Drömmen om grönsakslandet

Anonym

När jag växte upp i en trofast, aktiv familj i kyrkan trodde jag aldrig att ett av mina barn en dag skulle lämna kyrkan.

Min make och jag hade gift oss i templet och fick så småningom sju barn. Vi gjorde allt vi kunde för att lyda profeternas råd. Vi undervisade våra barn om evangeliet, bar vårt vittnesbörd för dem, gick till söndagsmötena tillsammans, hade hemaftnar, bad dagligen, både morgon och kväll, och läste skrifterna som familj. Men inget av det vi gjorde hindrade vår son från att lämna kyrkan.

I min sorg vände jag mig till Herren för att få styrka och kom att bättre förstå handlingsfrihetens roll i vårt liv. Ändå undrade jag: ”Vad mer kan jag göra? Det måste finnas något jag kan göra för att få honom att komma tillbaka till kyrkan.” Jag bad för vår son men kände att det inte var tillräckligt. Skulle han inte ändra sig om jag hade större tro?

Sådana tankar rusade runt i huvudet när jag skulle sova en kväll. Min himmelske Fader fann det för gott att besvara mina frågor genom en dröm. Det var en enkel dröm men för mig hade den en djup innebörd.

I drömmen stod jag mitt i mitt grönsaksland. Jag hade planterat och vattnat fröna men plantorna hade inte börjat växa. I drömmen uppmanade jag plantorna att växa. Jag tjatade på dem att de skulle växa! Sedan började jag skratta åt mig själv. Bara tanken på att försöka få mina plantor att växa genom att uppmana dem att göra det var absurd.

Sedan vaknade jag. Jag förstod genast vad drömmen betydde. Min son var fröet som jag försökte få att växa. Men lika lite som jag kunde få grönsaksfröna att växa, kan jag få min son att ändra sig. I varje frö i mitt land finns en gudagiven förmåga att växa, och det är Gud som leder varje frös tillväxt. På samma sätt har min son förmågan att växa eftersom han är en andeson till vår himmelske Fader. Men om det ska ske någon tillväxt och förändring i hans liv så sker det som ett resultat av hans handlingsfrihet i kombination med Guds makt.

I min dröm planterade jag fröna, vattnade landet, rensade ogräs och försökte på alla sätt att ge näring åt mina frön. På samma sätt planterar jag frön i mina barns liv i min roll som mor. Med min himmelske Faders hjälp undervisar jag dem, försöker vara ett exempel för dem, bär mitt vittnesbörd för dem och älskar dem, och jag gör allt jag kan för att ha ett gott inflytande på deras liv. Sedan måste jag vänta. I sinom tid hjälper Trädgårdsmästaren fröna att växa.

Under tiden hjälper han mig att vänta tålmodigt. Han fyller mitt hjärta med hopp. Han påminner mig om att jag gör allt han kräver av mig. Han ger mig dagliga bevis på sin kärlek. Han stöder mig på alla sätt som jag har behov av.

Så jag väntar, ber, litar på hans löften och fortsätter att plantera frön. Skörden kommer.

Jag uppmanade mina plantor att växa. Jag tjatade på dem att de skulle växa! Sedan började jag skratta åt mig själv.