Vad Agung lärde sig av badminton
En indonesisk tonåring lär sig att hopp hjälper honom att inte ge upp.
Det är en typisk fuktig dag i Yogyakarta i Indonesien och det droppar svett från Agungs panna när han väntar på motståndarens serve. Badmintonmatchen är jämn, och femtonåringen känner sig motiverad till att vinna.
Efter ett flertal våldsamma slag fram och tillbaka slår motståndaren bollen helt utanför Agungs räckhåll. Ovillig att missa poängen i en så jämn match, slänger sig Agung efter bollen. Men han missar och börjar blöda efter att ha kanat över cementplanen.
Det är lätt att se att han tycker om att tävla i badminton. Men Agung drömmer inte om att bli professionell badmintonspelare. Han kommer inte att behöva välja mellan att slå bollen i OS och att verka som missionär. Han säger själv att han inte är så bra på sporten.
Varför kämpar då den lille tonåringen med det stora leendet så hårt? Hopp.
”Jag tror på att jag kan bli bättre”, säger han.
En anledning till hopp
Hopp är anledningen till mycket som vi gör. Vi motionerar för att vi hoppas att vi kan bli starkare och friskare. Vi övar på musikinstrument för att vi hoppas att vi kan lära oss spela bra. Agung tränar badminton för att han hoppas på att bli bättre på det.
”Om jag inte hade något hopp om att bli bättre och kunna vinna någon gång så skulle det vara väldigt lätt att ge upp”, säger Agung.
Hopp är en nödvändig del av frälsningsplanen. Hoppet om att vi kan få förlåtelse leder oss till att omvända oss och försöka igen när vi misslyckas med att hålla ett bud.
Satans angrepp på hoppet
Två av Satans bästa vapen mot oss är tvivel och missmod. Han kunde inte omintetgöra vår himmelske Faders plan genom att hindra försoningen. Men han kan ändå hindra försoningens renande effekt i vårt liv om han kan ta bort vårt hopp om att vi kan bli förlåtna.
”Satan vill att vi ska förlora hoppet”, säger Agung, ”för när vi ger upp kommer vi längre bort från vår himmelske Fader.”
Men även om Satan lyckas få oss att misströsta så finns det sätt att få tillbaka hoppet igen.
Att finna hoppet
När vi behöver ha hopp inför framtiden kan vi titta tillbaka på det förflutna. Agung använder ett exempel från skolan som har lärt honom något viktigt. ”Jag har märkt att om jag studerar flitigt så lyckas jag på proven”, säger han. ”Tack vare den erfarenheten hoppas jag på att kunna bli bättre på badminton om jag tränar hårt”, säger han. ”Min erfarenhet ger mig hopp.”
När vi behöver ha hopp i Jesus Kristus kan vi finna det både i våra tidigare upplevelser med försoningens kraft (se Rom. 5:4) och andras upplevelser, även sådana som du kanske får höra på sakramentsmötena, en söndagsskolelektion, Liahona eller skrifterna (se Jakob 4:4–6).
När vi studerar profeternas hoppfulla ord, ber för hoppets andliga gåva och lär oss känna igen Frälsarens kraft i vårt liv så stärks vår tro på honom, liksom vårt hopp att han hjälper oss i framtiden.1
Ge aldrig upp
Agung vet att han förmodligen aldrig blir någon professionell idrottsman, men han vet att så länge han försöker finns det hopp om att han kan bli bättre.
Han har lärt sig att den stora kraften i hoppet är följande: ”Så länge som man inte ger upp finns det hopp”, säger han.
I livet är Jesu Kristi försoning den främsta källan till hopp. Tack vare försoningen kan vi omvända oss när vi gör ett misstag. Det betyder också att tack vare försoningen så har vi inte misslyckats med livets prov när vi gör ett misstag, om vi inte slutar försöka omvända oss och lyda.
Det är därför Agung fortsätter att inbjuda sin pappa till kyrkan varje söndag. Det är därför han försöker stå för det som är rätt även när hans vänner inte gör det. Det är därför han så ofta cyklar den 30 minuter långa turen till möteshuset och sedan tillbaka för att vara med på seminariet, veckoträffarna, söndagsmötena, den förberedande kursen för missionärer och för att hjälpa till att städa byggnaden.
”Det är inte lätt att försöka likna Jesus”, säger Agung. ”Ibland blir jag missmodig, men jag ger inte upp. Tack vare hans offer för mig har jag hopp om att jag kan bli bättre.”
Tack vare försoningen finns det hopp. Och tack vare hoppet kan försoningen förändra vårt liv.
Foto Adam C. Olson