Kämpa på!

Peter F. Meurs

i de sjuttios kvorum

”Om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem” (Eth. 12:27).

Mina föräldrar blev medlemmar i kyrkan när jag var liten. Vi var i en liten gren i Australien. Mamma spelade piano i kyrkan. Men hon kunde bara spela några av psalmerna. Jag lärde mig också att spela piano. När jag var sju bad grenspresidenten mig att spela i kyrkan.

När jag spelade gjorde jag några misstag. Och när jag gjorde ett misstag så brukade jag gråta. Jag var mycket blyg och nervös. Men jag fortsatte öva. Jag ville bli bra på att spela psalmerna. Nu älskar jag att spela piano! Jag kan spela alla psalmerna. På min mission i Nya Zeeland var jag i en annan liten gren. De hade ingen som kunde spela piano. Så jag spelade orgel och piano i ett år. Det hjälpte mig att kämpa så att jag vann över min rädsla. Det gjorde att jag kunde välsigna andra.

Jag hade också svårt att prata när jag var liten. Jag stammade. Det var svårt för mig att bära mitt vittnesbörd inför alla. Ibland när jag försökte prata började jag gråta i stället. Jag fick prästadömsvälsignelser som hjälpte mig. Mamma och pappa uppmuntrade mig mycket. Till slut kunde jag prata tydligare och med större självförtroende.

Jag blir fortfarande nervös. Att gå fram till talarstolen under generalkonferensen var skrämmande! Men det var en sådan mäktig ande där. Jag kände mig upplyft och lugn. Det var underbart.

Om du är blyg eller har svårt för att prata så kämpa på. Även om det fortsätter att vara svårt behöver vi höra vad du har att säga. Du kan välsigna många med det som bara du kan säga!