2012
Vart leder mina val?
Juni 2012


Vart leder mina val?

Kunde Karina ändra riktning genom att ändra på sina beslut?

Karinas leende dog bort. Hon började svettas — och inte för att det var ovanligt varmt den veckan. Hon tittade sig omkring efter hjälp. Men trots att det var mycket folk vid templets öppet hus, verkade ingen lägga märke till att hon var ensam med reportern och alla hennes frågor.

Ända till dess hade 17-åriga Katarina tyckt om att vara volontär vid öppet hus för templet i Kiev i Ukraina. Nu kändes det som om hennes tunga hade fastnat när reportern spänt väntade på hennes svar.

Karina var rädd att Gud inte skulle hjälpa henne på grund av tidigare misstag som hon försökte övervinna.

Vart man kommer om man följer mängden

Karina växte upp i kyrkan och hade alltid drömt om ett tempeläktenskap. Men liksom många andra tonåringar ville hon känna sig accepterad.

Hon ville vara vacker och populär som sin storasyster. Hon drömde om att väcka uppmärksamhet och vara beundrad, men hon var rädd för att väcka uppmärksamhet och bli retad. Det faktum att hon ville följa i sin pappas fotspår och studera vid polisskolan ökade bara trycket. Av 2000 elever var bara 70 kvinnor. Hon både tyckte om uppmärksamheten och fasade för den.

I sin önskan att passa in gjorde hon några dåliga val. ”Världens dragningskraft var stark”, säger Karina. ”Folk runt omkring mig drack och rökte. De pressade mig och jag gav efter. Jag tyckte om att vara en del av en grupp som var så sorglös.”

Hon visste att det hon gjorde var fel, men hon tänkte inte på vart hennes val ledde när hon följde gruppen bort från Gud (se Matt. 7:13–14).

Valet att ändra sig innebär att man ändrar på sina val

En dag sade en ung man som hon tyckte om att han respekterade hennes tro.

Karina skämdes för att hon inte levde efter sin tro bättre och stannade upp för att begrunda vilken väg hon befann sig på (se Haggai 1:5–7). Hon insåg att hennes beslut ledde henne bort från Gud, från den Helige Andens sällskap och från drömmen om en evig familj.

Det enda sättet att ändra riktning på var att ändra på besluten hon fattade varje dag.1 Men hon undrade om hon hade kommit för långt in på fel väg. Var det för sent för att ändra sig?

Karina bestämde sig för att ändra sig genom att be och läsa skrifterna varje dag. Hon började skriva dagbok, vilket hjälpte henne se sin himmelske Faders hjälp varje dag. Hon ändrade samtalsämne om samtalen blev stötande.

Hennes svåraste beslut var att välja att inte ha några vänner ett tag i stället för att välja vänner med ett negativt inflytande. Hon började titta efter vänner med högre normer.

Hoppets betydelse

Under månaderna som följde slängde motståndaren tvivel och rädsla i ansiktet på henne vid varje beslut. Ibland undrade hon om det var värt ansträngningen att följa Frälsaren. Den hon ville vara verkade vara utom räckhåll.

Men när hon såg hur hennes föräldrar och andra med starkt vittnesbörd levde insåg hon att det finns något som är mäktigare än tvivel och rädsla — hon insåg att det finns hopp tack vare omvändelsen.

”Jag såg att det var möjligt att leva på rätt sätt”, säger hon. ”Vi fördöms inte på grund av våra misstag. Vår himmelske Fader har gett oss chansen att omvända oss och ändra riktning.”

Genom att vända sig bort från gamla val och försöka följa Frälsaren varje dag har hon lärt sig att vår himmelske Fader är tålmodig. ”Han har gett mig den ena chansen efter den andra att förändra mig och bli en bättre person”, säger hon. ”Han har hjälpt mig igenom svåra tider.”

Hjälpen finns där om vi väljer att följa

Karina sträckte på sig och vände sig tillbaka till reportern. Hennes leende blev bredare. Vår himmelske Fader hade gjort så mycket för henne redan att hon visste att han skulle hjälpa henne nu också.

När reportern hade ställt sina frågor log Karina och vinkade. Reportern log tillbaka och gick iväg. Karina kunde inte komma ihåg så mycket av det hon hade sagt, men hon kom länge ihåg hur hon kände sig, för hon visste att vår himmelske Fader alltid är inom räckhåll för dem som väljer att följa honom.

Slutnot

  1. Se Thomas S. Monson, ”Vägen till fullkomlighet”, Liahona, juli 2002, s. 111–114.

Foto Adam C. Olson

Skriv ut