren gav honom tillförsikt med orden: ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.”12
Paulus svarade: ”Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig … Jag [gläder] mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.”13 Genom att Paulus mötte sina svårigheter på Herrens sätt växte hans tro.
”I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov.”14 Tack vare Abrahams stora tro fick han löfte om att hans efterkommande skulle bli talrikare än stjärnorna på himlen och att han skulle få dessa efterkommande genom Isak. Men Abraham rättade sig genast efter Herrens befallning. Gud skulle hålla sitt löfte, men om inte på det sätt som Abraham trodde, så litade Abraham ändå helt och fullt på honom.
Människor uträttar storslagna ting genom att lita på Herren och hålla hans bud – genom att utöva tro också när de inte vet på vilket sätt han håller på att forma dem.
”I tron vägrade Mose … att låta sig kallas Faraos dotterson.
Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning.
Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter …
I tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede …
I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark …
Genom tron föll Jerikos murar.”15
”Genom tron besegrade [andra] kungariken, fick löften uppfyllda … täppte till lejons gap,
släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid.”16
Men mitt i alla dessa härliga resul-tat som deltagarna hoppades på och förväntade sig fanns alltid ett men-om-inte:
”Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse.
De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring … led brist, blev plågade och misshandlade.”17
”Ty Gud hade förutbestämt något bättre åt dem genom deras lidanden, ty utan lidanden kunde de inte fullkomnas.”18
Våra skrifter och vår historia är fyllda av berättelser om Guds stora män och kvinnor som trodde på att han skulle befria dem – men om inte så visade de att de tänkte lita på honom och vara trofasta.
Han har makten – men det är vårt prov.
Vad förväntar sig Herren av oss med avseende på våra svårigheter? Han förväntar sig att vi gör allt vi kan. Han gör resten. Nephi sade: ”Ty vi veta, att trots allt vad vi förmå göra så är det dock av nåd vi äro frälsta.”19
Vi måste ha samma tro som Sadrak, Mesak och Abed-Nego.
Vår Gud befriar oss från hån och förföljelse – men om inte … Vår Gud befriar oss från sjukdom – men om inte … Han befriar oss från ensamhet, missmod eller fruktan – men om inte … Vår Gud befriar oss från hot, anklagelser och otrygghet – men om inte … Han befriar oss från dödsfall eller skador bland nära och kära – men om inte … så kommer vi att lita på Herren.
Vår Gud ser till att vi får rättvisa – men om inte … Han ser till att vi blir älskade och uppskattade – men om inte … Vi kommer att få en perfekt livskamrat och rättfärdiga och lydiga barn – men om inte … så har vi ändå tro på Herren Jesus Kristus och vet att om vi gör allt vi förmår, så befriar han oss, när hans tid är inne och på hans sätt, och vi kommer att få allt som han har.20 Detta vittnar jag om, i Jesu Kristi namn, amen.