2012
Besöksverksamheten — ett heligt uppdrag
Juni 2012


Besökslärarnas budskap

Besöksverksamheten — ett heligt uppdrag

Studera materialet under bön och samtala om det med systrarna du besöker om så är lämpligt. Använd frågorna för att hjälpa dig stärka dina systrar och göra Hjälpföreningen till en aktiv del av ditt eget liv.

Bild
Hjälpföreningens sigill

Tro, Familj, Tjänande

Som besökslärare har vi ett viktigt andligt uppdrag att fullfölja. ”Biskopen, som ordinerats till församlingsherde, har inte möjlighet att vaka över alla Herrens får samtidigt. Han är beroende av att inspirerade besökslärare hjälper honom.”1 Det är ytterst viktigt att söka efter och ta emot uppenbarelse när det gäller vem som får i uppdrag att vaka över varje syster.

Inspirationen börjar komma när medlemmarna i Hjälpföreningens presidentskap diskuterar enskildas och familjers behov under bönens inflytande. Med biskopens godkännande delar sedan hjälpföreningspresidentskapet ut uppdragen på ett sätt som hjälper systrarna förstå att besöksundervisningen är ett viktigt andligt ansvar.2

Besökslärarna lär känna och älska varje syster, hjälper henne att stärka sin tro och tjänar henne när så behövs. De söker inspiration så att de vet hur de ska hjälpa varje syster som de fått i uppdrag att besöka att tillgodose sina andliga och timliga behov.3

”Besöksundervisningen blir Herrens verk när vi inriktar oss på människor i stället för på procentsatser. I själva verket är besöksundervisningen något som aldrig blir färdigt. Det är mer ett sätt att leva än ett uppdrag.”4

Från skrifterna

Matteus 22:36–40; Johannes 13:34–35; Alma 37:6–7

Från vår historia

Eliza R. Snow, Hjälpföreningens andra generalpresident, sade: ”Jag betraktar lärarens ämbete som ett högt och heligt ämbete.” Hon rådde besökslärarna att ”vara fyllda av Guds ande, av visdom, av ödmjukhet, av kärlek” innan de besöker ett hem så att de kan ta reda på och uppfylla både andliga och timliga behov. Hon sade: ”Ni kanske känner att ni vill säga fridgivande och tröstande ord, och om ni märker att en syster är kall, ta henne då till ert hjärta som ni skulle med ett barn till ert bröst, och värm upp [henne].”5

När vi går framåt i tro som de tidiga hjälpföreningssystrarna gjorde, har vi den Helige Anden med oss och får inspiration om hur vi kan hjälpa varje syster som vi besöker. ”Låt [oss] söka efter visdom i stället för kraft”, sade syster Snow, ”så får [vi] all den kraft som [vi] har visdom till att utöva.”6

Slutnoter

  1. Julie B. Beck, ”Hjälpföreningen: Ett heligt verk”, Liahona, nov. 2009, s. 114.

  2. Se Handbok 2: Kyrkans förvaltning (2010), 9.5; 9.5.2.

  3. Se Handbok 2, 9.5.1.

  4. Julie B. Beck, Liahona, nov. 2009, s. 114.

  5. Eliza R. Snow, i Döttrar i mitt rike: Hjälpföreningens historia och verksamhet (2011), s. 108.

  6. Eliza R. Snow, i Döttrar i mitt rike, s. 45.

Skriv ut