Evangelieklassiker
Fastelagen
Fastelagen är en fullkomlig lag, och vi kan inte börja komma i närheten av fullkomning förrän vi bestämmer oss för att göra den till en del av vårt liv.
En av de mest försummade men ändå mest behövliga lagarna för den här problemtyngda generationen i en fartfylld värld av distraktioner är fastelagen. Fasta och bön har använts nästan som ett enhetligt bruk sedan urminnes tider. Adams generation fastade och bad, liksom Mose på Sinai ([se] 5 Mos 9:9–11) …
Efter Mästarens besök … på västra halvklotet uppmanades folket att fortsätta ”fasta och be och att ofta komma tillsammans, både för att be och för att höra Herrens ord”. (4 Nephi 1:12) Så fullkomligt och uppriktigt var folket i att följa hans bud ”att det inte förekom några stridigheter bland allt folket i hela landet, utan det utfördes mäktiga underverk bland Jesu lärjungar”. (4 Nephi 1:13) Skulle det inte vara underbart att få åtnjuta ett sådant tillstånd i dag?
Bön och fasta i dag
Hans lag har åter bekräftats i vår tid, ty han sade följande genom en nutida profet: ”Jag ger er … en befallning att ni hädanefter skall fortsätta att be och fasta.” [L&F 88:76] I nästa vers nämner han sedan undervisning om evangeliet som en huvudprodukt av böne- och fasteprocessen. Med Herrens ord:
”Och jag ger er en befallning att ni skall undervisa varandra om rikets lära.
Undervisa flitigt och min nåd skall vara med er, så att ni kan bli mera fullkomligt undervisade i teori, i princip, i lära, i evangeliets lag, i allting som rör Guds rike, som är viktigt för er att förstå.” (L&F 88:77–78)
Ingen man eller kvinna kan hoppas på att få undervisa om andliga ting om han inte är vägledd av den Anden, ty ”Anden skall ges till er genom trons bön, och om ni inte får del av Anden skall ni inte undervisa.
Och allt detta skall ni vinnlägga er om att göra som jag har befallt om det ni skall undervisa om, tills mina skrifter i sin helhet har givits.
Och när ni höjer era röster genom Hjälparen, skall ni tala och profetera som det synes mig gott,
ty se, Hjälparen vet allt och bär vittne om Fadern och Sonen.” (L&F 42:14–17)
Ett löfte till alla lärare
O, att alla lärare må fånga andan i detta löfte och göra anspråk på detta erbjudna partnerskap som är tillgängligt för alla som är engagerade i att undervisa om sanningen.
Det finns inga bättre exempel på personer som undervisade genom Anden än Mosiahs söner. I Mormons bok berättas det hur de blev ”starka i kunskapen om sanningen, ty de var män med sunt förstånd, och de hade flitigt utforskat skrifterna för att de skulle kunna få kännedom om Guds ord.
Men detta är inte allt. De hade hängivit sig åt mycket bön och fasta, och därför hade de profetians ande och uppenbarelsens ande, och när de undervisade, undervisade de med Guds kraft och myndighet.” (Alma 17:2–3)
Finns det någon prästadöms- eller biorganisationsledare någonstans i denna kyrka som inte skulle ge allt för att få en sådan kraft, en sådan försäkran? Kom framför allt ihåg att enligt Alma hängav de sig åt mycket fasta och bön. Ni förstår, det finns vissa välsignelser som endast kan ges om vi följer en viss lag. Herren gjorde detta mycket klart genom profeten Joseph Smith när han förkunnade: ”Ty alla som vill ha en välsignelse av mina händer skall följa den lag, och dess villkor, som fastställdes för just den välsignelsen så som de instiftades redan före världens grundläggning.” (L&F 132:5)
Herren kunde inte ha uttryckt sin ställning tydligare, och enligt min mening berövar alltför många sista dagars heliga föräldrar sig själva och sina barn en av de ljuvligaste andliga upplevelserna som Fadern har gjort tillgänglig för dem.
Den månatliga fastedagen
Förutom att fasta för ett särskilt syfte förväntas varje medlem i kyrkan att hoppa över två [på varandra följande] mål mat på faste- och vittnesbördssöndagen …
Enligt kompetenta medicinska experter mår vår kropp bra av en fasteperiod då och då. Det är den första välsignelsen och kanske den minst viktiga. För det andra bidrar vi med pengarna som skulle ha använts till de två målen som fasteoffer. Biskopen använder dem till fattiga och behövande. Och för det tredje får vi en särskild andlig förmån som vi inte kan få på något annat sätt. Fastan helgar vår själ i dag precis som den helgade vissa utvalda folk som levde för 2 000 år sedan. Jag citerar kort från Mormons bok: ”Ändå fastade de och bad ofta och växte sig starkare och starkare i sin ödmjukhet och fastare och fastare i tron på Kristus, till dess deras själar fylldes av glädje och tröst, ja, så att deras hjärtan renades och heliggjordes med en heliggörelse som kommer på grund av att de överlämnade sina hjärtan åt Gud.” (Helaman 3:35) Skulle du vilja att det här hände dig? Det kan det!
Lade du märke till att det står att de som gör detta blir fyllda av ”glädje och tröst”? Du förstår, världen tror i allmänhet att fasta är en tid för ”säck och aska”, en tid när man har en sorgetyngd min, som någon som andra ska tycka synd om. Tvärtom uppmanar Herren:
”När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna. De vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön.
Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte,
så att människor inte ser att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” (Matt 6:16–18)
Fastans välsignelser
Nu ska vi tala om den viktigaste delen av den här underbara lagen. Än så länge har vi bara talat om de välsignelser vi får. Den verkliga glädjen kommer när vi välsignar fattiga och behövande. Ty det är när vi gör denna underbara kristuslika gärning som vi utför den rena och fläckfria gudstjänst som Jakob talar om. [Se Jak 1:27.] Kan du tänka dig någon bättre eller mer fullkomlig kristuslik gärning än en ren och fläckfri gudstjänst? Det kan inte jag.
Herren talade genom Mose och sade:
”Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som HERREN, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,
utan villigt öppna din hand för honom.” (5 Mos 15:7–8)
Sedan lovar han den som ger: ”HERREN, din Gud, [skall] välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig.” (5 Mos 15:10) Han säger som avslutning: ”Därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.” (5 Mos 15:11)
En fullkomliggörande lag
Ja, fastelagen är en fullkomlig lag, och vi kan inte börja komma i närheten av fullkomning förrän vi bestämmer oss för att göra den till en del av vårt liv. När du inleder och avslutar fastan är din ensak, men skulle det inte vara trevligt om du var på din andliga höjdpunkt inför faste- och vittnesbördsmötet?
Hur mycket du ger biskopen som donation är också din ensak, men är det inte härligt att veta att din skuld till Herren har betalats villigt och samvetsgrant?
Tillfredsställelse följer på lydnad
Har du någon gång lagt märke till hur tillfredsställande det är djupt inne i dig varje gång du hörsammar din himmelske Faders önskningar?” Det finns ingen sinnesfrid som kan jämföras med den frid som följer på lydnad mot sanningen.
Världen behöver självdisciplin. Du kan hitta den i fasta och bön. Vår generation har blivit sjuk på grund av brist på självkontroll. Fasta och bön hjälper oss att ingjuta denna dygd hos oss.
Världens framtid är beroende av en skyndsam återgång mot enighet i familjen. Fasta och bön hjälper oss att få det. Alla har ett större behov av gudomlig vägledning. Det finns inget bättre sätt. Vi behöver alla övervinna motståndarens makt. Hans inflytande är oförenligt med fasta och bön …
Jag bifogar mitt vittnesbörd till Almas när han förkunnade:
”Se, jag vittnar för er att jag vet att detta som jag har talat om är sant. Och hur tror ni jag vet att det är sant?
Se, jag säger er att det har tillkännagivits för mig genom Guds Helige Ande. Se, jag har fastat och bett i många dagar för att jag själv skulle kunna få vetskap om detta. Och nu vet jag själv att det är sant, ty Herren Gud har uppenbarat det för mig genom sin Helige Ande.” (Alma 5:45–46)
Detalj från Alma den yngres och Mosiahs söners omvändelse, av David Linn, med tillstånd av Church History Museum; fotoillustration Matthew Reier
Till vänster, uppifrån: fotoillustrationer Jerry Garns och Michael Sandberg; till höger: fotoillustration Steve Bunderson