Vårt förfinade himmelska hem
Från ett tal under ett andligt möte vid Brigham Young-universitetet den 19 september 2006. För hela texten på engelska, gå till http://speeches.byu.edu.
Om vi kunde sära på förlåten och se vårt himmelska hem skulle vi bli imponerade av de människor som lever lyckligt där, hur kultiverade deras sinnen och hjärtan är. Jag föreställer mig att våra himmelska föräldrar är mycket förfinade. I detta enastående evangelium är ett av syftena med vår jordiska prövotid att vi ska bli lika dem på alla tänkbara sätt så att vi känner oss hemma i våra himmelska föräldrars närhet, och, som Enos uttrycker det, ser på deras ansikten ”med välbehag”. (Enos 1:27)
President Brigham Young (1801–1877) sade: ”Vi försöker efterlikna dem som bor i himlen. Vi försöker forma vårt liv efter dem, se ut som dem, tala och gå som dem.”1 Jag skulle vilja kika in bakom den förlåt som tillfälligt skiljer oss från vårt himmelska hem och måla en verbal bild av de ärbara, härliga och förfinade omständigheter som råder där. Jag ska säga något om språket, litteraturen, musiken och konsten i himlen, och om himmelska varelsers obefläckade utseende, för jag tror att vi i himlen kommer att se var och en av dem i ren och fullkomnad form.
Ju närmare vi kommer Gud, desto lättare berörs vår ande av förfinade och vackra ting.
Språk
Gud talar alla språk och talar dem på rätt sätt. Hans tal är behärskat och anspråkslöst. När Gud beskrev jordens storslagna skapelseprocess sade han i väl avvägd ton att ”[det] var gott” (1 Mos 1:4). Vi skulle ha blivit besvikna om Gud hade använt ett ord som ”toppen” eller något annat överdrivet uttryck.
Brittiske Ben Jonson sade: ”Språket är det som mest avslöjar en människa. Tala, så att jag kan se dig.”2 Vårt språk avslöjar våra tankar, dygder, osäkerheter, tvivel — till och med vilket slags hem vi kommer från. Vi känner oss mer hemma i vår himmelske Faders närhet om vi har utvecklat ett gott språk.
Jag antar att himlens språk, när det talas på rätt sätt, närmar sig en form av musik. Hade C S Lewis detta i åtanke när han skrev: ”Är det inte lustigt hur vissa ordkombinationer — nästan åtskilt från deras betydelse — kan ge en sådan glädjekänsla som musik ger?”3 Vid Jesu födelse visade änglar sig och sade, inte sjöng: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag.” (Luk 2:14) Vi försöker nu fånga denna skönhet i sång, men det ursprungliga änglayttrandet kom i form av tal.
I sin biografi om Ralph Waldo Emerson berättar Van Wyck Brooks att Emerson hade inbjudits att tala vid 300-årsjubileet av den store poeten Shakespeares födelse. Efter vederbörlig introduktion presenterade Emerson sig vid talarstolen och satte sig sedan ner. Han hade glömt sina anteckningar. Han föredrog att låta bli att säga något hellre än att säga sådant som inte var väl valt. För vissa var det Emerson i en av hans mest vältaliga stunder.4
Ett förfinat tal är mer än belevad vältalighet. Det är resultatet av rena tankar och uppriktiga ord. Ett barns bön kan ibland spegla himlens språk i högre grad än en Shakespearemonolog.
Ett förfinat tal reflekteras inte bara av vårt ordval utan också av det vi talar om. Det finns de som alltid talar om sig själva. De är antingen osäkra eller högmodiga. De finns de som alltid talar om andra. De är vanligtvis tråkiga. Det finns de som talar om spännande tankar, gripande böcker och inspirerande läror. Det är dessa få som gör intryck i den här världen. Ämnena man talar om i himlen är varken obetydliga eller alldagliga. De är mer storslagna än vad vi någonsin kan föreställa oss. Vi känner oss hemma där om vi på den här jorden har övat på att tala om det som är förfinat och ädelt och klätt vårt tal i väl avvägda ord.
Litteratur
Består våra fredagskvällar av en frenetisk jakt för att ta reda på var underhållningen och spänningen äger rum? Kan vår tids samhälle producera personer som Isaac Newton eller Wolfgang Amadeus Mozart? Kan 85 kanaler och oräkneliga DVD-filmer någonsin fylla vår omättliga aptit på underhållning? Finns det några som oklokt blir slavar under dataspel eller internetsurfande och därigenom missar rikare upplevelser i form av storslagna böcker, samtal och musik?
Jag vet inte om det finns någon teve eller DVD-spelare i vårt himmelska hem, men jag kan föreställa mig att det finns en flygel och ett magnifikt bibliotek. Det fanns ett fint bibliotek hemma hos president Gordon B Hinckley (1910–2008) när han var liten. Det var inget uppseendeväckande hus men biblioteket innehöll nästan 1 000 band av världens litterära skatt, och president Hinckley tillbringade sina unga år med att fördjupa sig i dessa böcker. Men för att vara beläst behöver man inte ha dyra samlingar litteratur, för de finns tillgängliga både för rika och fattiga i världens alla bibliotek.
President David O McKay (1873–1970) brukade vakna klockan fyra varje morgon, skumma igenom en till två böcker och sedan påbörja sitt arbete klockan sex. Han kunde citera 1 000 dikter ur minnet. Han talade om litteraturens stora mästare som de ”mindre profeterna”. Han förkroppsligade följande uppmaning i skrifterna: ”Sök i de bästa böcker efter visdomsord.” (L&F 88:118)
Min hustru och jag tillbringade nyligen fyra år i Östeuropa på uppdrag av kyrkan. Vi åkte ofta med tunnelbanan i Moskva som heter Metro. Vi lade märke till de ryska passagerarnas nedböjda huvuden, för de läste Tolstoj, Tjechov, Dostojevskij eller Pusjkin — och, ibland, Mark Twain. Människorna var fattiga men de var inte besatta av fattigdomen. De tog till vara den rika traditionen av rysk litteratur, konst och musik.
President McKay sade: ”Det är med böcker som med livskamrater. Vi kan välja sådana som gör oss bättre, mer intelligenta och får oss att uppskatta det goda och det vackra i världen, eller så kan vi välja det undermåliga, vulgära och obscena som får oss att känna det som om vi ’kravlar runt i ett träsk’.”5
Naturligtvis står skrifterna högst bland god litteratur eftersom de inte är grundade på människors åsikter.
Musik
Om vi fick titta in bakom den himmelska förlåten skulle vi troligtvis inspireras av himlens musik, som förmodligen är härligare än någon musik vi har hört på denna jord.
När ett musikstycke har klarat tidens tand och erkänts av de ädla och förfinade så är vårt misslyckande med att uppskatta det inte någon fördömelse av storslagen musik. Försummelsen finns inom oss. Om ett barn växer upp på en diet bestående av hamburgare och pommes frites är det inte troligt att han eller hon blir någon gourmet. Men felet ligger inte hos fin mat. Han bara växte upp med något mindre. Vissa har växt upp på en diet av musikalisk pommes frites.
Det här kan vara en bra tidpunkt att gå igenom ditt musikbibliotek och i första hand välja sådant som upplyfter och inspirerar. Det är en del av mognadsprocessen på din eviga färd. Det här kan också vara en bra tidpunkt att lära dig spela ett musikinstrument eller förbättra musikfärdigheter som du bara delvis har uppnått.
Äldste Neal A Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum sade: ”Vi … lever i en värld som är alltför begiven på smaklöshet och vi behöver få tillfälle att utveckla en smak för fin musik. Likaså befinner vi oss i en värld som är inställd på det som är ”inne”. Vi behöver tillåta människor att komma mer i samklang med den bästa musiken i alla tidsåldrar.”6
Oscar Wilde insåg vilken genomträngande kraft storslagen musik har och lät en av sina gestalter säga: ”När jag har spelat Chopin känns det som om jag har gråtit över synder som jag aldrig begått, och sörjt över tragedier som inte var mina egna.”7 När Messias hade framförts första gången sade Händel som svar på en komplimang: ”Min herre, jag skulle sörja om jag bara underhöll dem — jag vill göra dem till bättre människor.”8 Haydn ”klädde sig i sina bästa kläder när han skulle komponera, för han sade att han skulle träda fram inför sin skapare”.9
Vissa händelser i livet är så storslagna att vi inte kan föreställa oss dem utan ackompanjemang av vacker musik. Vi skulle inte kunna ha jul utan julsånger eller generalkonferens utan heliga psalmer. Och det skulle inte finnas någon himmel utan obeskrivligt vacker musik. President Young sade: ”Det finns ingen musik i helvetet för all god musik tillhör himlen.”10 Det är straff nog att komma till helvetet och inte få höra någon musik för resten av evigheten.
Konst, utseende och inställning
Det jag har sagt om att ha storslaget språk, litteratur och musik i hemmet är lika sant i fråga om storslagen konst — som kanske visas på ett smakfullt sätt i vårt himmelska hem. Detsamma kan också sägas om vårt fysiska utseende och vårt uppförande, ordningen i vårt hem, hur vi ber våra böner och hur vi läser Guds ord.
Jag träffade en gång den stora skådespelerskan Audrey Hepburn medan hon höll på att spela in filmen My Fair Lady. Hon talade om öppningsscenen i filmen då hon spelade en blyg, obildad blomsterflicka. Hennes ansikte hade smetats ner med kol så att hon skulle passa in i omgivningen. ”Men”, sade hon med en blinkning, ”jag hade min parfym på mig. Inom mig visste jag att jag var en lady.” Det krävs ingen parfym för att bli en lady, men det krävs renhet, anständighet, självrespekt och att man är stolt över sitt utseende.
För många år sedan bestämde sig en bekant till mig för att han skulle glädja sin hustru med en speciell komplimang varje kväll när han kom hem. En kväll lovprisade han hennes matlagning. En annan kväll tackade han henne för att hon var en sådan duktig hushållerska. Tredje kvällen talade han om vilket gott inflytande hon hade på barnen. Fjärde kvällen, innan han hann säga något, sade hon: ”Jag vet vad du håller på med. Jag tackar dig för det. Men säg inget av det där. Säg bara att du tycker jag är vacker.”
Hon uttryckte ett viktigt behov hon hade. Kvinnor borde prisas för alla gåvor de har — även för sin omsorg om sitt utseende — som så osjälviskt berikar andra människors liv. Vi får inte låta oss förfalla och bli så likgiltiga — till och med slarviga — i fråga om vårt utseende att vi fjärmar oss från den skönhet som himlen har gett oss.
Några säger lättvindigt: ”Hur jag ser ut påverkar inte hur Gud känner för mig.” Men är det möjligt för både jordiska och himmelska föräldrar att vara outtalat besvikna på sin avkomma utan att de älskar dem mindre?
President Joseph F Smith (1838–1918), kyrkans sjätte president, hade få ägodelar, men han tog hand om dem. Han var noga med sitt utseende. Han pressade sina dollarsedlar för att ta bort skrynklorna. Han lät ingen annan än han själv packa övernattningsväskan. Han visste var varje hushållsartikel, mutter och skruv i hemmet var, och var sak hade sin plats.
Kan man säga det om miljön du lever i? Är det ett ordningens hus? Behöver du damma, städa och plocka i ordning innan du kan inbjuda Herrens Ande till ditt hem? President Lorenzo Snow (1814–1901) sade: ”Herren menar inte att de heliga ska bo i hålor och grottor utan att de ska bygga fina hus. När Herren kommer förväntar han sig inte att möta ett smutsigt folk, utan ett förfinat folk.”11
David Starr Jordan, tidigare rektor för Stanford University, skrev: ”Att vara vulgär är att göra sådant som inte är av det bästa slaget. Det är att göra dåliga saker på ett dåligt sätt, och att vara nöjd med det … Det är vulgärt att ha på sig smutsiga kläder när man inte håller på med smutsigt arbete. Det är vulgärt att tycka om dålig musik, att läsa dåliga böcker, att frossa i sensationstidningar … att finna glädje i skräpnoveller, att tycka om vulgära teaterpjäser, att skratta åt billiga skämt.”12
Din himmelske Fader har skickat iväg dig från sin närhet så att du ska få sådana upplevelser som du inte kunde få i ditt himmelska hem — allt för att du ska förberedas för att bli tilldelad ett rike. Han vill inte att du ska förlora visionen. Du är ett barn till en upphöjd person. Du förutordinerades till att presidera som kung eller drottning. Du kommer att bo i ett hem och en miljö som är oändligt förfinad och vacker, vilket speglas i himlens språk, litteratur, musik, konst och ordning.
Jag avslutar med president Youngs ord: ”Låt oss … visa världen att vi har talang och smak, och bevisa för himlarna att vårt sinne är inställt på skönhet och sann upphöjelse så att vi kan bli värdiga att glädjas i änglars sällskap.”13
Må vi än mer bli värdiga att kunna glädjas åt våra himmelska föräldrars förfinade umgänge, för vi tillhör Gudarnas ras — vi är ”den Högstes [barn]”. (Ps 82:6)
Foto Robert Casey; längst ner: ram av Shambala Publications; till höger: ram av Nova Development
Foto © Getty Images