Vad än du gör, så gör det väl
Från KUV:s brasafton för unga vuxna vid Brigham Young-universitetet–Idaho den 4 mars 2012. För att läsa hela texten på engelska, gå till lds.org/broadcasts/archive/ces-devotionals/2012/01?lang=eng.
Var rättfärdig. Bygg upp en familj. Hitta ett lämpligt sätt att försörja den. Verka i din kallelse. Förbered dig för att möta Gud.
President David O. McKay (1873–1970) berättade ofta om en händelse som inträffade när han verkade som missionär i Skottland. Han längtade hem efter att ha varit ute en kort tid, och vid ett tillfälle var han ute och utforskade området i närheten av Stirling Castle. När han och hans kamrat var på väg tillbaka efter att ha besökt slottet gick de förbi en byggnad där en sten ovanför dörren hade en inskription. Det var ett citat som ofta förknippas med Shakespeare, som lyder: ”Vad du än gör, så gör det väl.”
President McKay berättade: ”Jag sade till mig själv, eller till anden inom mig: ’Du är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Dessutom är du här som representant för Herren Jesus Kristus. Du tackade ja till ansvaret som representant för kyrkan.’ Sedan tänkte jag [på] vad vi hade gjort på förmiddagen. Vi hade tittat på sevärdheter, vi hade fått historisk undervisning och information, och jag tyckte det var intressant. … Men det var inte missionsarbete. … Jag tog till mig budskapet på den där stenen och från den stunden försökte vi göra vår del som missionärer i Skottland.”1
Det budskapet var så viktigt och hade så stort inflytande på president McKay att han använde det som inspiration under resten av sitt liv. Han bestämde sig för att oavsett vilket ansvar han hade, skulle han göra sitt allra bästa.
Undvik att försöka vara någon som ni inte är.
Med tanke på den enorma potential för gott som ni, kyrkans yngre generation, har, vad är det då som bekymrar mig angående er framtid? Vilka råd kan jag ge er? Ni kommer för det första att utsättas för stort tryck att agera okaraktäristiskt — att till och med bära mask — och bli någon som egentligen inte speglar den ni är eller den ni vill vara.
Under kyrkans första dagar befann sig profeten Joseph, Emma och deras elva månader gamla tvillingar Joseph och Julia i Hiram, Ohio på John och Alice Johnsons gård. Båda barnen hade mässlingen. Joseph och hans lille son sov på en utdragssäng nära ytterdörren.
Under natten störtade en grupp män med svärtade ansikten in genom dörren och drog ut profeten utomhus där de slog honom och kastade tjära på honom och Sidney Rigdon.
Det mest tragiska med överfallet var att lille Joseph utsattes för den kalla nattluften och fick en allvarlig förkylning när hans far släpades bort. Till följd av detta dog han några dagar senare.2
De som medverkade till att döda profeten och hans bror Hyrum målade också sitt ansikte för att dölja sin sanna identitet.3
I vår tid, när det är lättare än någonsin att vara anonym, så finns det en del viktiga principer som är förknippade med att inte bära mask och att vara ”fasta i tron våra fäder förfäktat”.4
Ett av era bästa skydd mot att göra dåliga val är att inte bära anonymitetens mask. Om ni någonsin får en önskan att göra det, var medvetna om att det är ett allvarligt tecken på fara och ett av motståndarens redskap för att få er att göra något som ni inte bör göra.
Det är vanligt i dag att folk döljer sin identitet när de skriver sådant som är hatiskt, giftigt och trångsynt anonymt på internet. En del kallar det för att flejma.
Aposteln Paulus skrev:
”Låt er inte föras vilse. Dåligt tal fördärvar gott uppförande.
Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud” (se 1 Corinthians 15:33–34 i King James Bible).
Det är tydligt att dåligt tal inte bara handlar om dåligt uppförande. Om det används av sista dagars heliga, kan det ha negativ inverkan på dem som inte har någon kunskap om Gud eller ett vittnesbörd om Frälsaren.
Att på något sätt använda internet för att håna, förstöra någons goda rykte eller framställa någon i ofördelaktig dager är förkastligt. Det vi ser i samhället är att när folk bär en mask av anonymitet är det troligare att de uppför sig på detta sätt, vilket är mycket destruktivt för det offentliga samtalet. Det inkräktar också på de grundläggande principer som Frälsaren lärde.
Frälsaren förklarade att han inte hade kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen. Sedan beskriver han vad fördömelse innebär:
”Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda.
Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas.
Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud” (Joh. 3:19–21; se också verserna 17–18).
De rättfärdiga behöver inte bära mask för att dölja sin identitet.
Handla efter det du verkligen tror
Du handlar efter det du verkligen tror genom att använda tiden till sådant som bygger upp och stärker karaktären och hjälper dig bli mer kristuslik. Jag hoppas att ingen av er bara ser livet som en lekplats utan som en tid för att förbereda sig för att möta Gud (se Alma 34:32).
Ett underbart exempel på hur man kan göra sin del och använda tiden på rätt sätt visas i en händelse i äldste L. Tom Perrys liv när han som marinsoldat ingick i Förenta staternas ockupationsstyrkor i Japan under andra världskriget. Äldste Perry berättade följande när han gav sitt särskilda vittnesbörd om Frälsaren.
Jag var en av de första bland flottans soldater som landsteg i Japan sedan fredsfördraget efter andra världskriget undertecknats. Att komma in i den ödelagda staden Nagasaki var en av mitt livs sorgligaste upplevelser. En stor del av staden var totalförstörd. En del av de döda hade ännu inte begravts. Som ockupationstrupper satte vi upp vårt högkvarter och började arbeta.
Situationen var dyster, och några av oss ville ge mer. Vi gick till avdelningens fältpräst och bad om tillstånd att hjälpa till med återuppbyggnaden av de kristna kyrkorna. På grund av statliga restriktioner under kriget hade de här kyrkorna nästan upphört att fungera. Deras få byggnader var svårt skadade. En grupp av oss anmälde sig som frivilliga till att reparera och lägga murbruk på de här kapellen på vår fritid så att de kunde användas till kristna gudstjänster igen. …
Vi fann de präster som inte kunnat verka under krigsåren och uppmuntrade dem att återvända till sina talarstolar. Vi kände stor glädje tillsammans med de här människorna när de återigen upplevde friheten att utöva sin kristna tro.
Det hände en sak när vi lämnade Nagasaki för att återvända hem som jag aldrig kommer att glömma. När vi steg på tåget som skulle föra oss till fartygen för återresan blev vi retade av många av de andra marinsoldaterna. De hade sina flickvänner med sig och skulle säga adjö till dem. De skrattade åt oss och antydde att vi gått miste om allt det roliga i Japan. Vi hade slösat bort tiden med att arbeta och lägga murbruk på väggar.
Just när de retades som mest kom över en kulle nära stationen omkring 200 av de här goda japanska kristna från de kyrkor vi hade reparerat och sjöng ’Framåt, Herrens kämpar’. De kom fram och överöste oss med presenter. Sedan ställde de sig längs spåret. Och när tåget började röra sig sträckte vi oss ut och rörde vid deras fingrar när vi for. Vi kunde inget säga. Känslorna var alltför starka. Men vi var tacksamma över att på något sätt ha kunnat hjälpa till att återställa kristendomen i en nation efter kriget.”5
Begrunda och planera hur ni ska använda er tid. Som ni kan se av äldste Perrys exempel talar jag inte om att ni ska skylta med er religion eller vara ytligt trofasta. Det kan bli pinsamt för er och för kyrkan. Jag talar om att ni ska bli det som det är meningen att ni ska vara.
Sätt upp lämpliga mål
Mitt tredje råd gäller några av de mål som ni bör överväga. Nästan samtidigt som äldste Perry var i Japan med marinsoldaterna, tjänstgjorde president Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, i Japan i luftvapnet i slutet av andra världskriget.
År 2004 följde jag med president Packer och andra till Japan. Han fick chansen att åka tillbaka till några av platserna från den tiden och begrunda några av upplevelserna och besluten han hade fattat då. Med hans tillåtelse återger jag några av hans tankar och känslor.
President Packer beskrev upplevelser som inträffade på en ö utanför Okinawas kust. Han ser det som sitt berg i öknen. Hans personliga förberedelse och möten med andra medlemmar hade stärkt hans tro på evangeliets lärdomar. Det han ännu saknade var en bekräftelse — en fast visshet om att det han redan kände var sant.
President Packers levnadstecknare berättar vad som hände: ”I motsats till bekräftelsens frid som han sökte, ställdes han ansikte mot ansikte med krigets fasor för de oskyldiga. För att få vara ensam och tänka klättrade han en dag upp på en kulle ovanför havet. Där såg han den ödelagda återstoden av en bondes stuga, med ett försummat potatisfält i närheten. Och bland de döende plantorna såg han kropparna av en slaktad mor och hennes två barn. Synen fyllde honom med djup sorg blandad med känslor av kärlek till sin egen familj och till alla familjer.”6
Sedan gick han in i en tillfällig bunker där han funderade, begrundade och bad. Medan president Packer såg tillbaka på den här händelsen beskrev han vad jag skulle kalla en bekräftande andlig upplevelse. Han fick inspiration om vad han skulle göra med sitt liv. Han hade naturligtvis ingen aning om att han skulle kallas till det höga och heliga ämbete som han nu har. Han hade en vision av att vilja bli lärare, med betoning på Frälsarens lärdomar. Han bestämde sig för att leva ett rättfärdigt liv.
Han kände mycket starkt att han behövde hitta en rättfärdig hustru och att de tillsammans skulle fostra en stor familj. Denne unge soldat insåg att hans yrkesval inte skulle ge några större pengar och att hans ljuva livskamrat skulle behöva dela samma prioriteringar och vara villig att leva utan vissa materiella saker. Syster Donna Packer var och är den perfekta livskamraten för president Packer. De hade aldrig något överflöd av pengar, men de kände sig inte berövade något. De fostrade tio barn och de gjorde uppoffringar. De har nu 60 barnbarn och över 80 barnbarnsbarn.
Jag berättar om det här eftersom våra mål alltför ofta baseras på det som världen högaktar. De grundläggande elementen är egentligen ganska enkla för medlemmar som har tagit emot de frälsande förrättningarna. Var rättfärdig. Bygg upp en familj. Hitta ett lämpligt sätt att försörja den. Verka i din kallelse. Förbered dig för att möta Gud.
Frälsaren lärde att ”en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar” (Luk. 12:15).
Bygg upp ditt land och ditt samhälle
Förutom personliga attribut, egenskaper och beslut behöver ni, om ni ska bli den generation ni behöver bli, bygga upp ert land och samhället ni bor i. Er generation behöver främja rättfärdighet och religiös frihet. Det judisk-kristna arvet vi har ärvt är inte bara dyrbart utan också nödvändigt för vår himmelske Faders plan. Vi behöver bevara det för framtida generationer. Vi behöver gå samman med goda människor, också människor med annan tro — särskilt de som känner sig ansvariga inför Gud för sina gärningar. Det är människor som förstår varför vi i kväll talar om ”vad du än gör, så gör det väl”. Genom att bevara de judisk-kristna värderingarna och den religiösa friheten gör ni er generation till den storslagna generation ni behöver vara.
Med de utmaningar som finns i världen idag, är första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum särskilt angelägna om att ni på ett lämpligt sätt deltar i den politiska processen i ert land. Kyrkan är neutral i politiska frågor och stödjer inte kandidater eller partier. Vi förväntar oss emellertid att våra medlemmar är fullt engagerade i att stödja kandidater och partier av eget val, baserat på de principer som bevarar ett gott styre. Vår lära är tydlig: De som är goda, ”ärliga och visa … bör ni … vinnlägga er om att stödja” (L&F 98:10).
Vi har stort förtroende för er. Kyrkans ledare tror verkligen att ni kan bygga upp riket som ingen annan generation. Ni har inte bara vår kärlek och tillit, utan också våra böner och välsignelser. Vi vet att er generations framgång är nödvändig för att kyrkan ska fortsätta etableras och växa. Vi ber att ni ska göra er del väl när ni undviker att bära mask, handlar i enlighet med ert sanna jag, sätter upp lämpliga mål och bygger upp ert land och ert samhälle.
Fotografi av äldste Quentin L. Cook, Craig Dimond; fotoillustrationer Scott Davis
Äldste L. Tom Perry gjorde väl sin del när han var stationerad i Japan.
Fotografi av äldste L. Tom Perry © IRI
President Boyd K. Packer har välsignats tack vare att han har satt upp rättfärdiga mål.
Fotografi av president Boyd K. Packer, kopiering förbjuden