Lita på Frälsarens makt att befria

President Henry B. Eyring

andre rådgivare i första presidentskapet

Från ”The Power of Deliverance”, ett tal som hölls under en andakt vid Brigham Young University den 15 januari 2008.

Frälsarens försoning och uppståndelse ger honom kraft att stärka oss i våra prövningar eller befria oss från dem.

image of the Savior with arms outstretched

För de av oss som har förlorat närstående kan vägen framför oss vara sorglig och ensam – och ännu mer för dem som inte känner till och har ett vittnesbörd om Jesus Kristus försoning och uppståndelse. Du minns hans två tvivlande lärjungar på vägen till Emmaus. Den uppståndne Herren närmade sig dem och frågade varför de var sorgsna. Lukas ger oss svaret:

”De svarade: ’Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket.

Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom.

Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel’” (Luk. 24:19–21).

Vi kan få tröst i vetskapen och vittnesbördet om att det var han som frälste Israel. Det var han som ”[bröt] dödens band” (Mosiah 15:23). Det var han som blev ”förstlingen av de insomnade” (1 Kor. 15:20). Det var han som möjliggjorde tempelförbunden som för evigt binder oss till dem som vi ”länge har älskat men förlorat för en tid!”¹

Den här påsken vill jag delge en del av ett andaktsbudskap jag gav för några år sedan om Frälsarens makt att befria. Det stärkte mig när jag förberedde och framförde det. Jag ber att det ska ge dig styrka när du läser det.

Livet slutar tidigt för en del och så småningom för oss alla. Var och en av oss prövas genom att någon vi älskar dör.

Häromdagen träffade jag en man som jag inte hade sett sedan hans fru dog. Vi träffades av en slump under en trevlig helgsammankomst. Han log när han kom fram till mig. Med tanke på hans frus död lade jag fram den vanliga hälsningsfrasen mycket försiktigt: ”Hur är det?”

Leendet försvann, hans ögon blev fuktiga och han sa tyst, med stor uppriktighet: ”Det är bra med mig. Men det är mycket svårt.”

Det är mycket svårt, som de flesta av er har lärt er och som vi alla någon gång får uppleva. Det svåraste med det provet är att veta vad man ska göra med sorgen, ensamheten, och med förlusten som vi kan känna är som att vi förlorat en del av oss själva. Sorg kan vara lika långvarig som kronisk smärta. Och för vissa kan det finns känslor av ilska eller orättvisa.

Frälsaren känner vår sorg

Frälsarens försoning och uppståndelse ger honom makten att befria oss i en sådan prövning. Genom sin upplevelse lärde han känna alla våra sorger. Han kunde ha känt dem genom Andens inspiration, men han valde i stället att känna dem genom att uppleva dem själv. Det här är redogörelsen:

”Och se, han skall födas av Maria i trakten av Jerusalem, som är våra fäders land. Och hon skall vara en jungfru, ett dyrbart och utvalt redskap som skall överskuggas och bli havande genom den Helige Andens kraft och föda en son, ja, Guds Son.

”Och han skall gå ut och lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag, och detta för att det ord skall kunna uppfyllas som säger att han skall ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar.

Och han skall ta på sig döden så att han kan lossa de dödens band som binder hans folk. Och han skall ta på sig deras skröpligheter så att hans inre kan fyllas av barmhärtighet i köttet, så att han i köttet kan veta hur han skall bistå sitt folk i enlighet med deras skröpligheter” (Alma 7:10–12).

Bra människor runt omkring dig försöker förstå din sorg när en närstående går bort. De kanske själva känner sorg. Frälsaren inte bara förstår och känner sorg utan känner också din personliga sorg som bara du känner. Och han känner dig fullkomligt. Han känner ditt hjärta.

Inbjud den Helige Anden

Frälsaren vet vilken av alla de saker du kan göra som är bäst för dig, när du inbjuder den Helige Anden att trösta och välsigna dig. Han vet var det är bäst för dig att börja. Ibland är det att be. Ibland är det att trösta någon annan. Jag känner en änka med en tärande sjukdom som inspirerades att besöka en annan änka. Jag var inte där, men jag är säker på att Herren inspirerade en trofast lärjunge att hjälpa en annan och därigenom kunde bistå dem båda.

Det finns många sätt varpå Frälsaren kan bistå dem som sörjer, vart och ett skräddarsytt. Men du kan vara säker på att han gör det på det sätt som är bäst för dem som sörjer och för andra runt omkring dem. Något som alltid händer när Gud befriar människor från sorg är att de känner en oskuldsfull ödmjukhet inför honom. Ett stort exempel på kraften i trofast ödmjukhet finner vi i Jobs liv (se Job 1:20–22). Något annat som Job också hade, är en bestående tro på kraften i Frälsarens uppståndelse (se Job 19:26).

Vi kommer alla att uppstå, även dina närstående som dör. När vi återser dem gör vi det inte som andar utan vi har då kroppar som aldrig dör eller åldras eller blir sjuka.

När Frälsaren visade sig för sina apostlar efter uppståndelsen tröstade han inte bara dem i deras sorg utan också alla oss som kan sörja någon gång. Han tröstade dem och oss så här:

”Frid vare med er! …

Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har” (Luk. 24:36, 39).

Herren kan inspirera oss att sträcka oss efter kraften i befrielsen från vår sorg på det sätt som passar oss bäst. Vi kan välja att tjäna andra åt Herren. Vi kan vittna om Frälsaren, om hans evangelium, om hans kyrkas återställelse och om hans uppståndelse. Vi kan hålla hans bud.

Alla de här valen inbjuder den Helige Anden. Det är den Helige Anden som kan trösta oss på det sätt som passar våra behov. Och genom inspiration från Anden kan vi ha ett vittnesbörd om uppståndelsen och tydligt se den kommande härliga återföreningen. Jag kände den trösten när jag tittade ner på gravstenen för någon jag kände – någon som jag vet att jag någon gång i framtiden kan hålla i mina armar. Med den vetskapen befriades jag inte bara från sorgen utan fylldes också med glad förväntan.

Om denna lilla person hade fått leva till vuxen ålder skulle hon ha behövt befrias från andra prövningar. Hon skulle ha prövats i sin trofasthet mot Gud genom de fysiska och andliga utmaningar som vi alla får uppleva. Kroppen är en storartad skapelse, men att få den att fungera är en utmaning som vi alla utsätts för. Alla måste ta sig igenom sjukdomar och åldrandets inverkan.

”Var ödmjuk”

Kraften i befrielsen finns tillgänglig för oss. Den fungerar på samma sätt som befrielsen från den prövning som det är att hantera en närståendes död. I likhet med att den befrielsen inte alltid innebär att en närståendes liv räddas, kanske befrielsen från andra prövningar inte är att ta bort dem. Herren kanske inte ger befrielse förrän vi utvecklar tron till att göra val som får försoningens kraft att verka i våra liv. Han kräver inte det av likgiltighet utan av kärlek till oss.

Ett rättesnöre för att ta emot Herrens kraft till befrielse från motstånd i livet gavs till Thomas B. Marsh, som då var president för de tolv apostlarnas kvorum. Han hade svåra prövningar, och Herren visste att han skulle få fler. Här är rådet till honom som jag själv tar till mig och erbjuder dig: ”Var ödmjuk så skall Herren din Gud leda dig vid handen och besvara dina böner” (L&F 112:10).

Herren vill alltid leda oss till befrielse genom att vi blir mer rättfärdiga. Det kräver omvändelse. Och det kräver ödmjukhet. Så vägen till befrielse kräver alltid ödmjukhet för att Herren ska kunna leda oss vid handen dit han vill föra oss genom våra bekymmer och vidare till helgelse.

Prövningar kan göra oss bittra eller missmodiga. Den ödmjukhet du och jag behöver för att få Herren att leda oss vid handen kommer av tro. Den kommer av tron att Gud verkligen lever, att han älskar oss, att det han vill, hur svårt det än kan tyckas, alltid är bäst för oss.

Frälsaren visade oss den ödmjukheten. Du har läst om hur han bad i Getsemane trädgård medan han genomled en prövning för vår skull som övergår vår förmåga att förstå eller uthärda, eller ens för mig att beskriva. Du minns hans bön: ”Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din” (Luk. 22:42).

Han kände och litade på sin himmelske Fader, den store Elohim. Han visste att hans Fader var allsmäktig och oändligt vänlig. Den älskade Sonen bad med ödmjuka ord – liksom ett litet barns – om att befrielsens kraft skulle hjälpa honom.

Vi får mod och tröst

Fadern befriade inte sin Son genom att ta bort prövningen. Det var för vår skull han inte gjorde det, utan han lät Frälsaren avsluta den mission han hade kommit för att utföra. Men vi kan för evigt få mod och tröst av vetskapen om den hjälp Fadern faktiskt gav honom:

”Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.

Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden.

När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg.

Då sade han till dem: ’Varför sover ni? Res på er och be att ni inte kommer i frestelse’” (Luk. 22:43–46).

Frälsaren bad om befrielse. Det han fick var inte befrielse från prövningen utan tröst nog för att kunna klara av provet med glans.

Hans uppmaning till sina lärjungar, som själva blev prövade, är ett rättesnöre för oss. Vi kan besluta oss för att följa det. Vi kan besluta oss för att resa på oss och be i tro och ödmjukhet. Och vi kan följa befallningen som lagts till i Markusevangeliet: ”Res på er, nu går vi” (Mark. 14:42).

Här har du ett råd för hur du hanterar livets fysiska och andliga prövningar. Du behöver Guds hjälp när du har gjort allt du själv kan göra. Så res dig upp och gå, men ta emot hans hjälp så tidigt du kan. Vänta inte till krisen för att be om befrielse.

Jag vittnar högtidligt om att Gud Fadern lever och älskar oss. Jag vet det. Hans lycksalighetsplan är fullkomlig, och den är en lycksalighetsplan. Jesus Kristus uppstod, och det ska också vi göra. Han led för att han skulle kunna bistå oss i alla våra prövningar. Han betalade priset för alla våra synder och alla vår himmelske Faders barns synder för att vi skulle kunna befrias från död och synd.

Jag vet att i Jesu Kristi kyrka kan den Helige Anden komma och trösta och rena oss när vi följer Mästaren. Må du få hans tröst och hjälp i nödens stund, genom alla ditt livs tester och prövningar.