Du vet tillräckligt
Från ett tal som hölls under generalkonferensen i oktober 2008.
Vår omvändelse sker steg för steg, rad på rad. Först bygger vi en grund av tro på Herren Jesus Kristus.
När jag för över fyrtio år sedan funderade över den utmaning som en mission är, kände jag mig både otillräcklig och oförberedd. Jag minns att jag bad: ”Himmelske Fader, hur ska jag kunna tjäna som missionär när jag vet så lite?” Jag trodde på kyrkan, men jag kände att mina andliga insikter var mycket begränsade. När jag bad kom känslan: ”Du vet inte allt, men du vet tillräckligt!” Denna nya tillförsikt gav mig modet att ta nästa steg — ut på missionsfältet.
Vår andliga resa pågår livet ut. Vi vet inte allt i början, inte ens under vägens gång. Vår omvändelse sker steg för steg, rad på rad. Först bygger vi en grund av tro på Herren Jesus Kristus. Vi hedrar principerna och förordningarna som omfattar omvändelse, dop och att ta emot den Helige Andens gåva. Vi förpliktar oss att be, att vara lydiga och att alltid vara ett vittne om Mormons bok.
Sedan förblir vi trofasta och tålmodiga medan vi strävar framåt i livet. Ibland blir Herrens svar: ”Du vet inte allt, men du vet tillräckligt” — tillräckligt för att hålla buden och göra det rätta. Tänk på Nephis ord: ”Jag vet att [Gud] älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder” (1 Nephi 11:17).
Vi har alla ögonblick av andlig styrka, ögonblick av inspiration och uppenbarelse. Vi måste låta dem sjunka djupt in i vår själs kammare. När vi gör det, förbereder vi vårt andliga hemförråd för ögonblick då vi ställs inför personliga svårigheter. Jesus sade: ”Besluta er av hjärtat att göra det som jag skall lära och befalla er” (Joseph Smith Translation, Luke 14:28 [i Luke 14:27, fotnot b], King James Version).
För många år sedan dog en liten dotter till en god vän till mig i en tragisk olycka. Hopp och drömmar krossades. Min vän kände outhärdlig sorg. Han började ifrågasätta det han fått lära sig och det som han själv hade undervisat om som missionär. Hans mor skrev ett brev till mig och frågade om jag ville ge honom en välsignelse. När jag lade händerna på hans huvud, kände jag att jag skulle säga någonting till honom som jag inte direkt hade sett på samma sätt tidigare. Intrycket jag fick var: Tro är inte bara en känsla utan också ett beslut. Han skulle behöva välja att tro.
Min vän visste inte allt, men han visste tillräckligt. Han valde att gå trons och lydnadens väg. Han föll på knä. Han fick tillbaka sin andliga jämvikt.Några år efter välsignelsen till min vän
fick jag ett brev från hans son som nu är på mission. Det var besjälat av övertygelse och vittnesbörd. När jag läste hans vackra brev såg jag hur en fars val att tro under en mycket svår tid hade blivit till stor välsignelse för nästa generation.
Utmaningar, svårigheter, frågor och tvivel är alla en del av jordelivet. Men vi är inte ensamma. Som lärjungar till Herren Jesus Kristus finns enorma andliga reservoarer av ljus och sanning tillgängliga för oss. Rädsla och tro kan inte råda sida vid sida i vårt hjärta. I våra svåra stunder väljer vi trons väg. Jesus sade: ”Var inte rädd. Tro endast” (Mark. 5:36).
Under årens gång tar vi dessa viktiga andliga steg om och om igen. Vi börjar se att ”den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen” (L&F 50:24). Våra frågor och tvivel skingras eller blir mindre viktiga. Vår tro blir enkel och ren. Vi lär oss sådant som vi redan kände till.
Illustration Annie Henrie