Hur stor är chansen att våra vägar skulle korsas?

President Thomas S. Monson, ”Tänk på välsignelserna”, Liahona, nov. 2012, s. 88.

En mycket kall lördagskväll vintern 1983–1984 körde syster Monson och jag flera mil till Midway i Utah, en dal uppe i bergen där vi har ett hus. Det var 31 minusgrader den kvällen och vi ville förvissa oss om att allt var väl med vårt hus där. Vi såg efter och fann att allt var bra, så vi började köra tillbaka till Salt Lake City. Vi hade nätt och jämnt tagit oss [några] få [kilometer] … när motorn dog. Vi var fullständigt strandsatta …

Vi började motvilligt gå mot närmaste [samhälle]. Bilarna susade förbi. Slutligen stannade en bil och en ung man erbjöd sig att hjälpa oss … Den vänlige unge mannen körde oss tillbaka till vårt hus i Midway. Jag försökte ersätta honom … men han … sade att han var scout och ville göra en god gärning. Jag talade om för honom vem jag var och han sade att han var tacksam för tillfället att vara till hjälp. Jag antog att han var i missionärsåldern och frågade honom om han hade för avsikt att gå ut som missionär. Han sade att han inte riktigt visste vad han ville göra.

Följande måndagsmorgon skrev jag brev till den unge mannen och tackade honom för hans godhet mot oss. I brevet uppmuntrade jag honom att verka som heltidsmissionär …

Omkring en vecka senare ringde den unge mannens mor och sade att hennes son var en fantastisk ung man men att hans livslånga önskan att verka som missionär hade avtagit på grund av olika slags inflytanden i hans liv. Hon sade att hon och hans far hade fastat och bett om en sinnesändring hos honom … [Hon] ville att jag skulle veta att hon betraktade händelserna den där kalla kvällen som ett svar på bönerna de bett på hans vägnar. Jag sade: ”Jag håller med.”

Vi höll kontakten med den unge mannen och flera månader senare hade syster Monson och jag den stora glädjen att vara med på avskedsmötet innan han gav sig i väg till British Columbia-missionen Vancouver.

Var det en tillfällighet att våra vägar korsade varandra den där kalla decemberkvällen? Det tror jag inte för ett ögonblick. Nej, jag tror att vårt sammanträffande var svaret på en mors och en fars innerliga böner för en älskad son.

Du kan skriva ner dina tankar i din dagbok eller berätta om dem för andra.