Vid talarstolen

Gud har uppenbarat det för mig

Rachel H. Leatham

I det här nya inslaget uppmärksammas hängivna kvinnor och deras budskap genom utdrag från boken At the Pulpit: 185 Years of Discourses by Latter-day Saint Women (2017). Valda kapitel finns på churchhistorianspress.org/at-the-pulpit.

Foto av Rachel Leatham med tillstånd av kyrkans historiska bibliotek; ram från Getty Images

OM SYSTER Leatham

Rachel Hannah Leatham (1884–1979) blev den andra kvinnan som togs med i kyrkans officiella konferensrapport när hon talade på ett utomhusmöte under generalkonferensen den 5 april 1908.

Hon var en av de första ogifta kvinnorna som verkade som proselyteringsmissionär för kyrkan. I september 1906 fick hon som 22-åring i uppdrag att verka i Coloradomissionen.

När syster Leatham kom tillbaka till Salt Lake City 1908 tjänade hon som frivillig guide vid informationsbyrån på tempelplatsen. Byrån hade öppnats 1902 i avsikt att ge korrekt information och distribuera litteratur från kyrkan till dem som besökte tempelplatsen.

Under den här tiden hölls generalkonferensen i tabernaklet på tempelområdet. När tabernaklet var fullt hänvisades de närvarande till extramöten i den närliggande Assembly Hall. Och när Assembly Hall var full samlades de närvarande på gräsmattan nära informationsbyrån och hade extramöten där under konferensen.

Det här budskapet är ett utdrag ur talet som syster Leatham höll under ett sådant extramöte på generalkonferensen den 5 april 1908. Standardiserad interpunktion och användande av stor begynnelsebokstav.

Jag tror att jag är en av de lyckligaste kvinnorna i världen, och det är evangeliet som får mig att känna så, för jag vet att evangeliet är sant. Jag vet att Gud vår Fader och hans Son Jesus Kristus kom ner och gav oss evangeliet och etablerade det och talade till profeten Joseph Smith. …

Jag känner att om jag så levde för evigt kunde jag aldrig tacka min himmelske Fader nog för välsignelserna jag har fått, för förmånen att åka ut i världen och bära vittnesbörd om detta och berätta för dem att evangeliet har återställts, att Kristi myndighet har getts åt hans tjänare och om välsignelserna som väntar dem som lyssnar till och följer sanningens, livets och frälsningens ord. …

Jag tror ibland att vi ungdomar hemma inte helt inser vilket ansvar som vilar på oss. Vi minns inte alltid att de som leder oss är gamla, och att när våra fäder och mödrar är borta så ligger det på oss att fortsätta med deras arbete, att vi är Sions framtida ansvarstagande folk. Gör vi vår del, och förbereder vi oss så att vi kan utföra det arbete som våra fäder har utfört? …

Kan vi säga vilka löftena är som Gud har get oss, om vi håller hans bud? Är vi bekanta med Mormons bok, den forntida uppteckningen om denna kontinents invånare? Och är vi bekanta med de stora sanningar som lärs ut däri och med de böcker som lär oss om skönheten i det verk vi är engagerade i i dag? Jag är rädd att vi inte är tillräckligt insatta i evangeliets principer och att vi inte är så ihärdiga som vi borde vara.¹

Av den åt vilken mycket är givet krävs mycket. Och ni vet alla hur mycket som har getts oss, och hur mycket som krävs av oss [se Luk. 12:48; L&F 82:3]. Förbereder vi oss så att vi inte kommer till korta? Låt oss leva av varje ord som utgår från Guds mun [se 5 Mos. 8:3; Matt. 4:4; L&F 84:44]. Låt oss leva så att han alltid vill erkänna oss, och välsigna oss, och älska oss. …

Jag vill återigen säga att jag vet att evangeliet är sant. Inte för att min far vet det, inte för att min mor alltid har undervisat mig om det, utan jag vet att evangeliet är sant därför att Gud har uppenbarat det för mig. Hans ande har vittnat för min ande [se Rom. 8:16], och det vittnesbördet är Guds dyrbaraste gåva till mig.

Må Gud välsigna oss alla, ber jag i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnot

1. Syster Leathams månatliga brev till sin missionspresident avslöjar hennes ihärdighet. Den 25 februari 1907 skrev hon: ”Jag har ansträngt mig att göra min plikt och funnit stor tillfredsställelse i mitt arbete” (Colorado Denver South Mission General Minutes, s. 166).