Meningsfull undervisning hemma

Darren E. Schmidt

Fyra sätt att undervisa våra barn om livets viktiga lärdomar.

Att utnyttja undervisningstillfällena med våra åtta barn har varit både prövande och givande. Men med vetskap om att ”hemmet är den första och mest effektiva platsen för barn att lära sig livets lärdomar på”,¹ har min hustru och jag försökt göra allt vi kan för att hjälpa våra barn ta till sig dessa lärdomar. Här är några principer som har varit till hjälp för oss.

Gör det som är bäst

När våra barn har blivit engagerade i fler aktiviteter har det blivit mer och mer nödvändigt att prioritera. Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum har påmint oss om att ”det faktum att något är bra räcker inte för att för att man ska göra det … En del saker är bättre än bra, och det är dessa saker som bör prioriteras i vårt liv.” Han sade vidare: ”Föräldrar bör ta initiativet till att avsätta tid till familjebön, skriftstudier, hemafton och andra dyrbara tillfällen till att tillbringa tid tillsammans och enskilt med barnen som binder samman familjen och gör att barnens värderingar inriktas på saker av evigt värde. Föräldrar bör undervisa om evangeliets prioriteringar genom det de gör tillsammans med sina barn.”²

Detta har visat sig vara ett gott råd för vår familj. När min hustru och jag har begrundat och bett om barnens aktiviteter utanför hemmet, visade sig en del av det som vi hade trott var viktigt, inte var nödvändigt. Jag blev särskilt förvånad när jag frågade våra barn om de ville vara med i ett basketbollag med mig som deras tränare. Deras svar var: ”Jag tror inte det”, och ”Pappa, vi har en basketkorg på framsidan av huset och vi tycker om när du spelar med oss och vi har matcher med grannarna. Vi får bollen mycket oftare!”

Studera och handla efter skrifterna

Det är stor skillnad mellan att läsa skrifterna och studera dem. Den forntida profeten Josua lärde att vi lyckas med våra studier i skrifterna när vi tänker ”på [dem] både dag och natt” och ”håller fast vid och följer allt som är skrivet i [dem]” (Josua 1:8; kursivering tillagd). Vi har lyckats bäst med våra familjeskriftstudier när vi har gett våra barn tid att begrunda vissa frågor och sedan utvidga dem till inbjudningar att följa ”allt som är skrivet”.

En kväll åt vi förfriskningar ute och läste i Mormons bok om nephiternas fall. Jag kände mig manad att fråga barnen varför de trodde att nephiterna hade blivit så orättfärdiga. Sexåriga Celeste sade att hon trodde att nephiterna och lamaniterna hade slutat be varje dag. Vi höll alla med om att nephiternas fall började med att de glömde bönen och andra till synes små saker. Just då fick jag tanken att inbjuda barnen att be med större eftertanke och känsla.

Dagen därpå frågade jag hur det hade gått med deras böner. Detta gav dem en chans att berätta om sina upplevelser, och det gav mig en chans att ännu en gång bära mitt vittnesbörd om bön. Det är inte alla skriftstudieupplevelser som har gått lika bra, men när vi har haft med samtal och inbjudningar som en del av studierna så har skrifterna blivit mer meningsfulla.

Hjälp barnen bli ansvarstagande

Vi har fått stor kraft av att ge uppgifter till våra barn och låta dem fundera ut detaljerna själva. När vi engagerar våra barn i att hjälpa till att fatta några av familjebesluten är det troligare att de deltar mer aktivt. De utvecklar också en känsla av ägandeskap och ansvarighet och lär sig därigenom att ”göra mycket av egen fri vilja och åstadkomma mycket rättfärdighet” (L&F 58:27). Här är några exempel på sådant som har hjälpt våra barn att bli mer ansvariga:

Hjälp dem inför hemaftnarna att förbereda lektioner, skriftställen eller en talang som de själva får välja.
Låt dem välja en psalm som alla kan sjunga under skriftstudierna och inbjud sedan ett barn att be bönen.
Låt dem hjälpa till att planera och ta ansvar för en del av en familjeresa.
Håll ett familjeråd med dem om ekonomi och låt dem hjälpa till att fatta beslut om olika inköp.
Lär dem att göra ett visst jobb och låt dem vara ansvariga för det jobbet i en vecka.
Ha ett månatligt tjänandeprojekt som familj och låt dem bestämma vem familjen ska hjälpa.
Låt dem turas om att välja någon som de ska besöka en viss söndag.
Låt dem välja en familjeaktivitet under en bestämd kväll under månaden.

Vägled dem

Det har funnits tillfällen då min hustru och jag har känt oss som herdar när vi samlat våra barn till bön och skriftstudier. Men andra gånger har vi känt en ljuvlig anda som har kommit när vi verkligen har väglett och tagit hand om vår lilla hjord. Om vi inte är försiktiga kan vi lätt missa dessa vägledande ögonblick.

Ett sådant ögonblick kom en gång när jag höll på att natta barnen. En av mina söner frågade: ”Pappa, vad frestar dig?”

Jag blev förvånad över frågan.

Sedan sade han: ”Vi har pratat om vad som frestar oss, och vi undrar vad som frestar dig.”

Jag visste att det här var ett perfekt tillfälle att undervisa dem, men jag var utmattad efter en lång dags arbete. Jag kände inte för att ha ett djupt samtal med två pojkar så sent på kvällen, särskilt när de hade skola dagen därpå.

Men jag kom att tänka på berättelsen om Frälsaren vid brunnen. Fastän han hade gått nästan 5 mil tog han sig tid att undervisa den samaritiska kvinnan (se Joh. 4). Jag tänkte att det här kanske var ett sådant ”brunnsögonblick” så jag satte mig ner och frågade dem om de trodde att det var en synd att bli frestad. Efter en lång paus började vi prata med och lyssna på varandra. Jag berättade om Frälsarens möte med Satan (se Matt. 4) och bar mitt vittnesbörd om välsignelserna som kommer av att motstå frestelser.

Det var ett av de där speciella ögonblicken man får som förälder. Vi gick och lade oss lite senare än vanligt, men glädjen jag kände var väl värd uppoffringen av sömn.

”En av våra viktiga möjligheter är att svara ett barn när han uppriktigt frågar oss, och komma ihåg att de inte alltid frågar, att de inte alltid är läraktiga, att inte alltid lyssnar”, sade äldste Richard L. Evans (1906–1971) i de tolv apostlarnas kvorum. ”Och ofta måste vi ta dem på deras villkor, i deras tid, och inte alltid på våra villkor och i vår tid … Om de märker att de kan lita på oss när det gäller mindre viktiga frågor så kanske de litar på oss när det gäller mer allvarliga frågor.”³

Utvald och hjälpt av Herren

Ansvaret att vaka över Guds barn är tungt. När jag känner mig otillräcklig som förälder påminner jag mig om något som äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum sade en gång: ”Samme Gud som har placerat stjärnan i rätt tid innan den visades över Betlehem för att fira Jesusbarnets födelse har gett minst lika stor uppmärksamhet åt att placera var och en av oss i en viss situation så att vi, om vi vill, kan upplysa vårt livs landskap så att vårt ljus inte bara ska leda andra utan också värma dem.”⁴

Det här uttalandet upplyfter mig när jag känner mig missmodig. Att veta att våra barn har placerats i vår närhet av en anledning och att vår himmelske Fader litar på oss ger min hustru och mig mod när det gäller vår förmåga som föräldrar.

Må han välsigna din familj medan ni lär er evangeliet tillsammans, hjälper dina barn att bli ansvariga och tar tillvara de dyrbara undervisningstillfällena.

Det förlorade lammet, av Del Parson.