Att förbereda oss för Kristi andra ankomst

Äldste Dallin H Oaks

i de tolv apostlarnas kvorum

Vi måste förbereda oss … andligen för de händelser som profeterats ska ske vid Kristi andra ankomst.

Vi har fått löftet i nutida uppenbarelser att om vi är förberedda behöver vi inte frukta. (Se L&F 38:30.) Jag lärde mig den principen för sextio år sedan när jag blev scout och lärde mig scouternas motto: ”Var redo.” Idag har jag känt mig manad att tala om vikten av att förbereda oss för en framtida händelse som är av största betydelse för var och en av oss – Herrens andra ankomst.

I skrifterna nämns ofta Kristi andra ankomst, en händelse som de rättfärdiga ivrigt ser fram emot och som de ogudaktiga fruktar eller förnekar. De trofasta i alla tidsåldrar har begrundat ordningsföljden och betydelsen av de många förutsagda händelser som ska ske före och efter denna viktiga händelse i historien.

Fyra saker är obestridliga för kyrkans medlemmar. (1) Frälsaren ska återvända till jorden i makt och stor härlighet för att personligen regera under ett tusenårsrike av rättfärdighet och frid. (2) Vid hans ankomst kommer de ogudaktiga att förgås och de rättfärdiga att uppstå. (3) Ingen känner till tiden för hans ankomst, men (4) de trofasta har uppmanats att studera tecknen på hans ankomst och att vara redo för den. Jag önskar tala om den fjärde av dessa stora realiteter: tecknen på Kristi andra ankomst och vad vi borde göra för att förbereda oss för den.

I.

Herren har förkunnat: ”Den som fruktar mig skall förvänta Herrens stora dag, ja, tecknen på Människosonens tillkommelse”, tecken som ska bli synliga ”i himlarna ovantill och på jorden nedantill”. (L&F 45:39–40)

Frälsaren undervisade om liknelsen om fikonträdet vars späda nya grenar är tecken på att sommaren är nära. ”Likaså” när de utvalda får se tecknen på hans ankomst ”skola de veta … att han är nära och står för dörren”. (Se Joseph Smith 1:38–39; se också Matt 24:32–33; L&F 45:37–38.)

Bibliska och nutida profetior innehåller många tecken på Kristi andra ankomst. De innefattar:

Evangeliets fullhet ska återställas och predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.
Falska messiasgestalter och falska profeter ska bedra många.
Krig och rykten om krig, folk som reser sig mot folk.
Jordbävningar på olika platser.
Hungersnöd och farsoter.
En överväldigande plåga, en förhärjande sjukdom som täcker landet.
Tilltagande laglöshet.
Hela jorden i uppror.
Människors hjärtan som försmäktar.

(Se Matt 24:5–15; Joseph Smith 1:22, 28–32; L&F 45:26–33.)

Herren förkunnar i en annan uppenbarelse att några av dessa tecken består av att hans röst kallar folk till omvändelse.

”Lyssnen, o I jordens nationer! Hören den Guds ord, som har skapat eder! …

Huru ofta har jag icke kallat eder genom mina tjänares mun, genom änglabetjäning, med min egen röst, genom tordöns röst, genom ljungeldars röst, genom stormars röst, genom jordbävningars röst, genom stora hagelstormars röst, genom hungers och alla slags pesters röst … och … skulle frälst eder med en evig frälsning, men I villen icke.” (L&F 43:23, 25)

Dessa tecken på Kristi andra ankomst finns överallt omkring oss och verkar ständigt öka i frekvens och intensitet. Listan över större jordbävningar i The World Almanac and Book of Facts, 2004 visar till exempel att det förekom dubbelt så många jordbävningar under 1980- och 1990-talen som under de två föregående årtiondena (s 189–190). Den visar också en stark ökning under de första åren i det här århundradet. Listan över större översvämningar och tidvattensvågor, och listan över orkaner, tyfoner och snöstormar över hela världen, visar liknande ökningar under de senaste åren (s 188–189). Om vi jämför dessa ökningar med hur det var för femtio år sedan, kan de lätt bortförklaras med förändrade rapportkriterier, men den stigande frekvensen av naturkatastrofer under de senaste årtiondena är olycksbådande.

II.

Ett annat tidernas tecken är de trofastas insamling (se L&F 133:4). Under de första åren av denna sista tidshushållning, skulle Sions insamling ske till olika platser i Förenta staterna: till Kirtland, till Missouri, till Nauvoo och till bergens höjder. Alla dessa var insamlingar till blivande tempel. När nu stavar upprättas och tempel byggs i de flesta länder där det finns ett större antal trofasta medlemmar, har vi för närvarande fått befallning att inte samlas in till en enda plats, utan samlas i stavar i vårt eget hemland. Där kan de trofasta åtnjuta alla evighetens välsignelser i Herrens hus. Där, i sina egna länder, kan de åtlyda Herrens befallning att utvidga hans folks gränser och stärka Sions stavar. (Se L&F 101:21, 133:9, 14.) På det sättet är Sions stavar ”till försvar och såsom en tillflykt undan stormen och vreden, när den skall utgjutas över hela jorden obemängt”. (L&F 115:6)

III.

Vi är ur stånd att ändra den andra tillkommelsens faktum, och vi vet inte den exakta tidpunkten, men vi kan påskynda vår egen förberedelse och försöka påverka andra människors förberedelse runt omkring oss.

En liknelse som innehåller en viktig och uppfordrande lärdom om detta ämne är liknelsen om de tio jungfrurna. Om denna liknelse sade Herren: ”Den dag jag kommer i min härlighet, skall den liknelse som jag framställde om de tio jungfrurna gå i fullbordan.” (L&F 45:56)

Denna liknelse som finns i Matteus 25:e kapitel, jämför de fem oförståndiga och de fem förståndiga jungfrurnas omständigheter. Alla tio hade blivit bjudna till bröllopsfesten, men endast hälften av dem hade tagit med sig olja i sina lampor när brudgummen kom. De fem som stod färdiga fick gå in till bröllopsfesten och dörrarna stängdes. De andra fem som hade dröjt med sina förberedelser kom för sent. Dörrarna hade stängts och Herren nekade dem att få komma in och sade: ”Jag känner er inte” (vers 12). ”Vaka därför”, sade Frälsaren sedan, ”ty ni vet inte vilken dag eller timme [Människosonen] kommer” (vers 13).

Proportionerna i denna liknelse är nedslående. Det är tydligt att de tio jungfrurna representerar medlemmarna i Kristi kyrka, för alla hade blivit bjudna till bröllopsfesten och alla visste vad som krävdes för att få komma in när brudgummen kom. Men endast hälften var redo när han kom.

Nutida uppenbarelse innehåller följande lärdom, som Herren gav till kyrkans första ledare:

”Och efter edert vittnesbörd skall vreden komma över folket.

Ty efter edert vittnesbörd kommer vittnesbördet av jordbävningarna …

Likaså … vittnesbördet av tordönens röst, ljungeldarnas röst, stormarnas röst och havets vågors röst, hävande sig över bräddarna.

Allting skall komma i uppror, och människornas hjärtan skola i sanning försmäkta, ty fruktan skall intaga alla människor.

Änglar skola flyga mitt igenom himmelen, ropande med hög röst, blåsande Guds basun och säga: Bereden eder, bereden eder, o I jordens invånare, ty vår Guds dom kommer! Given akt och sen: Brudgummen kommer! Gån ut och möten honom!” (L&F 88:88–92)

IV.

Bröder och systrar, Mormons bok lär oss: ”Detta liv är tiden, då människorna måste bereda sig att möta Gud … detta livets dag är dagen, på vilken människorna skola utföra sina arbeten.” (Alma 34:32) Förbereder vi oss?

Herren förkunnar i förordet till Läran och förbunden: ”Bereden eder, bereden eder, för vad som skall komma, ty Herren är nära.” (L&F 1:12)

Herren gav också uppmaningen: ”Ja, låt ropet utgå ibland alla folk: Vaknen, stån upp och gån ut att möta brudgummen. Se, brudgummen kommer, gån ut att möta honom. Bereden eder för Herrens stora dag.” (L&F 133:10, se också L&F 34:6.)

Vi varnas ständigt i skrifterna att vi inte kan veta dagen eller timmen för Kristi ankomst. I Matteus 24:e kapitel lärde Jesus:

”Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer.

Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.” (Matt 24:42–43) ”Han skulle hava varit redo.” (Joseph Smith 1:47)

”Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” (Matt 24:44; se också L&F 51:20.)

Tänk om han skulle komma i morgon? Om vi visste att vi skulle få möta Herren i morgon – genom vår för tidiga död eller genom hans oväntade ankomst – vad skulle vi då göra idag? Vad skulle vi ha att bekänna? Vad skulle vi upphöra med att göra? Vilka problem skulle vi reda upp? Vilka personer skulle vi förlåta? Vilka vittnesbörd skulle vi bära?

Om detta är vad vi skulle göra, varför inte göra det nu? Varför inte söka efter friden medan friden står att finna? Om oljan i våra lampor börjar tryta, låt oss då genast börja skaffa mer olja.

Vi måste förbereda oss både timligen och andligen för de händelser som profeterats ska ske vid Kristi andra ankomst. Den förberedelse som det är mest troligt att vi försummar är den som är mindre synlig och mer ansträngande – den andliga. En 72-timmarsväska för oförutsedda timliga händelser kan vara bra att ha, men som de oförståndiga jungfrurna till sin sorg fick lära sig är en 24-timmarsväska med andlig förberedelse av större och mer bestående värde.

V.

Vi lever nu i den tiden om vilken det förutsagts att ”friden skall borttagas från jorden” (L&F 1:35), när ”allting skall komma i uppror” och ”människornas hjärtan skola … försmäkta”. (L&F 88:91) Det finns många timliga orsaker till detta uppror, däribland krig och naturkatastrofer, men en ännu större orsak till det nuvarande ”upproret” är andlig.

När vi ser på vår omgivning med trons ögon och med ett evigt perspektiv, ser vi runt omkring oss en uppfyllelse av profetian om att ”djävulen [skall] få makt över sitt eget rike”. (L&F 1:35) En av våra psalmer varnar för att ”mörkrets härar mot dig tåga, rustade i synd och last” (”Israels hopp”, Psalmer, nr 169, vers 2), och så är det.

Det onda som brukade vara begränsat och dolt har nu gjorts lagligt och ställts upp till beskådande. Civilisationens mest fundamentala rötter och bålverk ifrågasätts eller angrips. Nationer förkastar sitt religiösa arv. Ansvar inom äktenskap och familj överges för att de anses hindra den personliga tillfredsställelsen. Filmer, tidningar och teveprogram som formar vår attityd är fyllda med berättelser eller bilder som framställer Guds barn som lystna rovdjur eller i bästa fall som banala människor på jakt efter nöjen. Och alltför många accepterar detta som underhållning.

De män och kvinnor som gjorde ofantliga uppoffringar för att motarbeta onda styrelsesätt i det förflutna, formades av värderingar som håller på att försvinna från den allmänna undervisningen. Det goda, det sanna och det vackra ersätts av det som inte är gott, av likgiltighet och av värdelösa personliga nycker. Det är inte underligt att många av våra ungdomar och vuxna snärjt in sig i pornografi, i hednisk piercing av olika kroppsdelar, i jakt på egoistiska nöjen, oärlighet, utmanande klädsel, fula ord och förnedrande sexuell eftergivenhet.

Ett allt större antal opinionsbil- dare och deras anhängare förnekar att Abrahams, Isaks och Jakobs Gud existerar och dyrkar endast världens gudar. Många mäktiga och inflytelserika människor förnekar rätt och fel som de definierats genom gudomligt påbud. Även bland dem som säger sig tro på rätt och fel, finns det de som ”kallar det onda gott och det goda ont”. (Jes 5:20; 2 Nephi 15:20) Många förnekar också det egna ansvaret och utnyttjar andra, och liksom de oförståndiga jungfrurna försöker de leva på lånade ägodelar och lånat ljus.

Allt detta är mycket allvarligt i vår himmelske Faders ögon som älskar alla sina barn och förbjuder allt sådant som hindrar oss från att återvända till hans närhet.

Hur är det med vår egen förberedelse för det eviga livet? Guds folk har alltid varit ett förbundsfolk. Hur väl lever vi efter förbunden, däribland de heliga löften vi ingick i dopets vatten, när vi mottog det heliga prästadömet, och i Guds tempel? Lovar vi sådant vi inte håller och tror vi på sådant vi inte efterlever?

Följer vi Herrens befallning att ”I [skolen] stå på heliga platser och icke låta eder rubbas förrän Herrens dag kommer, ty se, den kommer snart”? (L&F 87:8) Vilka är dessa ”heliga platser”? Förvisso innefattar de templet och trofast hållna tempelförbund. Förvisso innefattar de hemmet där barnen värdesätts och föräldrarna respekteras. Förvisso innefattar heliga platser de ämbeten vi fått av prästadömsledare, däribland missionskallelser och kallelser som trofast utförs i grenar, församlingar och stavar.

Frälsaren sade i sin profetia om sin andra ankomst: Välsignad är den ”trogne och förståndige tjänaren” som är upptagen med att utföra sina plikter när Herren kommer. (Se Matt 24:45–46.) Och profeten Nephi sade om den dagen: ”De rättfärdiga [behöva] icke frukta.” (1 Nephi 22:17; se också 1 Nephi 14:14; L&F 133:44.) I andra nutida uppenbarelser får vi löftet att ”Herren skall hava makt över sina heliga”. (L&F 1:36)

Vi är omgivna av utmaningar på alla sidor. (Se 2 Kor 4:8–9.) Men med tro på Gud, förlitar vi oss på de välsignelser han lovat dem som håller hans bud. Vi har tro på framtiden och vi förbereder oss för den framtiden. Vi vet inte, för att låna ett uttryck från idrottens bekanta värld, när matchen ska sluta och vi känner inte till slutställningen, men vi vet att när matchen äntligen är över står vårt lag som segrare. Vi fortsätter att gå framåt ”tills Guds avsikter utförts och den store Jehova säger att verket är fullbordat”. (History of the Church, 4:540)

”Därför”, säger Frälsaren till oss, ”varen trofasta, bedjen alltid, haven edra lampor redo och brinnande och tagen olja med eder, så att I ären redo när brudgummen kommer, ty se, sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag kommer snart.” (L&F 33:17–18)

Jag vittnar om Jesus Kristus. Jag vittnar om att han ska komma som han lovat. Och det är min bön att vi ska vara redo att möta honom, i Jesu Kristi namn, amen.