Kan jag få en välsignelse?
Art Crater, New York, USA
För många år sedan följde jag med en broder som jag var hemlärare hos, broder Schaaf, till sjukhuset för att ge hans hustru en prästadömsvälsignelse inför hennes operation. Syster Schaaf delade rum på sjukhuset med en kvinna som hette Annie Leddar, en långtidspatient med obotlig cancer som inte förväntades leva mycket längre till.
Jag sträckte ut handen för att dra för draperiet mellan de två sjukhussängarna innan vi påbörjade välsignelsen, men jag hejdade mig. Jag ville inte utestänga Annie så jag förklarade vad vi skulle göra och frågade om hon ville titta på. Hon sade att hon ville göra det. Hennes make som hade dött hade varit präst i en annan kyrka och hon var intresserad av vad vi trodde på. Broder Schaaf och jag gav välsignelsen medan Annie lyssnade.
Några dagar senare, innan syster Schaaf åkte hem från sjukhuset, frågade Annie om hon också kunde får en prästadömsvälsignelse. Broder Schaaf och jag återvände glatt till sjukhuset för att ge henne en välsignelse. Anne blev inte botad från cancern men hennes hälsa förbättrades avsevärt.
Hon var intresserad av att lära sig mer om evangeliet så jag bad missionärerna att besöka henne på sjukhuset och undervisa henne. Hon lyssnade på evangeliebudskapet med ett öppet sinne och valde att döpas. Varje söndag efter hennes dop kom vi till sjukhuset för att ta med Annie till kyrkan i hennes rullstol.
Eftersom Annie var sjuk var det svårt för henne att ta sig fram, men hon fann snart ett eget sätt att tjäna Herren. Vi tog med en skrivmaskin till henne, och hon tillbringade timmar varje dag på sjukhuset med släktforskningsarbete. Annie levde tre år längre än väntat och förberedde hundratals släktnamn för templet innan hon dog.
Efter Annies död utförde syster Schaaf ställföreträdande arbete för många av Annies kvinnliga förfäder.
Så vitt jag vet var Annie den enda medlemmen i sin släkt som blev medlem i kyrkan. Hennes familjemedlemmar som var i livet var aldrig entusiastiska över hennes engagemang i kyrkan, men jag är övertygad om att många av hennes avlidna släktingar var tacksamma för det ställföreträdande arbete som gjordes för dem.
Vi vet aldrig om de människor vi träffar är redo att ta emot evangeliet. Jag är tacksam för att jag kunde se ett frö — som planterats i Annies hjärta efter att hon sett en prästadömsvälsignelse — växa och välsigna hundratals av vår himmelske Faders barn.