Feinga Fanguna

Tongatapu, Tonga

Som träsnidare försörjer Feinga sin fru, deras tre barn och tre andra som de tar hand om. Det har inte alltid varit lätt, men genom att sätta Gud främst har de alltid haft tillräckligt.

Christina Smith, fotograf

När min fru ‘Anau och jag var nygifta snidade jag små föremål och tog dem till marknaden för att sälja dem. Vissa dagar kom jag tillbaka med pengar, andra dagar sålde jag ingenting.

Jag hörde talas om en man som hade återvänt från Hawaii där en grupp maorier från Nya Zeeland hade lärt honom att snida i trä. När vi träffades sa han: ”Jag är inte lärare, jag är snidare. Men om du vill hjälpa mig att bygga en kalia (en tongansk kanot) kan du följa med mig.” Jag lärde mig mycket om träsnideri av honom.

I min patriarkaliska välsignelse har jag fått löftet att Gud ska välsigna mina händers arbete och att jag ska använda min talang för att hjälpa andra. De här löftena håller på att uppfyllas.

Jag har rest till Australien, Nya Zeeland, Guam, Japan och USA för att representera Tonga vid snideri- och konstfestivaler.

Jag har kunnat försörja min familj som träsnidare. Min fru och jag har tre egna barn och tre andra som vi tar hand om. Vi gör vad vi kan för att hjälpa barnen. Vi försöker visa dem glädjen som evangeliet ger.

Vi har grisar, kor och kycklingar. Vi har bananer och brödfrukt. Vi odlar maniok och jams som vi delar med oss av.

Vi är välsignade på många sätt. Våra släktingar tror att vi är rika. Det är vi inte, men vi har allt vi behöver eftersom vi sätter Gud främst.

Vi håller buden, går i kyrkan, har hemaftnar, läser Mormons bok och ber som familj, och vi betalar vårt tionde. Det är det som välsignar vår familj.