Tills vi möts igen
En bild av faderskap
Det var inget ovanligt att jag såg de här två cyklisterna, men den här söndagen påminde den enkla bilden av dem om min barndom och gav mig tilltro till framtiden.
Det var söndag och min familj och jag var på ett invigningsmöte för ett nyrenoverat möteshus i vårt område. Bara några minuter före sakramentsmötet bad stavspresidenten mig att åka till vår församlingsbyggnad tre kilometer bort och hämta något som han behövde. Det var precis att jag hann dit och tillbaka i tid. När jag gjorde det enkla ärendet hade jag en upplevelse som berörde mig andligen — en underbar påminnelse om vad som är viktigt.
Med bara några kvarter kvar innan jag var tillbaka till mötet såg jag framför mig två cyklar, en stor och en som var ganska mycket mindre. Båda cyklisterna trampade energiskt på. Jag kände genast igen cyklisterna. Det var två personer jag kände väl, en god broder från min församling och hans lille son. De cyklade till kyrkan — precis som de gjorde varje söndag.
Medan jag iakttog dem såg jag för mitt inre en bild av framtiden, när den lille pojken — och hans pappa också — kommer att minnas de där cykelturerna. Jag tänkte: ”Vilket gott exempel den här pappan är, och vilket evigt inflytande han kommer att ha på den dyrbara son som Gud har gett honom. Den pojken”, tänkte jag, ”kanske växer upp och värdesätter den upplevelsen. Och kanske han gör om det när han själv blir pappa.”
När jag kom ifatt dem såg jag för mitt inre en bild från min egen barndom av min pappa som brukade låta mig sitta på styret på sin cykel. Den nära relation som utvecklas genom sådana upplevelser är en glädje att ha och härlig att minnas.
När jag kom fram till kyrkan hälsade jag på cyklisterna med ett leende och fick ett tillbaka när de uttryckte sin tysta glädje över att komma till kyrkan. Under prästadömsmötet den eftermiddagen fick jag chansen att berätta för den här brodern hur imponerad jag hade varit av bilden av en rättfärdig far som jag hade sett tidigare. Hans ansikte lyste upp, och kanske blev han överraskad eftersom det jag beskrev var så vanligt för honom.
Som sista dagars heliga har vi förmånen att se en bild av många fäder som den här som bygger upp sina barns andliga och känslomässiga välmående. Och som barn, välsignade med sådana föräldrar, kan vi känna en innerlig tacksamhet för deras enkla men ändå djupgående exempel och uppoffringar.
Fotoillustration Ruth Sipus