Evangelieklassiker
Handlingsfrihet och inspiration
Bruce R. McConkie föddes den 29 juli 1915 i Michigan, USA. Han inröstades till de sjuttios första kvorum 1946 och ordinerades till apostel 1972. Han dog den 19 april 1985. Det här talet hölls vid Brigham Young-universitetet den 27 februari 1973.
Vi förväntas göra allt vi kan och sedan söka ett svar från Herren, en bekräftelse på att vi har dragit rätt slutsats.
När vi var i Guds vår himmelske Faders närhet begåvades vi med handlingsfrihet. Detta gav oss möjligheten, förmånen, att välja vad vi skulle göra — att göra ett fritt, obehindrat val … Vi förväntas använda de gåvor och talanger och förmågor, det förnuft och den omdömesförmåga och den handlingsfrihet som vi begåvats med.
Men å andra sidan har vi befallts att söka Herren, att önska få hans Ande, att få uppenbarelsens Ande och inspiration i vårt liv. Vi kommer till kyrkan och en bemyndigad förlänare lägger händerna på vårt huvud och säger: ”Ta emot den Helige Anden.” Detta ger oss den Helige Andens gåva — rätten till att ständigt ledsagas av den medlemmen i gudomen, baserat på vår trofasthet.
Således ställs vi inför två förslag. Det ena är att vi bör vara ledda av inspirationens Ande, uppenbarelsens Ande. Det andra är att vi är här med befallningen att använda vår handlingsfrihet, att bedöma vad vi bör göra på egen hand. Vi behöver finna en medelväg mellan dessa två …
Jag skulle vilja presentera tre studiefall, av vilka vi kanske kan dra några mycket realistiska och sunda slutsatser om vad som bör ske i vårt eget liv. Jag hämtar dessa illustrationer från uppenbarelserna som Herren har gett oss.
”Du har inte förstått”
Studiefall 1: Det fanns en man som hette Oliver Cowdery … Han skrev ner orden som profeten dikterade medan Anden vilade på honom under översättningsprocessen. (Det var Mormons bok som översattes.) Broder Cowdery var relativt andligt omogen vid den tiden och han sökte efter och ville göra något som låg utöver hans dåvarande andliga förmåga. Han ville översätta själv. Därför [bad] han profeten, profeten tog upp saken med Herren, och de fick en uppenbarelse. Herren sade: ”Oliver Cowdery, sannerligen, sannerligen säger jag dig, att lika visst som att Herren som är din Gud och Återlösare lever, lika visst skall du få kunskap om vad du än ber om i tro, med ett uppriktigt hjärta, med tro på att du skall få.” Och något som han kanske får kan definieras som ”kunskap om inristningen på de gamla uppteckningarna, vilka är forntida, vilka innehåller de delar av mina skrifter som talats genom min Andes tillkännagivelse”.
När Herren har tagit upp själva problemet uppenbarar han en princip som har med den och alla andra liknande situationer att göra: ”Ja se, jag skall tala till ditt förstånd och till ditt hjärta genom den Helige Anden, som skall komma över dig och som skall bo i ditt hjärta. Och se, detta är uppenbarelsens ande” (L&F 8:2–3) …
Så han frågade. Och som du vet misslyckades han. Han var helt oförmögen att översätta … Ärendet gick tillbaka till Herren, vars löfte de hade försökt anpassa sig till. Och svaret kom, anledningen kom, till varför han inte kunde översätta: ”Du har inte förstått. Du antog att jag skulle ge dig den, när det enda du tänkte på var att be till mig” (L&F 9:7).
Nu verkar det ju som om det var allt han hade uppmanats att göra, att be i tro. Men det är underförstått att när vi ber i tro så krävs det att vi gör allt i vår makt för att uppnå målet vi söker. Vi använder den handlingsfrihet som vi begåvats med. Vi använder varje förmåga och talang vi har för att förverkliga det som kan komma att krävas. Det här gäller översättningen av Mormons bok, det gäller när man väljer en hustru, när man väljer yrke, när man gör någon annan av alla de 10 000 viktiga saker som uppkommer i vårt liv …
”Varför frågar du mig?”
Nu kommer vi till studiefall 2: [Jarediterna] kom till vattnen som de skulle ta sig över, och Herren sade till [Jareds broder]: ”Bygg några båtar” …
[Båtarna] skulle användas under speciella och svåra omständigheter, och [Jareds broder] behövde något mer än vad som nu fanns i dem: Han behövde luft. Och det var ett problem som låg utanför hans förmåga. Så han tog upp frågan med Herren, och eftersom han inte hade förmågan att lösa problemet, löste Herren det åt honom och sade: ”Gör så här och så här, så får ni luft.”
Men Jareds broder — som nu fått större självtillit eftersom han talade med Herren, eftersom han kommunicerade och fick svar — ställde sedan en annan fråga: ”Vad ska vi göra för att ha ljus i båtarna?”
Herren samtalade lite med honom om detta och därefter sade han: ”Vad vill du att jag skall göra så att ni kan ha ljus i era farkoster?” (Ether 2:23). Med andra ord: ”Jag har gett dig din handlingsfrihet. Du har begåvats med kapacitet och förmåga. Ut med dig och lös problemet.”
Jareds broder förstod. Han gick upp på ett berg som hette Shelem, och det står i uppteckningen att han ”smälte ut ur en klippa sexton små stenar. Och de var vita och klara alldeles som genomskinligt glas” (Ether 3:1) …
Och Herren gjorde det som Jareds broder bad honom om, och det var då han såg Herrens finger. Och medan han var andligt mottaglig fick han en uppenbarelse som överträffade allt som någon profet någonsin hade fått innan dess. Herren uppenbarade mer för honom om hans natur och person än vad som någonsin hade framkommit tidigare, och allt detta hände eftersom han hade gjort allt han kunde och eftersom han hade rådgjort med Herren.
Vi måste hitta balansen mellan handlingsfrihet och inspiration. Vi förväntas göra allt vi kan och sedan söka ett svar från Herren, en bekräftelse på att vi har dragit rätt slutsats. Och ibland, trevligt nog, får vi dessutom ytterligare sanningar och kunskap som vi inte väntade oss.
”De rådslår mellan sig själva och mig”
Nu kommer vi till studiefall 3: I kyrkans tidiga historia befallde Herren de heliga att samlas på en viss plats i Missouri … Lägg nu märke till vad som hände. Det är Herren som talar:
”Som jag sade angående min tjänare Edward Partridge: Detta landområde är det landområde där han och de som han har utsett till sina rådgivare skall bosätta sig, och likaså det landområde där han som jag har utsett till att förestå mitt förrådshus skall bosätta sig.
Låt dem därför föra sina familjer till detta landområde [och här kommer poängen] enligt vad de rådslår mellan sig själva och mig” [L&F 58:24–25; kursivering tillagd] …
Du förstår, Herren sade ”samlas” till Sion. Men detaljerna och arrangemangen, hur och när och omständigheterna, ska bestämmas genom handlingsfriheten hos dem som kallades att samla in, men de ska rådslå med Herren …
När Herren hade sagt detta till kyrkans presiderande biskopsråd, gav han den styrande principen i den situationen, och den styr i alla situationer. Och detta är en av våra underbara uppenbarade sanningar. Han sade:
”Ty se, det är inte lämpligt att jag skall befalla i allt, ty den som är tvingad till allt, han är en lat och oförståndig tjänare. Därför får han ingen lön.
Sannerligen säger jag: Människorna skall verka med iver för en god sak och göra mycket av egen fri vilja och åstadkomma mycket rättfärdighet” [L&F 58:26, 27; kursivering tillagd] …
Det var de tre studiefallen. Låt oss komma fram till den uppenbarade slutsatsen …
Om du lär dig att använda handlingsfriheten som Gud har gett dig, och om du försöker fatta dina egna beslut, och om du drar slutsatser som är sunda och rätta, och rådgör med Herren och får hans bekräftelse på besluten du har fattat, då har du fått en uppenbarelse för det första. Och för det andra kommer du att få den stora belöning som evigt liv är, och upplyftas på den yttersta dagen …
Må Gud ge oss visdom i allt detta. Må Gud ge oss modet och förmågan att stå på egna ben och använda den handlingsfrihet och de förmågor och kapaciteter vi har. Låt oss sedan vara tillräckligt ödmjuka och mottagliga för Anden så att vi böjer oss för hans vilja, får hans bekräftande, godkännande sigill och på så sätt får del av uppenbarelsens Ande. Och om vi gör så behöver vi inte undra över resultatet: Det är frid i det här livet, det är härlighet och ära och värdighet i nästa.
Fotoillustrationer David Stoker; FOTOGRAFI AV TRÄD © Plainpicture/Hasengold