Förberedd för striden
Må vi, genom att sätta vår lit till Frälsaren, Härskarornas Herre, vara redo och inte snubbla på slagfältet.
ÅR 1485 satt Richard III på den engelska tronen. Det var en orolig tid, och Richard var tvungen att försvara sin krona mer än en gång. Men han var en erfaren militärveteran, en djärv och listig krigare med en armé på mellan 8 000 och 10 000 män.
Samma år kom Henry Tudor, earlen av Richmond, som hade anspråk på den engelska tronen och utmanade och konfronterade Richard på en plats som gav striden dess namn: Bosworth Field. Henry hade till skillnad från Richard inte mycket erfarenhet i fråga om strider, och hans styrkor var bara 5 000 man stark. Men han hade bra rådgivare vid sin sida — adelsmän som hade deltagit i liknande strider, bland annat några mot Richard. Morgonen den dag då striden skulle äga rum kom, och allt pekade på att Richard skulle avgå med seger.
En känd dramatisk legend sammanfattar händelserna den 22 augusti 1485. Den morgonen förberedde sig kung Richard och hans män för att möta Henrys armé. Stridens vinnare skulle bli Englands härskare. Strax före striden sände Richard en tjänare för att se om hans favorithäst var redo.
”Sko honom fort”, befallde tjänaren smeden. ”Kungen vill rida före sina trupper.”
Smeden svarade att han fick vänta. ”Jag har skott hela kungens armé under de senaste dagarna”, sade han, ”och nu måste jag hämta mer järn.”
Den otålige tjänaren sade att han inte kunde vänta. ”Kungens fiender närmar sig just nu, och vi måste möta dem på fältet”, sade han. ”Du får klara dig med det du har.”
Som smeden hade blivit befallt gjorde han så gott han kunde. Han tillverkade fyra hästskor av ett enda järnstycke. Efter att ha format skorna spikade han fast tre av dem på hästen. Men när han skulle sätta fast den fjärde skon insåg han att han inte hade tillräckligt med spikar.
”Jag behöver en eller två spikar till, och det kommer att ta lite tid att hamra ut dem”, sade han till tjänaren.
Men tjänaren kunde inte vänta längre. ”Jag hör trumpeterna nu”, sade han. ”Kan du inte bara använda det du har?”
Smeden svarade att han skulle göra sitt bästa men att han inte kunde garantera att den fjärde hästskon skulle sitta kvar.
”Spika fast den bara”, befallde tjänaren. ”Och skynda dig, annars blir kung Richard arg på oss båda.”
Snart började striden. För att samla sina män red Richard upp och ner på fältet och kämpade och manade dem med ropet: ”Framåt! Framåt!”
Men när Richard tittade ut över fältet såg han att några av hans män på andra sidan började dra sig tillbaka. Rädd att de andra soldaterna också skulle börja dra sig tillbaka, galopperade han bort till dem för att sporra dem. Men innan Richard nådde fram till dem snubblade hans häst och föll, och han kastades ner på marken. En av hästens skor hade ramlat av under kungens desperata galopp, precis som smeden befarat.
Richard hoppade upp när hans häst reste sig och galopperade iväg. När Henrys armé närmade sig svängde Richard sitt svärd högt i luften och ropade: ”En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!”
Men det var för sent. Vid det laget flydde Richards män i rädsla för Henrys armé, och slaget var förlorat. Sedan dess har man använt följande ordspråk:
På grund av en spik gick en sko förlorad.
På grund av en sko gick en häst förlorad.
På grund av en häst gick en strid förlorad.
På grund av en strid gick ett rike förlorat.
Och allt på grund av en hästskospik.1
Fästa våra principer
När jag tänker på den här berättelsen, slår det mig hur något så enkelt som en dåligt fastspikad hästskospik kunde leda till en sådan förändring. Vi kan jämföra den saknade spiken med evangeliets principer. En avsaknad av evangelieprinciper och tillhörande värderingar och bruk kan göra oss hjälplösa på slagfältet mot frestelser och orättfärdighet.
Vad är det som saknas i vårt liv och i vår familj? Försummar vi personliga böner eller familjeböner? Studerar vi skrifterna flitigt Har vi regelbundna hemaftnar? Betalar vi ett fullt tionde? Tjänar vi våra bröder och systrar? Håller vi sabbatsdagen helig? Besöker vi templet? Älskar vi vår nästa?
Var och en av oss kan ta en titt inom sig och se vad vi brister i — vilken princip eller vana vi behöver fästa grundligare i vårt liv och i vår familj. När vi sedan har fastställt vilken principen eller vanan är kan vi agera med uthållighet och beslutsamhet för att fästa spiken — följa principen till fullo och förbereda oss och vår familj bättre för att stå för det som är rätt.
I Läran och förbunden ger Herren rådet: ”Fatta frälsningens hjälm och min Andes svärd, som jag skall utgjuta över er, och mitt ord, som jag skall uppenbara för er, och … var trofasta tills jag kommer” (27:18).
Frälsaren har lovat sina trofasta tjänare: ”Deras arm skall vara min arm, och jag skall vara deras sköld och deras pansar. Och jag skall fästa bältet om deras höfter, och de skall strida manligt för mig, … och med min förbittrings eld skall jag bevara dem” (L&F 35:14).
Må vi minnas att även om ”hästar rustas för stridens dag”, som det står i Ordspråksboken, ”kommer [segern] från Herren” (21:31). Må vi följa Moronis inbjudan att ”[komma] till Kristus och bli fullkomnade i honom” (Moroni 10:32). Och må vi, genom att sätta vår lit till Frälsaren, Härskarornas Herre, vara förberedda och inte snubbla på slagfältet mot orättfärdighet.
Illustrationer Greg Newbold