Hur man leder klassdiskussioner
Broder Johnson ställde en fråga till klassen i kursen Evangeliets lära. Det blev tyst så länge att han och klassdeltagarna började känna sig illa till mods. Som Söndagsskolans president i staven och observatör, lade jag märke till att just när några klassdeltagare skulle säga något besvarade broder Johnson frågan själv och gick vidare i lektionen.
Detta kan hända både på lektioner i kyrkan och i undervisningen hemma. Jag har lärt mig att det finns två saker som är av stor vikt när man ska uppmuntra till en klassdiskussion: (1) Ställa frågor som har mer än ett möjligt svar och (2) ge klassdeltagarna tillräckligt med tid för att leta efter eller fundera över ett svar.
Ställ frågor som det finns mer än ett svar på
Rätt slags frågor kan leda till bra klassdiskussioner. Kyrkans handledningar är fulla av noggrant utformade frågor som ska uppmuntra klassdeltagarna att söka i lärdomarna efter svar eller begrunda och tillämpa det de har lärt sig.
Du kan ställa frågor som kräver att eleverna söker i skrifterna eller i nutida apostlars och profeters ord för att hitta information. Här är två exempel på sökfrågor som är baserade på undervisningsförslagen i Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith: ”Studera stycket som börjar på sidan 52. Vad gjorde Frälsaren för att vi skulle kunna bli hans medarvingar?” och ”Gå igenom stycket som börjar på sidan 211. Vad lärde Joseph Smith om betydelsen av att ha en fysisk kropp?”
Andra frågor ber klassdeltagarna tänka på betydelsen av det som de har läst eller tillämpa det de har lärt sig i sitt liv. Sådana frågor ställs oftast efter det att klassdeltagarna har bekantat sig med lektionsmaterialet. När du till exempel har ställt sökfrågorna ovan kan du ställa följande frågor för att hjälpa klassdeltagarna tänka på och tillämpa det de har läst: ”Hur kan vi visa Herren vår tacksamhet för hans försoningsoffer?” eller ”Hur kan det faktum att vi förstår hur viktigt det är att ha en fysisk kropp påverka hur vi tar hand om oss själva?”
Vänta på elevernas svar
Oavsett vilken fråga du ställer ska du ge klassdeltagarna tillräckligt med tid till att tänka på svaret. Eleverna lär sig att besvara frågor om de vet att du inte besvarar frågorna åt dem.
Efter det jag såg i broder Johnsons klass bestämde jag mig för att ta reda på hur länge lärare väntar på ett svar när de har ställt en fråga. Jag upptäckte att de flesta lärare bara väntade två eller tre sekunder, men när jag frågade dem trodde de att de hade väntat mycket längre. Eleverna å sin sida berättade att de behövde mer tid till att tänka på sitt svar.
I ett försök att hjälpa lärarna få eleverna att delta mer uppmuntrade jag dem att tyst räkna till tjugo när de har ställt en fråga så att eleverna fick tid att tänka efter. De lärde sig att säga sådant som ”jag ger er lite tid att tänka” eller ”tänk på följande fråga en stund så ber jag er svara sedan”. När lärarna i min stav började göra det ökade deltagandet och klassdeltagarna kunde känna Anden när de började ”undervisa varandra”. (L&F 88:77)
Jag var med på en lektion där läraren gav klassdeltagarna över två minuter till att tänka på en fråga som gällde tillämpningen av en evan-gelielära. För mig var det en tid för tyst begrundan. Jag kände Anden och fick några insikter om läran som jag förmodligen inte skulle ha fått om jag inte haft den stunden för mig själv. Den upplevelsen hjälpte mig förstå att när eleverna får tid till att begrunda en fråga så får de tid till att tänka mer djupgående och lyssna på Anden. (Se 3 Nephi 17:1–3.)
Din klass eller familj kan få liknande andliga upplevelser under diskussioner om du ställer frågor som inte bara har ett svar och sedan ger alla tid till begrundan innan de svarar.
Foto Welden C Andersen
Ta hjälp av de här förslagen till att förbättra elevdeltagandet när du ska undervisa.