Du vet redan
Jag hade aldrig tvivlat på att evangeliet var sant. Men nu undrade jag om det räckte.
Liksom Nephi var jag född av goda föräldrar som hade undervisat mig om evangeliet. Min familj hade skriftstudier och bad tillsammans varje dag. Jag lyssnade när mina föräldrar vittnade om Joseph Smith, Mormons bok och alla evangeliets principer. Tack vare de här upplevelserna tvivlade jag aldrig på att kyrkan var sann.
Men trots att jag fått undervisning om evangeliet och lärt mig av mina föräldrars goda exempel kom jag till en punkt när jag insåg att jag inte tvivlade på att kyrkan var sann, men jag hade heller inget brinnande vittnesbörd om att den var det. Och även om jag hade drömt om att gå ut som missionär i hela mitt liv så visste jag att jag behövde veta säkert att evangeliet var sant.
Strax innan jag fyllde 18 år gick jag på en förberedande missionärskurs. Jag började också skriva dagbok.
En dag hade vi en lektion som jag aldrig ska glömma. Ämnet var ”Mormons bok — kärnan i missionärsarbete”. Läraren visade en film där ungdomar från hela världen bar sitt vittnesbörd om Mormons bok och en ung man berättade att han var osäker på om han skulle gå ut som missionär, tills han frågade Gud.
Läraren bad oss sedan bära våra vittnesbörd. Jag kunde inte förneka Anden. Jag insåg att Mormons bok hade välsignat mitt liv. Men jag insåg också att jag aldrig hade bett och frågat Gud om Mormons bok var sann eller om Joseph Smith verkligen hade fått en syn.
Flera dagar senare läste jag i Mormons bok och bestämde mig för att sätta Moronis löfte på prov. (Se Moroni 10:3–5.) Jag knäböjde och bad till Gud av hela min själ. Jag visste inte hur svaret skulle komma eller när jag skulle få det, men jag litade på att han skulle låta mig få veta sanningen i sin egen tid.
När jag ställde mig upp fick jag lust att skriva i min dagbok. Jag slog upp dagboken och läste de senaste anteckningarna som jag hade skrivit söndagen innan, efter missionärsförberedelselektionen. När jag läste mina egna ord som beskrev vad jag hade känt så kom en fridfull känsla över mig som fyllde hela min kropp. Med stor förvissning kände jag i hjärtat: ”Du vet redan. Du vet redan.”
Jag knäböjde igen och tackade min himmelske Fader för att han hade besvarat min bön. Jag hade fått ett svar som bekräftade det som jag hade trott i hela mitt liv.
Nu kan jag bestämt vittna om att Joseph Smith såg Fadern och Sonen och att Mormons bok är sann. Med den vetskapen kunde jag verka på heltid i Perumissionen Piura. På missionen såg jag hur Herren besvarar alla deras böner som ödmjukt söker sanningen. Och för det kommer jag alltid att vara tacksam.
Illustration Dan Burr
Dagbok