Jag var hemma

Steven Sainsbury, Kalifornien, USA

Som en del av ett tjänandeprojekt reste jag till Rwanda tillsammans med några andra läkare för att hjälpa till med medicinska behov. Efter två veckor, nära slutet av min resa, började jag längta hem. Jag saknade min familj, min sköna säng och mitt hem.

Min sista söndag i Afrika lyckades jag ordna mitt schema så att jag kunde gå i kyrkan. Kyrkan var inte formellt erkänd i Rwanda men jag lyckades hitta en mötestid och vägbeskrivning på kyrkans hemsida.

Och vilken vägbeskrivning sedan: ”Gå nedför kullerstensgatan på andra sidan av regeringsbyggnaden. Titta efter en öppen port. Gå sedan nedför trapporna.”

När jag följde vägbeskrivningen började jag höra refrängen i en välbekant psalm. Jag gick nedför trappan och orden från ”En grundval blev lagd” (Psalmer, nr 38) nådde mina öron. Där trappan tog slut fanns en liten byggnad med dussintals leende människor framför ingången. Trots att jag var en främling för församlingen kände jag genast gemenskap med dem. Dussintals rwandiska bröder och systrar gick fram för att skaka hand med mig och när de gjorde det lyftes en tung ensamhet från mina axlar. Jag var hemma!

Jag gick in och var med på ett typiskt tretimmarsblock med möten som inte skilde sig från det vi hade i min hemmaförsamling i Kalifornien. Bärare av aronska prästadömet delade ut sakramentet, talen handlade om Frälsaren och till och med söndagsskolelektionen var den som de höll i min hemmaförsamling den veckan.

Och viktigast av allt: Herrens ande genomsyrade mötena. Herren log helt klart med glädje ner över dessa goda människor som försökte göra sitt bästa för att tjäna honom. Jag fick veta att året innan hade bara en handfull rwandier kommit till mötena här. Men jag räknade till över 100 närvarande, och hälften av dem var leende barn.

Nu när Rwanda har öppnats för missionsarbete tror jag att missionärerna kommer att få stor framgång när Anden vittnar för allt fler rwandiska undersökare att den återställda kyrkan är Guds rike för hela jorden — för varje kontinent, för varje folk och för varje Guds barn. Vad tacksam jag är för kyrkan, oavsett om den är på Kaliforniens kust eller nedför en kullerstensgata i Centralafrika.