Ungdomar
Ingen är perfekt
Nephi sade exakt det jag tänkte: ”Min själ skall glädjas i dig, min Gud och min frälsnings klippa.”
Jag har alltid velat vara som Nephi: strikt lydig, extremt trofast och djupt andlig. I mina ögon var Nephi det största exemplet på godhet. Få saker lockade mer än tanken på att växa upp och bli precis som han — eller åtminstone börja få en liten del av hans utmärkta karaktär.
En dag hade jag en liten kris som orsakades av mina känslor av otillräcklighet. Jag hade så stora ambitioner och så många mål. Men det verkade inte som om jag kom någon vart. Genom tårar av hopplöshet uttrycket jag de här känslorna för min far. Han ställde sig tvärt upp, gick bort till bokhyllan och tog fram ett av sina exemplar av Mormons bok. Utan att säga ett ord slog han upp Andra Nephi 4 och började läsa vers 17.
Jag fick rysningar som spred sig i kroppen som elektriska stötar när jag lyssnade på de här mäktiga orden: ”O, jag arma människa!” Tankarna rusade runt i huvudet. Hur kunde Nephi, min hjälte och mitt exempel, säga ”arma människa” om sig själv? Om han kunde säga det om sig själv, vad var då jag?
Återigen kände jag något som liknade elektriska stötar när min far läste vers 28: ”Vakna upp, min själ! Tyngs inte längre av synden!” Det kändes som om de mörka molnen i mitt sinne hade skingrats och uppenbarat värmen och storslagenheten i den öppna blå himlen och den strålande solen. Det är omöjligt att beskriva hur den här versen upplyste min själ. Få verser i skrifterna har fyllt mig med så mycket hopp, inspiration och glädje som den här gjorde.
I vers 30 säger Nephi exakt det som jag tänkte, men i finare ordalag: ”Min själ skall glädjas i dig, min Gud och min frälsnings klippa.” Den här versen gav mig känslor av frid och tacksamhet för Herrens innerliga barmhärtighet och kärlek.
Pappa slog ihop boken och förklarade att de verserna ibland kallas för Nephis psalm. Sedan förklarade han milt att också de största människorna på jorden är ofullkomliga, och de måste inse sina ofullkomligheter om de inte ska bli högmodiga och således inte stora.
Jag förstod. Jag hade svagheter, men det betydde inte att jag inte kunde bli som Nephi. Genom att erkänna mina svagheter kom jag närmare Nephis kaliber. Nephi var stor eftersom han, förutom att han var lydig och trofast, också var ödmjuk och villig att erkänna sina fel.
Ända sedan den upplevelsen har jag verkligen uppskattat Nephis ord. Varje gång jag läser dem får jag samma ilningar och samma inspiration som första gången jag läste dem. De här verserna talar om för mig att jag är en Guds dotter, med förmåga att göra mer än jag någonsin kunde föreställa mig. Jag vet att om jag är trofast och strävar framåt så finns oräkneliga välsignelser i beredskap.