Sista ordet
Det största uttrycket för Guds kärlek
Från ett tal under generalkonferensen i april 1988.
Gud uttrycker sin kärlek till oss genom att ge oss den vägledning vi behöver för att framåtskrida och förverkliga våra möjligheter. Han som vet mest om oss, vår förmåga och våra eviga möjligheter, har gett oss gudomliga råd och befallningar i sina instruktionsböcker – de heliga skrifterna. När vi förstår och följer dessa föreskrifter får våra liv mening och avsikt. Vi lär oss att vår Skapare älskar oss och vill att vi ska bli lyckliga. I ett ojämförligt uttryck för denna gudomliga kärlek till oss sände han ner sin enfödde Son, Jesus Kristus.
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.
Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom” (Joh. 3:16–17).
Jesus föddes in i dödligheten. Han levde ett fullkomligt liv och när han gjorde det visade han vilken väg vi skulle gå. Han sa till sina lärjungar: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh. 8:12).
Vi kan börja förstå djupet av Kristi kärlek till oss när vi inser att han var villig att sona och lida smärtan för våra synder, vilket ”lidande fick [honom], ja, Gud, den störste av alla, att skälva av smärta och blöda ur varje por samt lida till både kropp och själ” (L&F 19:18).
Låt oss den här påsken särskilt tacka Gud för hans älskade Son, Jesus Kristus försoning och uppståndelse. För i honom, av honom och genom honom kan detta dödliga tillstånd göras till en bestående, fullkomlig tillvaro, med en glädje som inte kan uttryckas i ord.
Alla naturens underverk är glimtar av hans gudomliga makt och uttryck för hans kärlek. Ändå väntar oss det största av alla underverk. Det inträffar när vi genom hans kraft stiger upp från de döda och graven till en ny värld som inte förgås, och där vi, om vi är värdiga, får vara tillsammans med honom och vår himmelske Fader för all evighet.