Varför betalar vi fasteoffer?

Rebecca Alison Titz, en ung vuxen från Tyskland som nu tillhör Winterthurs församling i Schweiz, har ett vittnesbörd om fasta och om välsignelserna som kommer av att betala ett generöst fasteoffer. När Rebecca växte upp såg hon sina föräldrar betala fasteoffer och när hon började tjäna egna pengar så bidrog hon själv med fasteoffer.

Hon säger: ”Det har funnits tider då jag kunde betala ett generöst fasteoffer.” Och hon säger att då ”var jag aldrig hungrig, varken kroppsligt eller andligt”. Hon förklarar att hungerkänslorna från fastan försvinner fort, men den andliga näring hon får när hon hjälper andra är varaktig, ja, evig.

Rebecca har alltid försökt att ge fasteoffren villigt. ”Jag har aldrig haft något problem med att ge dem”, säger hon. ”Jag har aldrig tänkt att jag kunde använda pengarna på något annat. Jag har alltid tänkt att de hjälper människorna som behöver dem.”

En av Rebeccas vänner, Jessica Schwabe från Halberstadts gren i Hannover i Tyskland, tillägger: ”När man betalar fasteoffer blir fastan mer meningsfull. Det gör att allt faller på plats. Fasteoffret är en del av fastan, inte för vår skull utan för andras — för människor i nöd.”