Jag bestämde mig för att lyssna

Nancy Williamson Gibbs, Colorado, USA

För en del år sedan började jag få en efterhängsen, gnagande känsla av att jag behövde sammanställa en familjekokbok, med recept från olika släktingar bland annat. Jag avvisade tanken. Jag tänkte ofta: ”Jag har inte tid att göra en fånig kokbok! Jag har sex aktiva barn! Att göra kokböcker är något för sådana mammor som är duktiga på att baka bröd och kanelbullar. Jag har inte tid med sådant!”

Jag hade den här efterhängsna känslan i åratal, ända till en dag när jag äntligen bestämde mig för att verkligen överväga det hela. Men jag undrade vilka i min familj som skulle vilja delta. Jag var den enda medlemmen i kyrkan i min familj, mina föräldrar hade dött, jag hade inga syskon, och de flesta av mina släktingar bodde långt bort. Men jag bestämde mig för att lyssna på maningen i alla fall.

Jag kontaktade min familj, förklarade att jag höll på att sammanställa en familjekokbok och bad dem att skicka recept. Under året som följde fick jag flera recept. En del släktingar skickade också släktberättelser och fotografier. Detta ledde till att jag manades till att intervjua mina äldsta levande släktingar och samla släkthistoriskt material, vilket jag bestämde mig för att ta med i boken också.

Medan jag sammanställde boken insåg jag att jag inte kände många av släktingarna som hade skickat in recept. Därför bestämde jag mig för att ta med ett släktträd. Jag bad alla om information, skrev ut släktträdet och tog med det i manuskriptet.

När jag tog en sista titt på den färdiga boken kom jag till sidan med släktträdet och överväldigades av Anden. Tårar rann nerför kinderna när jag plötsligt tydligt insåg varför jag skulle sammanställa den här ”fåniga” kokboken. Det hade inte så mycket med recepten att göra. Jag hade samlat namn och datum från generationer av mina förfäder. Alla dessa personer kunde nu få tempelarbete gjort för sig. Dessutom hade jag bevarat underbara berättelser för framtida generationer.

I dag har jag regelbunden kontakt med flera av mina kusiner och har en underbar relation till mina släktingar. När jag tittar på min kokbok tänker jag ofta på skriftstället: ”Bli därför inte trötta av att göra gott, ty ni lägger grundvalen till ett stort verk. Och av det ringa kommer det som är stort” (L&F 64:33). Jag förundras fortfarande när jag stannar upp och tänker på alla de glädjande och underbara saker som blev resultatet av att jag följde en maning och sammanställde en enkel kokbok.