Herren beskyddade oss
Den 7 juni 1994 var jag på väg hem med färja tillsammans med fem andra missionärer efter en zonkonferens i Östra Samar på Filippinerna. Nattluften var fuktig och tung. När vi hade stuvat in våra väskor vid våra kojor på andra däck gick vi fyra tillbaka till fören för att komma undan hettan. Men äldsterna Dunford och Bermudez stannade kvar och lade sig för att sova.
Jag pratade med äldste Kern när vi hörde en fyrverkeriliknande explosion på styrbord sida. Plötsligt slog flammor upp längst bak på båten som fick mer kraft av bränslet från maskinrummet. Gångarna fylldes av rök och sedan gick strömmen vilket gjorde passagerarna panikslagna i mörkret.
Vi fyra samlades på däcket och bad om att vi skulle vara lugna och tänka klart och att Anden skulle vägleda oss. Omedelbart därefter gick äldste Valentine snabbt tillbaka in i båten och letade efter flytvästar. I hytten träffade han äldste Dunford som gav honom två flytvästar och gick för att leta efter äldste Bermudez. Sedan hittade äldste Valentine två flytvästar till i mörkret. Mirakulöst nog, trots det kaos som rådde, tog han sig nerför gången utan att någon kom i hans väg, och han var tillbaka på däcket efter 20 sekunder. Vid det laget var fören packad med passagerare och flammorna kom allt närmare. Vi hade inget annat val än att hoppa. Vi tog på oss flytvästarna och höll en kort bön innan vi hoppade i. Äldste Valentine knuffades ner av den panikslagna gruppen bakom oss men slog oskadad i vattnet tre meter nedanför.
Området runt båten var väl upplyst på grund av branden och vi kunde höra människor skrika runtomkring oss. Vi fyra samlades en kort bit bort från båten, bland alla dem som också hade hoppat, och simmade iväg från den brinnande trevånings-färjan. Vi bad en bön igen och tackade vår Fader i himlen för det beskydd vi hade fått och bad om hjälp att hitta våra kamrater, äldste Dunford och äldste Bermudez. Äldste Valentine såg dem med flytvästar på, men vi hade inte sett dem på däcket.
När elden hade slocknat blev det beckmörkt och vågorna gick höga och gjorde det svårt för oss att hålla oss flytande fastän vi hade flytvästar på. Återigen uppsände vi en bön och den här gången bad vi om att bli vägledda till någon vi kunde hjälpa. Snart såg vi två kvinnor med barn och en äldre man och vi turades om att hålla alla flytande. Vi klarade det och snart såg vi en liten flotte som vi satte passagerarna på, men vi kände att andra kunde få använda den så vi stannade kvar i vattnet.
Efter en halvtimme ökade vinden i styrka. Det började regna och de redan höga vågorna blev större. Vi visste fortfarande inte vad som hade hänt med de andra äldsterna men vi förstod att stormen skulle sätta stopp för alla räddningsförsök. Äldste Kern, som agerade som röst för gruppen, bad om att stormen skulle lugna sig och att de andra äldsterna skulle vara i säkerhet. Inom några minuter var stormen borta.
Vi väntade, överväldigade över vad vi hade sett, och så hörde vi äldste Dunford ropa på äldste Kern. Vi ropade och simmade mot dem. Äldsterna Dunford och Bermudez hade lyckats hoppa av båten genom att klättra ut genom ett fönster, och de bar på två kvinnor, utan flytvästar, som hade klamrat sig fast på deras ryggar.
Vi blev kvar så ett tag och sedan fick vi syn på lysena på en fiskebåt som lämnade Guiuanområdet. Det dröjde inte länge förrän båten upptäckte oss, men den var nästan full så vi satte de två kvinnorna på båten och fortsatte vänta.
Vi hade varit i vattnet i två timmar när en annan båt hittade oss och tog oss iland. Vi kom fram till missionärslägenheten i Guiuan tidigt på morgonen den 8 juni, som var min 21-årsdag. Vi bad om att de som fortfarande var ute i sjön skulle räddas och tackade återigen vår himmelske Fader för det beskydd vi hade fått.
Jag kommer aldrig att glömma den upplevelsen och jag hoppas att jag aldrig glömmer hur trygga vi kände oss under hela pärsen. Herren beskyddade oss verkligen. Tack vare den händelsen fick jag ett starkare vittnesbörd om att Herren alltid är med sina barn och ger oss den frid och hjälp vi behöver under våra prövningar.
Illustration Michael T Malm