Se det goda hos Kylie
Vi stod inte ut med varandra. Kunde vi någonsin bli vänner?
Illustration Taia Morley
I fyran gick jag i en jättebra klass. Allt med den klassen var perfekt — utom Kylie (namnet har ändrats). Hon var elak mot nästan alla, även mig. Jag såg att hon knuffade andra i korridoren. Hon knuffade till och med mig några gånger. Jag grät när jag kom hem för jag kunde inte förstå varför hon var elak mot mig.
Ingen var vän med henne. Hon satt vid ett eget bord på lunchen eftersom ingen ville sitta nära henne. Jag berättade för mamma om Kylie och hon gav mig några livsförändrande visdomsord: ”Hon kanske bara behöver en vän.”
Det kom som en chock för mig. Hur skulle jag kunna vara vänlig mot någon som inte drog sig en sekund för att kalla mig för något förolämpande? Motvilligt bestämde jag mig i alla fall för att vara vänligare mot Kylie och försöka förstå henne. När jag lärde känna henne mer upptäckte jag att hon faktiskt var trevlig. Jag lärde mig snart att hennes liv var mycket svårare än vad jag hade kunnat föreställa mig. Hon hade det tufft hemma och hon undvek alla samtal där ordet ”familj” förekom.
En dag på lunchen satt jag med mina vänner. Eftersom Kylie var elak mot andra så fanns det några tjejer som var ovänliga tillbaka. De började göra sig roliga över Kylie och pratade tillräckligt högt för att hon skulle höra dem. De sade sådant som: ”Kom och sitt hos oss — ALDRIG!” ”Vad är det som stinker? Å, det är Kylie!” och ”Håll dig borta från oss!” Jag satt där och lyssnade.
Då hörde jag en liten röst inom mig: ”Gör något.” Jag ställde mig upp och kände hur mer än ett dussin par ögon vändes mot mig. ”Sluta!” sade jag. ”Hur kan ni säga så till någon? Var bara vänliga mot henne!” Alla blev tysta. När jag satte mig ner tittade jag på Kylie. Hon vände sig om och gav mig en blick av ren tacksamhet.
I sexan skulle jag precis fylla 12 och ville ha en fest med några vänner. När mamma frågade om jag ville bjuda någon mer hörde jag samma lilla röst inom mig: ”Bjud Kylie.”
”Jag vill bjuda Kylie”, sade jag till mamma.
”Menar du det?”
Jag nickade. Efter den födelsedagsfesten hade mina vänner och jag, inklusive Kylie, kommit så nära varandra att vi träffades varje fredag under resten av terminens tre månader. Kylie kom varje gång. Vi blev bästa vänner.
Nu går jag i åttan och har flyttat till en annan stat, men jag kommunicerar ofta med Kylie som fortfarande är en av mina bästa vänner. Ibland frågar mina andra vänner varför vi är så bra kompisar.
”I fyran var hon elak och vi hatade varandra i stort sett”, säger jag.
”Men hur blev ni då så bra kompisar?”
”Jag tittade efter det som var bra hos henne. Alla har något bra inom sig, och jag ansträngde mig för att hitta det som var bra hos henne.”