Välja evigheten

Evita Alabodi

Jag visste att det var dags för mig att välja om jag skulle hålla fast vid mina värderingar eller inte.

När jag hörde att jag hade fått ett stipendium för ett kulturutbyte i Argentina, som jag alltid hade drömt om, kunde jag inte föreställa mig att det skulle vara början på en så stor förändring i mitt liv.

Jag kom till Rosario i Argentina och fick bo hos en familj som var medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Och så började ett år av andliga äventyr, då jag pratade med missionärerna och gick i seminariet och institutet. Jag ville veta allt, och jag kunde känna att det jag lärde mig om evangeliet välsignade mig på så många sätt.

Jag fick på kort tid ett starkt vittnesbörd om att lärdomarna jag undervisades om var sanna. Det var tro, kärlek, tålamod, barmhärtighet, tillit och lydnad mot Herrens bud, som han har gett oss för att skydda oss från smärta.

Han vill inte att vi ska gå igenom lidande som inte har något syfte. Han älskar oss så mycket och han vill verkligen visa det. Men ibland väljer vi själva att stänga den dörren. Vi tar avstånd från honom, och då är det i våra egna händer. Sedan måste vi själva ta första steget mot att få tillbaka friden i hjärtat. Det är något som jag fick uppleva personligen.

Efter månader av lärande, missionärsundervisning och lektioner upplevde jag motstånd i en av de mest smärtsamma formerna – motstånd som ställer dig inför känslor från det förflutna, frestar dig att fatta fel beslut nu och försöker förstöra den framtid du alltid har drömt om. Jag upptäckte att lidande ibland (och många gånger) kommer från en plats du aldrig hade väntat dig.

Att vara värdig och dygdig i tanke och handling hade alltid varit en del av den jag var, ända tills då. Jag visste att det som jag stod i begrepp att göra inte var rätt, att människor jag litade på var på väg att irra sig bort från stigen och att jag faktiskt hade börjat skapa ett avstånd mellan mig och min himmelske Fader. Jag visste att det var dags för mig att bestämma om jag skulle fortsätta eller hålla fast vid värderingarna som jag alltid hade värdesatt. Så jag behövde hitta styrkan inom mig som sa att jag inte kunde förstöra de här drömmarna så lättvindigt. Jag kunde inte förstöra mitt hopp om en evig familj och en kärleksfull make. Något i mitt liv var fel, och jag visste att det måste ske en förändring.

Den känslan, tillsammans med det späda vittnesbörd som hade börjat blomma i hjärtat och de änglar i mitt liv som alltid fanns där för att hjälpa mig, räddade mig från att irra mig bort och gjorde mig så stark igen att jag kunde välja att vända tillbaka till Herren i tid. Och jag vet att han alltid var där och välsignade mig i min strävan att lyssna på hans röst och att hålla mig värdig eviga välsignelser.

När jag numera tänker på den tiden jag gick igenom, tänker jag på modet jag hade att inte ge upp, modet att alltid följa mina värderingar, och på den tro jag hade och fortfarande har.

Fastän omvändelseprocessen som följde var en smärtsam tid, då jag fick ödmjuka mig och blev medveten om det felaktiga i de där känslorna och situationerna, är jag så tacksam för den – och kommer alltid att vara det. Tacksam för det faktum att jag i rätt tid kunde känna att min himmelske Fader hade förlåtit mig, att han fortsätter att älska mig, och att han alltid kommer att göra det.

Det som krävde mest av mig var att lära mig förlåta mig själv. Jag minns hur jag kände mig – ovärdig och utan skönhet, varken på utsidan eller på insidan. Men min Frälsare fanns alltid där och gav mig styrka och inspiration. Han satte rätt personer i min väg som hjälpte mig att lära mig ännu mer om kyrkan efter att jag hade återvänt till Belgien. De älskade mig för den jag är och hjälpte mig att älska mig själv igen och inse att den här upplevelsen inte behövde vara en smärta som jag måste bära i livets ryggsäck för alltid. Jag kunde se att jag hade en möjlighet att välja, att uppleva hur starkt mitt vittnesbörd redan var genom att försvara mina värderingar. Nu ser jag att tack vare att jag arbetade på att stärka mitt vittnesbörd genom den här upplevelsen, kan jag vara till välsignelse för så många andra, när och fjärran.

Var inte rädd. Ge aldrig upp, och försvara alltid dina värderingar. Tänk alltid på hur vacker kärleken till Frälsaren är, och vilken välsignelse det är att kunna dela med sig av den och ha hans rena kärlek som en grund på vilken du kan bygga en relation och en framtida familj. Om du väljer att vara lydig och väljer din himmelske Fader i allting så kommer de eviga välsignelserna, förr eller senare. Oroa dig inte om du inte kan se dem nu, utan lita på att du får se Herrens hand i ditt liv lite mer för varje dag som går. Våren springer fram i hjärtat och eviga blommor börjar växa.

Jag döptes den 16 mars 2019 i min församling i Belgien och jag är så glad att jag har tagit det här första steget på min väg mot evigheten. Ja, jag får uppleva fler prövningar längs vägen – det får vi alla – men med mitt vittnesbörd i hjärtat är jag redo att möta dem, eftersom jag vet vem jag ska välja.