2009
Herren har sörjt för oss
juni 2009


Herren har sörjt för oss

När jag hade gift mig var en av mina största önskningar att få en stor familj. En natt hade jag en dröm där jag såg fyra flickor och tre pojkar som skulle bli en del av vår familj. När jag började få de här barnen hjälpte Herren min make och mig att ta hand om dem. Varje gång någon blev sjuk eller ett problem uppstod ledde prästadömsvälsignelser och underverk till att allt ordnade sig.

Men sedan dog min make. Förutom att försöka hantera sorgen var jag gravid och orolig för hur jag skulle kunna försörja mina barn. Ändå visste jag att Herren skulle fortsätta hjälpa mig.

Ett sätt som Herren hjälpte mig på var att trösta mig. När jag var i templet fick jag veta att min make hade det bra, att det fanns en anledning till att han hade lämnat jorden och att han skulle hjälpa oss från andra sidan förlåten. Jag kände också starkt att jag behövde återvända till templet snart igen. Jag ville gärna återvända efter tre månader men jag visste att det skulle bli svårt att ha både tid och få ihop pengar till resan. Jag brukade åka till templet i Schweiz som ligger långt från mitt hem i Italien.

När jag gick ut från gästhemmet vid templet kom en medlem i kyrkan fram till mig. Han gav mig ett kuvert och sade: ”Det här är till dig.”

Jag öppnade kuvertet och såg att det fanns pengar inuti. ”Jag kan inte ta emot det här”, sade jag.

”Snälla du, ta dem”, sade han. ”När jag var i templet kände jag Anden mana mig att ge dem till dig.”

När jag räknade pengarna insåg jag att det var beloppet jag behövde för att kunna köra från Italien till templet och tillbaka. Tre månader senare kunde jag återvända till templet.

Herren sörjde också för mig genom att hjälpa mig få ett jobb på en läkarmottagning. Snart fick jag möjlighet att utbilda mig så jag kunde arbeta på en akutmottagning. Jag gick kursen, men slutprovet inföll bara två veckor efter mitt barns födelse. Jag hade studerat och närvarat vid alla lektioner under kursens gång, men under de två veckor då jag behövde studera som mest behövde jag också ta hand om min nya dotter. Jag kände mig överväldigad. Utan att ha kunnat studera något var jag inte säker på att jag skulle klara provet.

Jag var nära att ge upp och inte göra provet, men då insåg jag att Herren hade välsignat mig med den här möjligheten. När jag bad försäkrade Anden mig om att jag hade gjort min del och att Herren skulle hjälpa mig.

Jag gjorde provet och litade på att Herren skulle hjälpa mig. Jag blev lättad över att se att provet handlade om de ämnen som jag kände till bäst. Jag klarade det och de ökade möjligheter som utbildningen gav mig var exakt vad min familj behövde. Jag kunde tillbringa mer tid med mina barn och tjäna mer pengar för att ta hand om dem.

Jag vet att min himmelske Fader lyssnar på mina böner och hjälper mig när jag lydigt ber i tro. Jag vet att han har hjälpt mig ta hand om mina barn och att jag kommer att få vara tillsammans med dem och min make för evigt.

En medlem i kyrkan gav mig ett kuvert och sade: ”Det här är till dig.”