Att bli en fridsam man
Templet, missioner och tjänande hjälpte Roger och hans familj att förbereda sig för att bli en evig familj.
Roger Randrianarison visste att det saknades något i hans familjeliv.
”Jag bad till Gud att han skulle hjälpa mig hitta något som kunde ge familjen vägledning”, säger han. ”Jag ville leda min familj till något gott, något som skulle leda oss till den rätta stigen.”
Han oroade sig för hur han skulle fostra sina tre barn — sönerna Randrianandry och Sedinirina och dottern Nirina. Han var ledsen över att hans häftiga humör hade orsakat svårigheter i familjen. Han ville vara en snällare förälder.
”Jag insåg att jag var den som behövde förändra sig eftersom jag såg vem jag hade blivit”, säger han.
Roger hade förlorat sin byggfirma några år tidigare och arbetade som taxichaufför i Antananarivo i Madagaskar. En dag plockade han upp två kvinnliga missionärer.
”När de satt i bilen frågade de vad jag hette och om jag hade en familj”, säger han. ”De frågade om jag visste vem Gud var och om jag bad till honom.”
Missionärerna sjöng sånger tillsammans med Roger under åkturen och inbjöd honom att komma till kyrkan. Han försökte gå några gånger men kunde aldrig passa in mötena i sitt schema. Han förlorade kontakten med missionärerna.
Omkring fem månader senare arbetade Roger hemma en dag när han hörde två missionärer prata med någon utanför hans staket. Roger visste att de skulle komma och prata med honom. Han kände att han skulle säga ja till varje fråga de skulle ställa till honom.
Efter att ha presenterat sig frågade missionärerna om han visste något om Gud. Ja. Ville han be till Gud? Ja. Ville han prata med missionärerna? Ja. När? Nu. Missionärerna sade att de skulle komma tillbaka om 20 minuter. När de kom tillbaka hade de med sig en medlem som bodde i närheten.
Missionärerna undervisade Roger många gånger under en månad i hans hem. På grund av det de hade hört om kyrkan ville resten av hans familj inte studera med missionärerna. Efter att ha fått undervisning om evangeliet i en månad följde Roger med missionärerna till kyrkan. Det vänliga mottagandet han fick gjorde intryck på honom. ”Medlemmarna tog emot mig som om de redan hade känt mig mycket länge”, säger han.
När Roger kom hem från kyrkan berättade han för sin familj att han skulle döpas om en månad och att de var fria att välja om de skulle bli medlemmar i kyrkan eller inte. De bad honom vänta så att de kunde bli medlemmar tillsammans med honom. De började vara med på möten och blev också glatt överraskade.
Första gången Rogers äldste son Randrianandry kom till kyrkan gjorde det ett varaktigt intryck på honom. ”Första gången jag kom till kyrkan blev jag så överraskad över att människorna var så ödmjuka”, säger han. ”För det första var de lämpligt klädda för kyrkan. Sedan insåg jag att de verkligen var där av en anledning, inte bara för att imponera på andra.”
Hela familjen Randrianarison döptes den 20 februari 2003. Då var Nirina 8 år, Sedinirina var 17 och Randrianandry 19. Familjen slutade arbeta på söndagar och prioriterade att leva efter evangeliet.
Förändringar
”När jag hade döpts såg jag många förändringar i vårt hem”, säger Arelina, Rogers hustru. ”Det blev ett andligt hem, och vi fick så många välsignelser, både timliga och andliga, tack vare att vi levde efter evangeliet.”
Ur ett timligt perspektiv ger Roger sin himmelske Fader äran för att han hjälpt honom bygga upp sitt företag igen. Efter att ha kört taxi och gjort vad han kunde för att försörja familjen i två år, började han få byggnadskontrakt. ”Jag tror att Gud alltid välsignar mig när jag bestämmer mig för att följa honom”, säger han.
Men hans söner säger att den största förändringen de har sett är i pappans humör. De beskriver honom nu som ett exempel på ödmjukhet och vänlighet. Roger säger att evangeliet övertygade honom om att han behövde förändra sig. Sedan Roger började studera det har han försökt fylla sitt liv med sådant som är gott.
”Tack vare evangeliets lärdomar tappar jag aldrig tålamodet”, säger han. ”Ibland blir jag provocerad, men evangeliet finns i mitt hjärta, mitt sinne och min ande. Det hjälper mig att hålla mig lugn.”
När upprörande situationer uppstår är Roger den som lugnar ner familjemedlemmarna och påminner dem om att göra det som Frälsaren skulle ha gjort.
”Min far blev ödmjuk och tar nu hand om var familj med kärlek”, säger Sedinirina. ”När jag ser förändringen hos honom är jag så tacksam för min himmelske Fader, för evangeliet och för kyrkans medlemmar.”
En evig familj
År 2006 åkte Roger och Arelina, med hjälp av Allmänna hjälpfonden för tempelbesökare, till Johannesburg i Sydafrika för att beseglas i templet.
Från 2009 till 2011 verkade Sedinirina och Randrianandry som missionärer i Sydafrika — Sedinirina i Kapstaden och Randrianandry i Johannesburg. En del av motivationen att tjäna vara att hjälpa andra familjer att förändra sig, som deras familj hade gjort.
”Ett underverk som det här kan hända, och det hände tack vare att missionärerna kom till vårt hus”, säger Randrianandry. ”Så jag ville göra samma sak för en annan familj någonstans.”
Det beslutet innebar ännu en välsignelse för familjen Randrianarison. Under en niodagarsperiod var Sedinirina och Randrianandry i missionärsskolan i Johannesburg samtidigt. Roger flög till Sydafrika tillsammans med Arelina och dottern Nirina så att hela familjen kunde beseglas i templet. Nirina, som då var 14 år, säger att det är svårt att beskriva upplevelsen och vad hon kände.
”Det stärkte min tro och hjälpte mig att känna mig närmare Gud”, säger hon.
I dag arbetar familjemedlemmarna på att bygga upp och stärka människorna runt omkring dem. Roger verkar som biskop i sin församling. Arelina verkar i Primär med Tro på Gud-programmet. Sedinirina är assisterande stavskamrer. Randrianandry är assisterande församlingskamrer. Nirina är församlingens sångledare.
Evangeliet har varit ett bönesvar i familjen Randrianarisons hem. Det har läkt gamla sår, fört dem närmare varandra och gett dem möjlighet att bli en evig familj. Det har lärt Roger att visa kärlek. ”Familjelivet”, säger han, ”är ett liv fullt av kärlek.”