Bara le och säg nej
Författaren bor i Metro Manila i Filippinerna.
Jag hade tackat nej till drinkar tidigare, men nu var det företagets chef som erbjöd mig ett glas vin.
Illustration Sudi McCollan
En sommar hade jag en praktikplats på en ö i Bicol i Filippinerna. Utsikten över havet var underbar och jag såg fram mot varje morgon.
Men jag bävade för kvällarna. Det var då som folk i lägret började dricka och festa. Jag fick många inbjudningar till sådana fester, och de andra praktikanterna och jag var tvungna att komma eftersom det skulle vara respektlöst att inte göra det.
Den första festen var en välkomstfest för nya praktikanter. Jag var rädd för att gå dit för jag var ganska säker på att de skulle bjuda oss på drinkar, och jag var inte säker på hur jag skulle tacka nej. Jag ringde en vän i min hemmaförsamling och han gav mig några bra råd som stärkte mitt självförtroende.
När festen började blev vi erbjudna drinkar, men som väl var tvingade de oss inte att dricka. Eftersom mina medpraktikanter hade accepterat att jag inte drack, var det lätt att tacka nej när jag blev bjuden på drinkar igen — ända till en kväll. Företagets chef kom till en av festerna. Han bar på en flaska lambanog (ett lokalt vin gjort av kokos). Strax efter att han hade kommit såg jag honom hälla upp lite av vinet. Sedan sade han: ”Ni måste lära er hur man dricker” och gav glaset till en av praktikanterna. Hon drack snabbt upp vinet.
Mitt hjärta började slå våldsamt. Snart skulle det vara min tur. Jag viskade tyst till mig själv: ”Jag ska inte dricka det. Jag ska inte dricka det.” Sedan såg jag chefen räcka över glaset med vin till mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Mina medpraktikanter tittade på mig och väntade på vad jag skulle göra. Jag log mot chefen och sade ödmjukt: ”Tyvärr, jag dricker inte.”
Jag visste att han var besviken. Han frågade varför jag inte drack. Jag sade: ”Jag är mormon.”
Han sade: ”Jag har inte hört talas om den religionen. Det låter som något man kan äta.” Alla skrattade.
Jag log också, inte på grund av hans skämt utan därför att jag visste att jag gjorde det som var rätt.
Ingen bjöd mig på en drink efter det. Men jag blev fortfarande retad, även av mina vänner. Någon sade till och med att jag ljög och att det är otänkbart att kyrkans medlemmar inte dricker. Under den här tiden kände jag pressen som kyrkans medlemmar får uppleva.
Min vistelse på den där ön lärde mig en hel del, inte bara intellektuellt utan även andligt. Jag lärde mig att förlöjligandet kanske aldrig upphör, men Herrens ande vägleder oss alltid till att göra det som är rätt.